Under tio hektiska majdagar sänker sig Cannesfestivalen som en gigantisk, glammig ostkupa över en kvadratkilometer av Franska rivieran och stänger ute omvärlden. Allt handlar om det allra senaste inom filmkonsten. Ingen pratar om något annat. I år är det dessutom lite provocerande hur få av de utvalda titlarna – med några undantag – som reflekterar det som händer där utanför bubblan. Klimatkrisen, den politiska polariseringen och andra ödesfrågor lyser i stort sett med sin frånvaro.

Årets Cannesfestival har dessutom lyckats blocka ut den laddade Netflixdebatten (utlöst av franska biografägare som protesterade mot att festivalen tidigare lät Netflixfilmer utan biodistribution tävla). Inte en enda av strömningsjättens filmer – trots att det rapporterats om fredssamtal – syns i programmet i år. Däremot visas den hårdkokta Amazonproducerade serien ”To old to die young – north of Hollywood, west of hell” av den danska festivalälsklingen Nicolas Winding Refn  (”The Neon Demon”, ”Only God forgives”) som för att visa att Cannes ändå inte är tv-fientliga.

Läs mer: Helena Lindblad: Tio filmer i Cannes som inte får missas 

Den sedvanliga kritiken mot den mansdominerade tävlingen har också varit ovanligt lam i år, trots att festivalchefen Thierry Frémaux – som skrev på ett 50/50 avtal förra året – bara lyckats skrapa ihop fyra kvinnliga regissörer (av tjugo). En försiktig förbättring, men knappast särskilt imponerande. 

I sidoserien Un certain regard ser det dock betydligt bättre ut, nästan hälften av filmerna har kvinnor bakom kameran vilket är ett rekord för den över sjuttio år gamla festivalen. Förra årets mäktiga mäktiga me too-demonstration av kvinnliga skådespelare på röda mattan tycks dock tillhöra historien.

Om festivalen vänder sig inåt, mot filmkonsten, i stället för utåt kunde de i alla fall knappast ha hittat en värdigare Guldpalmsjury för att höja prisets konstnärliga status. Det regissörsstarka sällskapet leds av juryordförande Alejandro Gonzalez Iñárritu (”The Revenant”, ”Birdman”). Vem skulle inte vilja vara en fluga på väggen när Yorgos Lanthimos (”The favourite”, ”The lobster”) går i clinch med Pawel Pawlikowski (”Cold war”, ”Ida”), Kelly Reichardt (”Night moves”, ”Meek's cutoff”) och Robin Campillo (”120 slag i minuten”) om den mest värdiga pristagaren?

Läs mer: Svenska Elin Övergaard tävlar om en Guldpalm för bästa kortfilm med ”Ingen lyssnar”