– Doktor Babsan har klämt och känt. Nästan som att jag vore en testdocka. Som vanligt hatade jag varje sekund. 

Amanda Zahui beskriver i inledningen av sitt sommarprat när hon som ung flicka är hos barnläkaren ”Babsan”, ett smeknamn Zahui valt för likheten med Lars-Åke Wilhelmssons flamboyanta tv-karaktär. 

Zahui var tidigt väldigt lång och led av växtvärk. Barnläkaren menade att hennes längd och vikt skulle innebära hinder i livet.

Men när Zahuis mamma tog upp telefonen och ringde till Polisen Basket, blev hennes längd i stället en katalysator för vad som skulle bli en av svensk baskets mest framgångsrika karriärer. 

En tioåring som är 180 centimeter lång? Du ska börja hos oss, var klubbens besked utan att ha sett Zahui spela. 

I dag är hon Sveriges enda spelare i den amerikanska proffsligan WNBA och landslagets starkast lysande stjärna. 

Hennes pappa föddes i Elfenbenskusten, mamman i Sverige. Som elvaåring fick hon utstå grovt rasistiska tillmälen, som finns inspelade eftersom en stolt mamma ofta filmade Zahuis matcher. 

Zahui grät då, men berättar hur hon härdats och att hon i dag gärna tar fajten för andras rättigheter. 

– Jag kom ut ur mammas mage med en påse lösviktsgodis, högra näven högt i luften och den andra viftandes en regnbågsflagga. 

I år tog hon emot Sportspegelns pris på Idrottsgalan för engagemanget i Basket Gäris, ett projekt för att öka flickors idrottande i förorten. Hon höll ett hyllat tal, barfota, vilket antogs vara symboliskt. 

Var det för att visa en jordnära personlighet? Var det för visa samhällets inneboende rasförtryck? 

Sanningen är att Zahui var så nervös att hon knappt kunde stå upp i klackskorna hon hade på sig under kvällen. 

En väldigt mänsklig idrottsstjärna.