Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-18 23:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/hilary-mantel-jag-ovade-halshuggning-i-manga-ar/

Böcker

Hilary Mantel: ”Jag övade halshuggning i många år”

Hilary Mantel har avslutat sin Cromwell-trilogi efter många års arbete.
Hilary Mantel har avslutat sin Cromwell-trilogi efter många års arbete. Foto: David Vintiner

Hilary Mantels böcker om det engelska 1500-talet har kallats för århundradets bästa engelska romaner. Den tredje delen ”Spegeln och Ljuset” kommer i dagarna ut på svenska.

– Jag visste redan från början att detta var det centrala projektet i mitt liv, säger Hilary Mantel. Hon pratar om sin historiska romantrilogi om Henrik VIII:s politiska rådgivare Thomas Cromwell. 

Mottagandet i Storbritannien har varit närmast extatiskt: ”Århundradets bästa engelska romaner”, konstaterade The Guardian. Både den första boken ”Wolf Hall” och den andra boken ”För in de döda” har vunnit Bookerpriset. Och i London betyder detta på många sätt mer än Nobelpriset i Litteratur. 

– Omedelbart när jag skrev det första stycket i den första boken infann sig en märklig känsla, berättar Hilary Mantel per telefon. 

Hon har en mild röst som får henne att låta som en mystisk sagofé med nordengelsk dialekt. 

– Jag kände att allt jag tidigare gjort i mitt liv hade förberett mig att skriva dessa böcker. Jag kände att de i någon mån redan existerade innan jag påbörjade dem. Med detta inte sagt att det på något sätt var enkelt. 

Vad som hände vid den engelske kungen Henrik VIII:s hov är välkänt. En förälskad kung vill skilja sig från Katarina av Aragonien och gifta sig med Anne Boleyn i stället. Men påven säger nej. Kungen behöver någon som kan få påven att säga ja. In på scen träder det politiska geniet Thomas Cromwell.

Han lyckas få kungen gift med Anne Boleyn men till priset av att England bryter med den katolska kyrkan. En del vill i dag kalla dessa händelser för ”Brexit nummer 1”. Detta var helt enkelt Englands första skilsmässa från Europa. 

Hilary Mantel protesterar naturligtvis. 

– Det är klart att det inte var någon brexit! Det är väldigt viktigt för mig att vi låter det förflutna ha ett värde i sig självt. Att vi inte på detta sätt envisas med att se vad som hände förr enbart som någon form av repetition för det som händer i dag. 

Och med viss skärpa tillägger hon: 

– Det är inte rätt mot de människor som levde före oss. Vi måste visa dem mer respekt än så. Om jag ville skriva om nutiden hade jag förstås skrivit om nutiden...

Vad Hilary Mantel lyckas med i sin romantrilogi är dock att få 1500-talet att just kännas som nutid. Det har inte att göra med hur historiskt korrekt hon lyckas skildra alla detaljer (något som i och för sig har fått många engelska historiker att knäfalla i beundran). Det har att göra med att Hilary Mantel lyckas få allt att kännas så modernt. Det tar inte många sidor innan den politiska situationen vid det engelska hovet på 1500-talet känns lika akut och omedelbar som något Donald Trump gjorde i går. 

Trots att man vet vad som kommer att hända – att Thomas Cromwell kommer att få Anne Boleyn halshuggen och sedan försöka få kungen omgift med en tysk prinsessa, att han kommer att misslyckas och sedan själv bli halshuggen – biter man på naglarna. 

Hilary Mantel skriver som om historien inte fanns. Man ser bara vad Thomas Cromwell ser. Man hör bara vad han hör: kjolar som frasar i korridorerna, viskningar som blir till europeisk storpolitik och dörren till kungens sängkammare som öppnas och stängs. De politiska val som Thomas Cromwell gör upplever man därmed helt utan något facit. 

Hilary Mantel.
Hilary Mantel. Foto: Tom Barnes, Tom Barnes

Den här insikten, att historiens linjer var improviserade streck när de drogs, är en av böckernas stora poänger. Hilary Mantel gav upp det mesta av sitt normala liv för att i över tolv år sänka ner sig i projektet. Å ena sidan beskriver hon en nästintill mystisk process av att gå ner i stillhet och försöka föda fram en text som i någon mån redan existerade på ett annat existentiellt plan. Å andra sidan har hon ett ohyggligt praktiskt och pragmatiskt sätt att diskutera sin egen litterära karriär. 

– Jag ville alltid skriva historiska romaner men det var inte kommersiellt gångbart, alltså var min plan att först göra mig ett namn på annat sätt och därmed bygga en plattform som gjorde det möjligt för mig att skriva om Thomas Cromwell.

Den 68-årige författaren har med andra ord planerat alltihop sedan hon var i 20-årsåldern. Jag påpekar att detta enormt långsiktiga och strategiska sätt att tänka påminner om en viss Thomas Cromwell. Hilary Mantel skrattar:  

– Ja, mitt långsamma och stadiga klättrande i den litterära världen påminner onekligen om hans långsamma och stadiga klättrande vid hovet...

För naturligtvis identifierar sig Hilary Mantel delvis med sin protagonist. Det gör de flesta som läser böckerna. Själv tvekade jag av denna anledning inför att över huvudtaget läsa trilogins sista del. Jag visste ju att Thomas Cromwell skulle dö. 

Nya romanen ”Spegeln och ljuset”.
Nya romanen ”Spegeln och ljuset”. Foto: Weyler

Visst är han på många sätt en läskig person, men efter två böcker var min identifikation med honom så total att det kändes som om det var mitt eget huvud som skulle rulla. Och om detta var min känsla som simpel läsare, hur svårt måste det då inte ha varit för Hilary Mantel att ta livet av honom? 

– Jag var tvungen att öva på det under många år, erkänner hon. 

Hilary Mantel berättar hur hon skrev flera varianter av scenen redan för tio år sedan. När det var dags häromåret behövde hon därför helt enkelt bara plocka fram dem ur byrålådan. 

– Jag dödade honom så att säga flera gånger. 

Det finns ett oerhört dramatiskt rykte om Hilary Mantel som jag bestämmer mig för att till slut konfrontera henne med. Jag tar ett djupt andetag och frågar.  

Jag har hört att anledningen till att dina böcker om Thomas Cromwell är både så levande och så historiskt korrekta, är att du helt enkelt talar med spöken från 1500-talet. Är detta sant? 

Hilary Mantel pausar ett ögonblick.

– Det är inte så att metaforen ”spöken” innebär någon i ett vitt lakan som talar till dig med ekande röst. Det handlar om att lära sig lyssna, att vara stilla och försöka höra det förflutnas resonans i dig själv. Hon fortsätter:

– På ett plan finns det inget mystiskt med det hela. Genom att läsa och studera det historiska ögonblicket in i detalj lär du känna det. Men visst har jag en känsla av att jag lyssnar till de döda, säger hon. 

Sedan lägger vi på.

Läs mer: Mantels svenske översättare Jesper Högström om att tolka 1500-talet. 

Läs DN:s recension av ”Wolf Hall”. 

Läs DN:s recension av ”För in de döda”. 

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt