Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-28 05:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/herr-b-jag-har-hittat-den-perfekta-adressen-i-rom/

Kultur

Herr B: Jag har hittat den perfekta adressen i Rom

Herr B i Rom, del 3. Nu yngre än Colosseum!
Herr B i Rom, del 3. Nu yngre än Colosseum! Illustration: Stina Wirsén

Norra Europas verkliga popkåsör (typ) är på resa i Rom och den här veckan tar han sats för att ta plats i ett renässanspalats. Och väcks av ett skratt.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut, i alla fall inte när jag sovit: jag drömde att jag var romare och gick omkring på gatorna härnere och pratade italienska som ingenting. Lösa meningar bara, men ackompanjerade av enorma gester: ”Gente di mare, eh?!” ropade jag till en förbipasserande och slog ut med armarna. ”Chiellini, pezzo di merda, o no?” frågade jag en nunna som stod och rökte på Piazza Navona. 

Tyvärr var jag, till och med i drömmen, så lite övertygande att jag vaknade av att jag skrattade åt mig själv. Praktiskt det där som finns i sömnen ibland – en extraröst som aktiveras när ens pågående stupidità går över styr. För övrigt en funktion jag allt oftare längtar efter även när jag är vaken.

Nåväl, när jag nu ändå drömmer om att vara heltidsromare vet jag precis var ska bo. Jag har hittat den perfekta adressen: Piazza Farnese, 67. 

Där ligger nämligen ett av Roms mer imponerade hus, ett massivt renässanspalats ritat av Antonio da Sangallo den yngre, och slutfixat av Michelangelo. Läget är perfekt, takmålningarna lysande och bakom fasaden finns en avskild, praktgrön innergård med palmer. Dessutom är hyran överkomlig – en lira vart 99:e år. 

Synd på fransmännen bara.

Palazzo Farnese är nämligen Frankrikes ambassad och det är möjligt att det i förhandlingen spelade roll att Italien fick tillgång till en schyst 1700-talskåk i Paris. Men avtalet löper ut 2035, vilket skulle passa perfekt till min pension, så håller ändå tummarna. Kan erbjuda en bra andrahandsdeal på en trång trea i Marieberg – hör ni det, italienska staten! Och vad gäller måleri i taket så kan jag sätta igång så fort jag kommer hem…

När jag sedan flyttat in ska jag stå på översta våningen och titta ut över piazzan (med händerna bakom ryggen, det tror jag passar sig) och tänka på att Drottning Kristina bodde här när hon först kom till Rom, och att Den heliga Birgitta tillbringade 19 år i huset direkt till vänster, ett av få häromkring med en skylt på svenska. Och så ska jag se ned över de två antika badkaren i egyptisk granit som, när familjen Farnese bjöd på tornerspel eller annan vild underhållning, användes som en sorts skyddande vip-loger för de allra finaste gästerna – ner i karet, bara.

Möjligen tilltalar mig tanken på att bli gammal i Rom lite extra eftersom jag nyligen fyllt jämnt. Hela stan är full med grejer som faktiskt är äldre än jag, och ändå har bevarat sin värdighet. I den meningen är Rom en personlig målbild. Här är man ständigt omgiven av hoppet om att tidens sår och slag och minnen kan göra en vackrare och mer intressant, i stället för tvärtom. I Rom är man aldrig gammal som gatan.

Palazzo Farnese med Birgittahuset till höger.
Palazzo Farnese med Birgittahuset till höger. Foto: V. Arcomano / Alamy

 

Följ hela Herr B:s vistelse i Rom. Läs till exempel om en genital skattjakt i Colosseum.