Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 13:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/herr-b-googlesokningen-som-far-angesten-att-stiga/

KULTUR

Herr B: Googlesökningen som får ångesten att stiga

Eclipse på Gröna Lund.
Eclipse på Gröna Lund.

Kåseri: Om man är en orolig själ, en sådan som ständigt är kaosberedd, har de senaste åren passat som handen i handsken. Man känner sig hemma i tiden, liksom. Blir bekräftad, ungefär som en förföljd paranoiker.

Och skulle en avslappnande känsla av stabilitet och människotro ändå komma smygande är det bara att öppna Twitter. Kanske söka lite på Hanif Bali? Eller fråga internet vad den där diffusa smärtan i bröstet skulle kunna vara för sjukdom?

Hjälper inte ens det är man förmodligen nykär eller full. Men också sådant går att bryta igenom: googla först ”climate change” och sedan ”climate change hoax”. Får inte det ångesttemperaturen att stiga, kära läsare, ja då är inte det här kåseriet för dig.

Om du inte är språkintresserad, förstås, för ämnet är detta: Som ett svar på tidsandan har ett nytt (nåja) uttryck ätit sig in i svenskan.

Låt mig exemplifiera. I tisdags skulle jag handla en flaska ättikssprit. Det har jag inte gjort på ett decennium, men kände starkt inom mig att det var dags för lite 1-2-3-lag. När jag letat i en kvart vågade jag fråga en av butikens medarbetare. Han pekade på vinägerhyllan (förstås!) och när jag tackat summerade han vår överspända tid:

– Ingen fara, sa han.

Nu kände jag ju inte, i just den sekunden, någon överhängande oro. Det finns värre saker än vegetariska hamburgare utan snabbinlagd rödlök, men han fick mig att undra...

Det finns värre ­saker än vegetariska ­hamburgare utan snabb­inlagd rödlök.

Uttrycket är förstås inte nytt, men användningen som ersättning för ”varsågod” eller för att formulera allmän bekräftelse har – enligt strikt anekdotisk bevisföring – ökat som attanbattan. När jag blev mejlinbjuden till ett möte i veckan lät det så här: ”Funkar klockan 11?”/”Toppen!”/”Ingen fara.”

Missförstå mig inte. Jag älskar trygghetsförsäkringar, tycker bara att vi bör spara dem till ögonblick där risken är större än ”då får vi ses över lunch i stället” eller ”kanske köpa saltgurka”.

Som i lördags, när jag med spelad självsäkerhet hade lovat Lilla B att åka Eclipse på Gröna Lund. Det är en ”attraktion” där man snurrar runt i mycket små gungor mer än hundra meter ovanför marken. Kedjorna som gungorna hänger i är retfullt tunna och dessutom har jag med åren fått en allt större ”respekt” för höjder, och för livet. Så när jag sträcker fram mina tre handsvettiga åkkuponger till kvinnan vid grinden är jag rejält skakig. Hon tittar på mig, bedömer med van blick att jag är över 120 cm och öppnar.

– Tacksåmycket, får jag fram.

– Ingen fara, svarar hon alldeles lugnt och mitt inre exploderar av tacksamhet.

Ämnen i artikeln

Kåserier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt