Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Hédi Fried: Nazister marscherar på gatorna – och vi tittar på

Vi måste se varningstecknen när demokratin hotas, skriver Hédi Fried och Julie Lindahl. 

Nazisterna i Nordiska motståndståndrörelsen har fått tillstånd att demonstrera i Ludvika den 1 maj. Nu känner de sig accepterade av samhället, och tar det som sanktion att gå ut i skolorna och sprida sin lögnaktiga propaganda, som DN kunde rapportera i helgen (15/4). Vad blir nästa steg?

Tystnaden, den ihåliga tystnad som både barnen till överlevande och barnen till förövare växte upp i drabbar barnen lika. Krig och Förintelsen slutade i tystnad. I en värld som präglas av “vi” och “de” finns inga vinnare. Föräldrarna på båda sidor teg om sina upplevelser och undanhöll sanningen. Detta resulterade i samma problem både hos barn till offer och barn till förövare, svårigheter med identitet och relationer. Alla barn blir offer, och det slutar inte med den första generationen.     

Läs mer: I Ludvika rekryterar nazisterna barn på skolgården 

För några veckor sedan placerade vi varsin sko på en hög av skor, en öppen installation liknande de högar av skor som växte vid intagen till förintelselägren. Installationen skall påminna oss om vad som händer om vi inte står upp mot rasism och diskriminering, fascismens förelöpare.       

Vi har under åren frågat oss vad som binder oss samman, en förintelseöverlevande och dotterdottern till en inflytelserik SS-officer stationerad i Polen. Den enas familj arbetade systematiskt för att utplåna den andras. Många tror att det skulle vara ansträngt mellan oss, men tvärtom känner vi ett starkt band. Vi har båda med öppna ögon skådat bakåt på historien, försökt observera utan att döma. Vi har båda förstått hur det har påverkat oss och våra familjer.

Vi ser båda två att vår värld återigen tagit fel väg i ett vägskäl. Att hat, konflikt och kanske krig ligger framför oss. Då som nu lever vi i en tid då högljudda ledare världen över för fram ”vi” och “de”, människors ojämlikhet och uppdelning, som statsbärande program. Då som nu lever vi i en tid då det verkar bli alltmer acceptabelt att inte vilja rädda andra människors liv, till och med att önska livet ur “dem”, trots de ramverk av mänskliga rättigheter vi satte upp efter andra världskriget. Nazisterna såg sig själva som bättre människor, medan judarna och andra grupper var en  kräftsvulst på den tyska nationens rena kropp. 

De sades aldrig klart och tydligt att de skulle mördas, det hörde till diplomatin, de små, små stegens politik. När det ibland kom fram avfärdades det som falska nyheter, ett fenomen vi känner igen från i dag. Från sociala medier känner vi också igen att det är lätt att önska livet ur andra som framställs som annorlunda. “Vi” framställs som överlägsna “dem” som hotar vår renhet.      

Idag syns tecknen i de framflyttade gränserna. Det har återigen blivit alltmer rumsrent att vara antisemit, antimuslim och rasist. Nazister marscherar redan på gatorna med sköldar. Nu som då tittar de flesta förundrat på och låter det ske.

Som förintelseöverlevande respektive ättling till nazister är våra öden olika – och ändå så lika. Vi har båda kommit till en punkt där vi säger “det som har varit har varit, det kan inte ändras”. Det som är viktigt i dag är att se framåt, gå vidare tillsammans och ställa frågan: vad är det för en värld vi vill att våra barn och barnbarn skall växa upp i? Det vi gör i dag kommer att ifrågasättas av våra efterkommande, precis som dagens unga kanske frågar sina mor- och farföräldrar: ”Varför gjorde ni ingenting?” 

Varningstecken fanns då, och det finns i dag, bara vi öppnar våra ögon. Att bygga ett samhälle på hat och ilska drabbar alla, inte bara oss som lever nu, utan också kommande generationer. Vi skriver detta med förhoppning om att fler tar till sig Gunnar Ekelöfs diktrad ”det som är botten i dig är också botten i andra” och slutar godkänna illusionen av ”vi och de”. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.