Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Hédi Fried: Paradiset Sverige tvingar mig återigen leva i rädsla

Befolkningen i Sverige vet inte vad det betyder att leva i ett land som styrs av hat. Hédi Fried skriver om hur NMR i sin politik följer den tyska nazismens uppbyggnad.

I en av mina böcker berättar jag om en upplevelse jag hade i ungdomen. Än i dag vet jag inte om det var en dröm, eller något som jag har hört berättas, eller om det var det kollektivt omedvetna som kom upp till ytan.

Jag såg en grupp människor med sina hoprafsade pinaler, mammor bärande sina små, män sina åldringar, i långa banor på en vandring utan slut. Och nu, när nazister marscherar igen kommer bilden tillbaka, och får mitt hjärta att krympa till en fjäder. Är det sant, att paradiset Sverige som har tagit emot mig med öppna armar tillåter att jag än en gång tvingas leva med rädsla? Jag borde ha förstått att allt inte var så rosigt som det såg ut, när bokhandlaren i Stockholmsförort vägrade skylta med mina böcker i början av 90-talet. När jag försökte påminna honom om den fina mottagningen vi fick av svenskarna 1945 svarade han ”Det var då det”.

Läs även: Professor Stefan Jonsson: Polisens flathet ger nazisterna grönt ljus

Gränserna flyttas mycket snabbt, och de högerpopulistiska partierna utnyttjar det. I går var det Nya Tider vi protesterade emot, i dag är det NMR. De testar hur långt de kan gå, och när de inte möter motstånd passerar de nästa gräns. Och de får efterföljare, eftersom individer inte ser helheten. De röstar på den som erbjuder dem en personlig fördel, utan att analysera problemet. På 30-talet var det lätt att bli nazist när man var lång och blåögd, man kunde känna sig speciell, man var bättre än de andra som inte tillhörde den ariska rasen.

Sverige klarade sig undan andra världskriget med blotta förskräckelsen, med ransoneringskort, brist på värme, och dålig mat. Befolkningen vet inte vad det betyder att leva i ett land som styrs av hat, trots allt som har skrivits både av författare och av oss som själva har upplevt det. Demokratin är inte det perfekta statsskicket, men ändå det bästa hittills.

NMR följer i sin politik den tyska nazismens uppbyggnad.

Varför agerar inte polisen? Det argumenteras med lagar. Lagar finns både gällande yttrandefrihet, och hets mot folkgrupp. Varför väljer polisen det förra? Finns det inte judar, muslimer, homosexuella eller lätt handikappade i deras kår som borde förstå vad följden av NMR:s marscher kan bli?

Läs även: Anita Goldman: Lämna inte stadens centrum till nazisterna

Står inte statsmakten över polisen? Varför agerar man inte? I den nya boken ”Folkstyret i rädslans tid” skriver Olle Wästberg och Daniel Lindvall att Göring hånade Weimarrepublikens demokrater för att de lät nazisterna använda yttrandefriheten för att propagera mot demokratin.

Jag funderar vad den innersta kärnan är i beslutet att tillåta NMR demonstrationer. Är det den lokala polisens tafatthet, okunnighet eller ovilja att ingripa? Eller kommer det från högre instans? Blir Stockholm nästa stad att marschera i? Med litet vilja går det ännu att stoppa lavinen som har kommit i rullning. Det finns en stor upprördhet bland gemene man, det visar både artiklar i tidningar och delningar på Facebook. Polisen kan fortfarande bevisa att de går rättvisans ärende.

Det blir ofta konflikt mellan lag och rätt, men lagar kan ändras.

Konflikter finns för att lösas, och det är inte möjligt att det finns en lag som förordar demokratins självmord. För konsekvensen av att tillåta nazister laglig rätt att demonstrera leder till en värld styrd av hat, demokratins död.

Läs även: Hynek Pallas: Polisen har åter misslyckats med att skydda demokratin

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.