”Man ska vara försiktig med att ropa på vargen när det mest handlar om en vilsen lus”, skrev GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu om dagens svenska nazister. Här får hon svar av författaren Hédi Fried som överlevde Förintelsen.
Det känns märkligt att uppleva dessa politiskt så osäkra dagar. Hur kommer det att utvecklas? Nyheterna har aldrig spelat en så stor roll i våra liv som i dag. Livet i Sverige har tidigare alltid avlöpt i sakta mak. När jag frågade vänner från andra länder om deras planer för nästa sommar, fick jag alltid svaret: ”Ni i Sverige kan planera. Det kan inte vi, man vet aldrig vad som kan hända i morgon”.
Läs mer:
Nej, i Sverige har man aldrig kunnat drömma om, att en liten grupp på ett trettiotal unga aktivister med nazistbakgrund skulle komma att utgöra ett hot mot demokratin. Men de unga behöver alltid revoltera mot det rådande samhället, och hittar de ett ideal, kommer de att med fast blick kämpa för det. Tar man inte varning, så händer det som har hänt nu. Dessa grupper sticker inte under stol med sina intentioner. De anser att individen skall underkasta sig gruppen, de vill strypa all frihet, styra till och med mitt tänkande.
Vi har exempel på det både från höger, 30-talets Tyskland, och från vänster, DDR- regimen. Och desto viktigare är det att varna i tid.
Det är sådana tankar som Alice Teodorescus artikel i GP (29/9) väcker.
Det är svårt för mig att förstå när hon skriver att varningen för vargen snarare mest handlar om en vilsen lus.
I dag handlar det inte om att varna för ett höger- eller vänsterstyrt samhälle. Det handlar om faran för en demontering av demokratin.
