Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Hög tid att lämna folkdomstolen på nätet”

"#metoo-manifestation på Sergels torg i Stockholm 22 oktober 2017.
"#metoo-manifestation på Sergels torg i Stockholm 22 oktober 2017. Foto: Nicklas Thegerström

I kampanjen #metoo har både de bästa och de sämsta sidorna av nätet kommit fram. Psykologiprofessorn Torun Lindholm liknar den uppdämda ilskan vid att öppna en flaska med kolsyra. Mediestrategen Brit Stakston tycker att det är dags att flytta fokus till andra arenor, som skolan och arbetsplatsen.

Det finns ett systerskap i kampanjen #metoo som har gjort att många känner sig stärkta och vågar gå ut och berätta om sina erfarenheter på nätet.

– Folk har suttit och tagit det här under hela sina liv. Det blir som att öppna en flaska med kolsyra. Det är en uppdämd ilska, säger Torun Lindholm, professor i psykologi vid Stockholms universitet.

– Väldigt ofta har kvinnor tänkt att ’det här hör till, det här får jag ta’. Men när man inser att det är fel, att det inte beror på mig, då blir man förbannad för att man tagit det under så lång tid.

Brit Stakston är mediestrateg och expert på sociala medier. Värdet med den här kampanjen är att den har utmanat den tröghet som finns i samhället, menar hon.

– Samtidigt gäller det att hålla i hatten. Det finns baksidor i en kampanj av det här slaget eftersom den drar med sig en hel del hätska inlägg.

– Det är bedrövligt om den nya medielogiken gör att vi eldar på varandra att peka ut några enskilda individer för att slita dem sönder och samman.

En del anklagar andra för att vara mobbare samtidigt som de mobbar själva?

Ja, och det finns så klart något mänskligt i allt det här. Det gör att vi nu måste ha en diskussion om hur en sådan här kampanj kan leda vidare och bort från skampålar och folkdomstolar som skriker ”häng dem högt”, säger Brit Stakston.

– Det är alldeles för lätt att bara lyfta fram saker som är dåliga och stegra tonen när det finns så mycket mer att göra utanför nätets arena och som inte handlar om tjära och fjädrar.

Risken är att det blir ett alldeles för stort fokus på några enstaka förövare, menar Stakston.

Även psykologiprofessorn Torun Lindholm ser baksidor med vågen av ilska.

– Ett drev är inte bara bra. Det finns aspekter som är obehagliga ur ett rättsperspektiv, när det blir ett slags folkdomstol.

Lindholm tror dock inte att tendenserna att vilja hänga ut förövarna är värre i just den här situationen än i andra drev:

– Folkdomstolsaspekten finns alltid i sådana här sammanhang. Det blir väl rättsliga följder i några fall, som får ha sin gång. Kanske är några oskyldigt utpekade.

Mediastrategen Stakston tror att det finns krafter som eldas på av aktörer som ifrågasätter mediers makt och roll:

– Det passar den underliggande strömning som finns i samtiden och som hävdar att medier inte är ärliga, att det som inte passar in i deras agenda mörkas.

Om det exempelvis uppdagas att ett antal uppburna medieprofiler har fått bete sig riktigt illa utan att det har fått några konsekvenser kan det leda till krav på att det ska hända något snabbt, till exempel att de förlorar jobbet, som i fallet med programledaren, resonerar Brit Stakston.

De sociala medierna är dessutom konstruerade för att lyfta fram och förstärka känslor. Det blir som en rullande snöboll där magnituden hela tiden växer.

Både Brit Stakston och Torun Lindholm tror att kraften i kampanjen beror på att så många kvinnor så länge tigit om sina erfarenheter av kränkningar.

– Det är så extremt utbrett. Alla kvinnor har varit med om det här, från lekskolan och uppåt. Det är inte bara ett beteende hos män man tycker är svin, utan det är vanliga snubbar, och alla kvinnor har varit med om det. Det visar vilken bred förankring den typen av beteende har fått, säger Torun Lindholm.

– När man upptäcker det brutala omfånget i det här kan det kännas ännu mer orimligt att inte samhället, rättsväsendet eller medierna har speglat det här tidigare, säger Brit Stakston.

Torun Lindholm tycker att det är intressant att jämföra med de uppmärksammade fallen när unga tjejer utsattes för sexuella trakasserier och övergrepp på musikfestivaler. Då pekades utländska killar ut, och många hävdade att det var kulturellt betingat.

– Titta på en vanlig svensk mellanstadieklass, där håller killar på och tafsar hela tiden. Det handlar inte om kulturskillnader, säger Lindholm.

Hetsen kan ge oss råg i ryggen för att agera. Men vad händer när kampanjen har svalnat? Då är det meningen att vi ska använda de insikter som vi har fått tack vare den här tsunamin av enskilda vittnesmål och erfarenheter, menar Brit Stakston:

– Poängen är gjord, vi har förstått, och nu är det dags att vi lämnar nätets arena för att göra något bra.

Förhoppningsvis kommer vi att reagera snabbare och tydligare om någon utsätts för trakasserier eller övergrepp i framtiden, enligt Stakston.

Nu är det dags att vi lämnar nätets arena för att göra något bra.

Hon tror att det blir lättare att vända sig till sin skola eller arbetsplats, eller vad det nu är, och berätta om det som man har sett och hört, att arbetsgivare och kolleger kommer att lyssna mer uppmärksamt.

En del saker som har kommit upp till ytan i kampanjen kommer sannolikt att få en fortsättning inom rättsväsendet. Vad det kommer att leda till är något vi redan nu bör prata om och förbereda oss på, menar Stakston, till exempel om det finns något med lagstiftningen vi bör lyfta upp till diskussion.

Den som har varit utsatt för saker och valt att dela med sig av dem på nätet behöver också påminna sig om att vi lever i ett rättssamhälle där det handlar om att man måste anmäla övergrepp, framhåller Brit Stakston.

Också Torun Lindholm tror att den störtflod av vittnesbörd om övergrepp och trakasserier som nu sköljer fram kan leda till något bra på sikt:

– Jag har svårt att tro att det kommer att fortsätta som tidigare. Jag tror att man har fått upp ögonen för att det här är helt vansinnigt. Män kommer att få ögonen på sig på ett annat sätt, och de kommer att fatta att det är fel.

Läs mer: Många anklagelser om sexövergrepp – men vad får man egentligen säga om andra?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.