Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 18:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/herr-b-visst-gor-det-ont-nar-varldsbilder-brister-varfor-skulle-annars-gubbar-tveka/

Kultur

Herr B: Visst gör det ont när världsbilder brister, varför skulle annars gubbar tveka

Mannen på bilden har inget med texten att göra. Han är, nämligen, tecknad. Foto: Alamy

Kåseri. Det är vår och Herr B provar, till sin dotters förskräckelse, ett par solglasögon och svarar ”nej, men föraren” på en av livets svåraste frågor.

Rätta artikel

Jag drar ner de nya solglasögonen på nästippen och ställer en fråga som bara människor med mycket gott självförtroende bör ställa: ”Nå, vad tycker du?”

Lilla B mäter mig med blicken och säger: ”Alltså, pappa, du skulle vara skitsnygg i de där glasögonen om du var, hmm... en tjugo år yngre och cool gaykille, kanske med en tajt skjorta och ett kors hängande i brösthåret.” 

Jag tänker: mycket skulle vara annorlunda om jag var en 29-årig, och vad det verkar, rejält het gaykille. Frun skulle framstå som något av ett misstag, till exempel. Och mitt intresse för 80-talssynt verka ett uns mer spännande.

Men jag uppskattar den hänsyn Lilla B visar när hon trycker undan sin mer självklara reaktion på de alldeles för samtida solskydden. Hon kunde ju ha sagt: ”Jag ser att det svänger om farbror Elvis i dag.” Eller: ”Vad jag tycker? Kräks långt fram i munnen nu, pappa.”

I stället fick jag en fint inlindad puff åt insikten att ”var sak har sin tid” – och att min ”fejset funkar fint med fräna accessoarer”-period sedan länge är förbi. För även om tiden är bra på att läka sår, är den verkligen ingen skönhetssalong. 

”Du”, frågar han, ”inte kan väl en Lamborghini någonsin vara töntig?”

Senare samma dag tar jag med B-Dog på citypromenad i den vackra vårkvällen. Plötsligt skräms vi av ett explosivt muller och på gatan blixtrar en högblankt limegrön sportbil förbi och efterlämnar en temporär dövhet. 

Bredvid oss går ett par som direkt hamnar i en het bildiskussion, han är betydligt mer entusiastisk än hon och får för sig (lite penisbärare till penisbärare, sådär) att söka stöd hos mig.

”Du”, frågar han, ”inte kan väl en Lamborghini någonsin vara töntig?” 

Nej, tänker jag, töntigheten får föraren svara för själv, det är ju honom (oh, yes) som tiden rusar ifrån med en toppfart på 325 nästan helt oanvändbara kilometer i timmen. Men när jag svarar – ”jo, det tror jag faktiskt” – känner jag ett styng av obehag. För det gröna motormonstret gör säkert föraren lycklig, och man vill ju att människor ska vara lyckliga.

Dessutom vet jag ju hur det känns när åren går och man står där med fel glasögon, frisyr, skivsamling – eller världsuppfattning. Som poeten kvad: visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars gubbar tveka.

Men man ju måste leva i samtiden, kära läsare. Och jag vet precis vad Lilla B skulle sagt om jag dundrat hem med en sån där bil.

”Alltså, pappa, så cool. Vrooom, liksom. Men vet du vad som skulle vara ännu snyggare? Om den hade, till exempel, två hjul och styre och trampor på sidorna. Men färgen, farsan, den ska du absolut behålla.” 

 

Läs fler kåserier av Herr B. Till exempel denna oförblommerade hyllning till bibliotek och bibliotekarier