Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Henrik Schyffert: ”Jag tycker inte illa om veganer”

Henrik Schyffert är jägare och älskar kött. Men efter att ha provat livet som grisägare, vegan respektive fabriksslaktare har han också börjat tänka på köttätandet som ett hycklande rofferi.

Få traditioner är så köttstinna som julen. Att Henrik Schyfferts tv-serie ”Köttets lustar” har premiär ett par veckor innan svenska folket börjar förbereda julbordet är ingen slump. 

– Jag vill att vi ska veta vad det är vi köper, innan vi går i väg och handlar julskinkan. I dag äter vi kopiösa mängder kött – det är prickig korv till frukost, spagetti bolognese till lunch och falukorv till middag, säger Henrik Schyffert vid ett bord på en köttrestaurang i Stockholm, där SVT har valt att förlägga intervjuerna.

Redan i inledningen av det första avsnittet får tittaren veta att Henrik Schyfferts son Limpan, själv vegetarian, tycker att pappa äter för mycket kött. Limpan ställer honom inför ett ultimatum: Henrik måste först bli vän med ett djur, sedan döda det och äta upp det. Klarar han det får han fortsätta äta kött. Om inte måste han bli vegetarian – resten av livet.

Så går det till när Henrik Schyffert blir grisägare i Stockholms innerstad. Två små nassar inhandlas från en grisbonde och döps till Victoria och Madeleine. De får böka runt i en liten hage med halm hemma i vardagsrummet och gå på grispromenad med koppel i Vasaparken. Grannarna klagar på att Vickan och Madde uträttar naturbehov i hissen, men Henrik Schyffert står upp för sina prinsessor: När en restaurang som välkomnar hundar inte vill släppa in husdjur med knorr på svansen anklagar han dem för att vara ”grisrasister”.

Det är inte kärnfysik hur du mår bra: ät som en höna, skit som en elefant och spring tre mil i veckan.

Samtidigt blir det alltmer av ett dilemma att passera köttdisken på Coop:

”Nu är det som att Vickans och Maddes ande svävar över disken. Hur de står där i vardagsrummet och följer mig uppmärksamt med blicken. Det räcker med att jag närmar mig ett skinkpaket så ser jag de där nyfikna ögonen”, berättar han under en scen i mataffären då ett tråg med fläskkotletter åker ner i kundvagnen. 

– Vad jag blev intresserad av från början var den logiska lucka som jag själv har. Min producent Agnes-Lo Åkerlind ställde några frågor: ”Tror du att kött påverkar miljön negativt?” Ja, det tror jag. ”Tror du att det finns etiska problem inom köttindustrin?” Ja, det tror jag. ”Tycker du att vi äter för mycket kött?” Ja, det tycker jag. ”Äter du själv kött?” Paus. Ja, det gör jag.

Läs mer: Henrik Schyffert: ”Om folk inte skrattar har de rätt och jag fel”

Varför blir många av oss köttätare? Från barndomen på 1970-talet minns Henrik Schyffert idealbilden av en måltid: kött i mitten på tallriken och sedan lite varierande grejer runt omkring. 

– Det var vad en svensk pojke fick lära sig. Men när jag var liten åt man inte så mycket kött, det var fredagsmys eller söndagsstek. På veckodagarna åt vi fiskpinnar, blomkålslådor och sånt.

Vad som har hänt sedan 1970-talet är att köttätandet i världen har fördubblats. I Sverige har köttätandet per person ökat med 50 procent sedan 1980-talet. 

– Innan jag gjorde den här serien var min självbild att jag inte äter så mycket kött. Men när vi mätte det ligger jag högt över medel, bara i Sverige. Och jämför man med resten av världen hör jag till de två procent som äter mest kött. Medelålders västerländsk man, det är vi som är problemet. Var femte tjej äter inte kött medan motsvarande siffra bland äldre män är tre procent!

Varför tror du att män äter mer kött?

– Det ingår i bilden av att vara man. Det är manlig mat som signalerar styrka. Männen grillar och vi måste ha kött och protein för att kunna röra på oss och träna. Det är bilden av det, men den stämmer inte. 

Är det inte bra att äta kött om man tränar?

– Nej, jag har tränat med en av världens starkaste män i det här programmet, som är vegan, som har tagit världsrekord i marklyft. Han har aldrig ätit kött i hela sitt liv. Nu kommer det fram allt fler styrkelyftsveganer. De äter jättemycket bönor. Väldigt pruttigt! Jag provade själv att vara vegan i den här serien i en månad och trodde att jag skulle befinna mig i Dantes sjunde infernokrets.

Läs DN:s recension av Henrik Schyffert på Scalateatern i Karlstad.

Varför tror du att köttätande och veganism är så stora samtalsämnen i dag?

– För att folk inser att det ökande köttätandet inte kommer att hålla. När Indien börjar äta kött och när det blir fint att äta kött i hela Kina, då går jorden under. Det är inte en hypotes utan ett faktum: det kommer att bli flyktingströmmar och miljökatastrofer. 

– Jag ser köttbiten som ett symptom på vår livsstil, som en av flera signaler på Roms sista dagar. Vi försvarar köttätandet varje dag i veckan, som om det vore vår förbannade rättighet. Men det är ett rofferi vi håller på med. Man skulle kunna säga vi får äta kött en dag i veckan, eller att vi får köra bil varannan dag. Då skulle vi rätta oss efter det.

Hoppas du att tittarna ska bli vegetarianer?

– Precis som med föreställningarna ”Ljust och fräscht” och ”Ägd” tänker jag inte att jag ska få tittarna att tycka på ett visst sätt. Jag vill lyfta upp problemet och visa hur det ser ut: varsågoda, tyck själva! Jag tycker inte illa om folk som äter kött. Jag tycker inte illa om veganer. Jag är själv alla delar i det här. Men jag tycker att vi borde prata mer om det.

Under minst 95 procent av mänsklighetens historia har vi levt i jägar- och samlarkulturer som inte har varit vegetariska. Tyder inte det på att vi är genetiskt anpassade för att äta kött?

– Jag tror att vi är gjorda för att äta kött, men inte i de här kopiösa mängderna. Jag tror att det är bra att äta lite av varje. Du vet, det är inte kärnfysik hur du mår bra: ät som en höna, skit som en elefant och spring tre mil i veckan.

Läs mer: Suget efter djurlöst kött växer i USA

Gör ni i serien skillnad mellan industrikött och ekologiskt kött?

– Jag har varit på både industriella och ekologiska grisgårdar. Och det är gulligt att se grisarna skutta runt i gräset, men sedan åker de samma lastbil som de andra grisarna. Jag var med och gasade ihjäl ekologiska grisar när jag praoade på slakteri. Det är inte så att de somnar in på nån bolsterkudde. 

– Sedan är det miljömässigt bättre att äta ekologiskt, men problemet är att vi äter så mycket. Och ekologiskt är också dubbelt så dyrt, och då blir det plötsligt en klassfråga: ska bara rika få äta kött?

Vad var den värsta upplevelsen under inspelningen?

– Det var att jobba i slakteriet. Jag var med och slaktade 200 grisar. Snittade, sotade, tog ur inälvor, fettskiljde, styckade och paketerade. Det läskiga var hur snabbt man avhumaniserades. Först såg jag grisarnas små pliriga ögon och tänkte att de var rädda, men efter 10 minuter kom jag in i vardagen: noterade att en kollega skaffat en Apple watch och började snacka väder och helg med personen bredvid.

– Innan hade jag en bild av att svensk köttindustri är ganska vettig. Det är den bild de säljer. Men det är precis som med H&M:s och Apples fabriker i Asien, eller den gröna färgen på bensinpumparna. Ingen bensin är grön. Alla vet att det är en lögn, men det är bekvämare att leva med lögnen än att göra något åt den.

Läs mer: Dyrt kött lockar lyxkonsumenter

Du ägnar dig själv en del åt jakt. Hur går det ihop med köttkritiken?

– Kött jag köper på mataffären har jag ingen aning var det kommer ifrån. Om jag är med i ett jaktlag och skjuter en älg, som vi styckar och mal färs på, och som jag sedan gör bolognese av till mina ungar, så är det en mysig känsla. Om du är med hela vägen vet du vilket krångel det är att få fram köttet, du får en annan respekt för maten. Och jag har inget emot att folk dödar djur. Noll. Men vi behöver inte döda så många.

Så hur ska det gå för Madde och Vickan? Om de ska få sina skinkor griljerade till jul är än så länge en öppen fråga. Henrik Schyffert vill inte avslöja om han själv fortfarande äter kött, eftersom det skulle spoliera tv-seriens dramaturgiska upplägg.

Men en ledtråd finns möjligen i första avsnittet, när Limpan frågar om hans pappa verkligen kommer klara av att äta ett djur han blivit kompis med. Svaret ges med ett svårtolkat flin:

– Jag tror att jag är så kall, och ond och död inombords att jag skulle klara av det.

 

Köttets lustar

Tv-serie i tre avsnitt där Henrik Schyffert ser över sitt liv som köttätare. 

I serien får han bland annat prova på att arbeta på slakteri, vara vegan i en månad och att ta hand om två små grisar.

Första avsnittet sänds torsdag 7 december kl 21.00 i SVT.

Henrik Schyffert är komiker och artist. Han har medverkat i en rad filmer, tv-serier och scenframträdanden, bland annat ”The 90’s – ett försvarstal”, ”Ljust och fräscht” och ”Ägd – jakten på ett rikare liv”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.