Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 07:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/herr-b-folj-dina-drommar-utom-den-nar-du-gar-barsark-med-en-baguette/

Kultur

Herr B: Följ dina drömmar (utom den när du går bärsärk med en baguette)!

Foto: Marin Conic / Alamy Stock Photo

I dag greppar norra Europas mest populära (nåja) kåsör tag i en gammal dröm och skriker åt världens vänligaste taxichaufför.  

Drömmar slår aldrig in, inte som man tänkt sig. Ta drömmen som jag, ända sedan 70-talets deckarserier, har haft om att kasta mig in i en taxi och ba: ”Follow that cab!”

Den har, till exempel, inte slagit in.

Men häromdagen var det nära. Och kände jag mig så där newyorkigt snut-cool som jag förställt mig? Var det värt allt drömmande? Ja vad tror ni, kära läsare?

Jag var på väg hem från en arbetstillställning i obygden (som i det här kåseriet ligger på Djurgården) och tog en taxi till närmaste ställe där jag kunde byta till buss. Men så fort jag hoppat ur framför en av stans elegantaste uteserveringar greps jag av en stark känsla av förlust. Borta, och omedelbart saknad var min, som det en gång hette, yuppienalle.

Ni vet vad som kommer nu, va? 

Ja, det var bara att followa den där taxin. I en maximalt retfull hastighet fortsatte den runt kvarteret med mig vilt skrikande och lubbande bakom. Först när jag åter passerade uteserveringen bestämde sig chauffören för att visa varför explosionsmotorn blivit så populär – den kan ju driva en bil mycket snabbare än en otränad gubbe i finkostym kan springa.

Långt bort (som i en dröm) fick jag se världens mest sympatiske taxichaufför vifta med min saknade ljuspunkt

Men, tänkte jag när jag stannade, det är väl bara att ringa till taxibolaget – och så började jag leta efter telefonen i fickorna. Och nu är det fullt tillåtet, till och med rimligt, att utbrista ” din jäkla jubelidiot”. 

I brist på egen ringmaskin fick jag ägna mig åt del två av 70-talsfantasin, jag kastade mig in i nästa bulle, höll upp kvittot och ba: ”Ring den här taxin!”

Sedan följde en och en halv timmes väntan, vinkande, inslajdande i nytt framsäte ”kan du också ringa den här taxin” innan jag, långt bort (som i en dröm) fick se världens mest sympatiske taxichaufför vifta med min saknade ljuspunkt på andra sidan Birger Jarlsgatan. 

Han hade vänt upp och ned på halva bilen och till slut hittat telefonen – fastnaglad i ett fack i dörren. När jag nu satt bredvid honom på väg hem ringde hans telefon, det var kollegan som bara ville höra: ”hur gick det egentligen för killen med telefonen?” 

Drömmar slår sällan in, inte som man föreställt sig. Men ibland träffar man omtänksamma, vänliga människor och inser sitt misstag – det var ju det här jag skulle ha drömt om hela tiden. 

Men missförstå mig lagom. Jag tycker visst att man ska följa sina drömmar (utom de när man är naken och går bärsärk med en baguette), jag menar blott att man ska lägga sig på en rimlig nivå. Som just nu, nu drömmer jag om att hitta en tjusig avslutning på den har texten.

Men som ni vet, kära läsare, slår drömmar sällan in, inte som man tänkt sig.

 

Läs fler kåserier av Herr B, är ni snälla. Till exempel När jag och barnen fick se en penis med tassar.