Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-26 15:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/hildur-guonadottir-lojligt-fa-kvinnliga-tonsattare-far-jobba-med-storfilmer/

Film

Hildur Guðnadóttir: Löjligt få kvinnliga tonsättare får jobba med storfilmer

Hildur Guðnadóttir prisades på Oscarsgalan för filmmusiken till ”Joker”.
Hildur Guðnadóttir prisades på Oscarsgalan för filmmusiken till ”Joker”. Foto: Jordan Strauss/AP

BERLIN. Hildur Guðnadóttir har gjort succé med musiken till tv-serien ”Chernobyl” och ”Joker”. I veckan blev isländska tonsättaren fjärde kvinnan någonsin att vinna Oscar för bästa originalmusik. Filmfredag träffade henne i den egna studion i Kreutzberg. 

När Hildur Guðnadóttir tog emot sin Oscar för originalmusiken till ”Joker” avslutade hon sitt tacktal med en uppmaning ”till tjejerna, kvinnorna, mammorna och döttrarna som hör musiken bubbla inombords. Tala ut – vi behöver höra era röster!”. 

Guðnadóttir var inne på samma spår när jag träffade henne strax innan Oscarsgalan i den egna studion i Berlin. Då hade hon redan vunnit både Golden globe och Bafta för ”Joker”, samt Emmy och Grammy för ”Chernobyl”. 

– Det viktigaste med priserna är att de har startat en diskussion om hur löjligt få kvinnliga tonsättare det är som får chansen att jobba med storfilmer. Till och med om man jämför med antalet kvinnliga regissörer som också så klart är alldeles för få, så är siffran skrattretande låg. Jag hoppas mina priser kan inspirera unga kvinnor att våga, säger Hildur Guðnadóttir i studion som ligger i stadsdelen Kreuzberg. 

Sen skrattar hon och lägger till: 

– Jag menar förstås alla kvinnor. De behöver inte vara unga.

Förra gången jag intervjuade Hildur Guðnadóttir var för sex år sedan. Då stod vi på en regnig gata i Londonförort där hon skulle spela en solokonsert på sin cello inför en liten, men entusiastisk publik. När vi nu möts igen är hon högvilt inom filmvärlden och har ett oerhört tajt schema. 

– Jag är inte van vid så mycket uppmärksamhet. Men återigen: när jag fick min Grammy i höstas berättade många att filmproducenter nu faktiskt letar efter kvinnliga kompositörer som de vill anlita för att skriva filmmusik. Då är det värt allt slit.

I studion där vi sitter skrev hon soundtracken till både ”Chernobyl” och ”Joker” parallellt. 

– Att leverera musik till sådana stora projekt kan vara extremt stressigt eftersom musiken ofta är bland det sista som ska in i filmen och filmbolagen jagar på. Men jag fattar inte varför kvinnor inte skulle kunna hantera det? Det är ju bara att kolla på arbetande mammor, som jag själv är: vi är mästare på att jonglera arbete och familj.

Jag pekar på hennes yogamatta som ligger ihoprullad i ett hörn av studion. 

Använder du den där mycket?

– Oerhört mycket. Yoga och meditation har räddat livet på mig under den här stressiga perioden.

Senare på kvällen ska Hildur Guðnadóttir framföra soundtracket till ”Chernobyl” under den pågående CTM-festivalen i Berlin tillsammans med Sam Slater och Chris Watson. De båda var med henne då hon reste till det gamla nedlagda kärnkraftverket i Ignalina för att spela in ljud till ”Chernobyl”-musiken. 

Bild 1 av 2 Stellan Skarsgård i tv-serien ”Chernobyl”.
Foto: Alamy
Bild 2 av 2
Foto: Alamy

– När jag läste manuset till ”Chernobyl” bestämde jag mig för att inte skriva musik som var dramatisk på något sätt. Jag ville inte färga stämningen, av respekt för alla som dog. Jag ville skriva musik på själva kärnkraftverket. Skapa radioaktiv musik.

Under åtta timmar, i full skyddsutrustning, gick Hildur Guðnadóttir, Sam Slater och Chris Watson runt och spelade in olika ljud i kärnkraftverket. 

– Jag var groggy efteråt. Vi fick varken äta eller dricka därinne, på grund av radioaktiviteten som finns kvar. 

Hemma i Berlin satte Hildur Guðnadóttir samman ett ytterst starkt soundtrack baserat på dessa inspelningar. Cellon använde hon inte. Just för att hon inte ville skapa för mycket dramatik. Med ”Joker” var det en helt annan historia.

Bild 1 av 2 Hildur Guðnadóttir med maken Sam Slater på Oscarsgalan.
Foto: Robyn Beck/AFP
Bild 2 av 2 Joaquin Phoenix i ”Joker”. Även han prisades på Oscarsgalan, för bästa manliga huvudroll.
Foto: Alamy

– Todd Philips skickade sitt manus till mig och det var oerhört intressant att läsa. Jokern är ju en populärkulturell ikon. Det finns så många fantastiska tolkningar av honom, men ”Joker” med Joaquin Phoenix är ändå ett nytt sätt att berätta om honom. Denna förhistoria är så självständig, men ändå djupt förankrad i en väldigt fiktiv värld som vi känner igen. Jag ville spegla det i musiken, dyka in i berättelsen och gå in i den magiska världen.

Det är ett väldigt rått soundtrack.

– Jag ville inte programmera musiken i datorn, utan spela live. Och ja, jag ville att det skulle vara rått och direkt eftersom Gotham city är en så rå miljö och Arthur Flecks känslor är så råa. 

Efter att Hildur Guðnadóttir läst manus till Joker satte hon sig ned med sin cello och spelade in ett par första skisser och utkast till det som senare skulle växa och bli ett soundtrack. Dessa primitiva skisser skickade hon till Todd Philips som fick användning för dem redan tidigt i inspelningen, då han skulle spela in den scen där Arthur Fleck, sminkad som Jokern, dansar inne på en toalett. 

– Men från början skulle han inte dansa. I manuset tror jag det stod något som ”han höjer sin pistol och tittar sig i spegeln”.

Joaquin Phoenix körde fast, eftersom han inte kände att scenens utformning stod för den utveckling som hans karaktär skulle genomgå. För att få honom att slappna av satte Todd Philips på Hildur Guðnadóttirs skissartade musik – och hela scenen bytte karaktär.

– Joaquin började bara dansa, helt improviserat. Todd har berättat för mig hur Joaquin instinktivt reagerade på musiken och bara satte i gång med sin vackra koreografi. Det var magiskt att se det på film efteråt, för hans dans var precis vad jag velat uttrycka med min musik. Vi har aldrig pratat om det, så han kände rent telepatiskt vad jag känt.

Läs mer:

Storslam för ”Parasit” på Oscarsgalan

Helena Lindblad: Oscarsgalan är festen där män älskar varandra så mycket