Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Hon granskar det högerextrema hatet

De högerextrema sajterna får anmärkningsvärt stort genomslag i andra medier, menar författaren Lisa Bjurwald.
De högerextrema sajterna får anmärkningsvärt stort genomslag i andra medier, menar författaren Lisa Bjurwald. Foto: Nicklas Thegerström
Sexistiska glåpord, ärekränkningar och hot om våld har blivit de högerextremas vapen för att flytta fram sina positioner. I boken ”Skrivbordskrigarna” granskar Lisa Bjurwald det systematiska hatet på nätet.

– Tonläget är inte sällan kriminellt uppskruvat och språkbruket mycket grovt. Ändå löper man risk att bli avtrubbad, säger författaren och journalisten Lisa Bjurwald.

Hon har följt de högerextrema rörelserna under flera år, har fått vänja sig vid dagliga mejl med kränkningar och hot om fysiskt våld. Hon är inte ensam om det: digitala trakasserier är en vanlig metod hos dessa grupper när de kritiseras.

Boken ”Skrivbordskrigarna” handlar om på vilket sätt de högerextrema – såväl politiska partier som organisationer och lösa anhängare – effektivt har använt sig av internet för att nå ut, och nå fler. Den handlar också om den rasistiska retorik som förekommer där och som ofta övergår i olaga hot, förtal och hets mot folkgrupp.

Det systematiska näthatet är utbrett; i vår kommer även författaren Maria Svelands ”Hatet”, som koncentrerar sig på det antifeministiska hatflödet.

– Jag började intressera mig för ämnet i samband med att jag skrev en uppsats i statsvetenskap om islamistiska terroristers användning av internet. Men det var 2005 och mycket har hänt sedan dess, säger Lisa Bjurwald.

Läs mer: Alla artiklar i Insidans serie ”Hatets drivkrafter”

Medan den islamistiska rörelsen i hög grad verkar i det dolda även på nätet, är det i dag ett öppet verktyg för politiska krafter som också har fått stora väljarframgångar i hela Europa. Den grövsta retoriken hittar man emellertid inte på de egna sidorna, som ofta är mycket professionella och med ett välformulerat yttre, utan i kommentarsflöden eller på sajter som Flashback eller Avpixlat. Där är formuleringar som faller under brottsbalkens rubriceringar inte ovanliga – och alltid anonyma.

Anonymiteten gör det omöjligt att veta vem som står bakom dem, och att veta vem som kan gå från ord till handling. Den högerextrema miljön har alltid varit manligt dominerad, och en stor del av kommentarsflödena och reaktionerna är grovt sexistiska.

Men få förundersökningar inleds. Säpo ligger lågt och är koncentrerat på samhällsomstörtande verksamhet, det vill säga sådant som hotar det demokratiska statsskicket.

– Deras ribba är låg och väldigt bekväm. Dessutom använder sig Säpo av ”vit makt”-begreppet, som är helt förlegat och handlar om en marginaliserad, militant, utomparlamentarisk rörelse, säger Lisa Bjurwald.

Högerextrema rörelser har alltid anammat ny teknik tidigt, fast med internet finns flera skillnader; många av dem som lockas av sajterna radikaliseras i dag i ensamhet på ett sätt som inte tidigare har skett.

– Förr anslöt sig många till de här grupperna för gemenskapens skull: där fanns vänner, kanske kärlek, en hobby, aktiviteter. En eventuell radikalisering kom successivt. I dag kan den gå fort och är destruktiv redan från början. Nätet fångar också upp människor som annars inte skulle ha varit aktiva. En medlem i, säg, Hamas hade ändå kämpat för att befria sitt land. Så är det inte här.

Främlingsfientliga och extrema ideologier fångar genom nätet människor på ungefär samma sätt som religiösa sekter, och med samma effekt. Lisa Bjurwald skriver om enklavisering, och i begreppet ligger en stark, ofta paranoid gruppkänsla och en förkärlek för konspirationsteorier. Inom grupperna sker en normförskjutning liknande den som finns inom exempelvis pedofilnätverk eller religiösa sekter.

För den ensamme kan internet alltså erbjuda obegränsade möjligheter att hitta likasinnade och att få sina uppfattningar bekräftade. Risken att förvrängda idéer får fäste blir än större i ett samhälle där en gemensam offentlighet (i form av till exempel dagspress eller breda etermedier) saknas. Den norska terroristen Anders Behring Breivik används i ”Skrivbordskrigarna” som exempel på en typ av person och våldsverkare som ett öppet samhälle aldrig kan komma åt; den ensamme, som i hög grad radikaliserats på sin kammare.

Samtidigt finns en stor del av de mer lågmälda sympatisörerna hos en missnöjd medelklass, tror Lisa Bjurwald och hänvisar till historikern Heléne Lööw. Slutsatsen att knäppgökarna skulle härröra ur en traditionell arbetarklass är farlig; av referenser och uttryck kan man ofta spåra en akademisk utbildning. Däremot kan man, genom att se graden av aktivitet (inte minst nattlig) möjligen sluta sig till att många saknar arbete.

Ska motståndsarbetet mot den hätska propagandan bli framgångsrik ser hon de unga som den viktigaste gruppen att nå.

– De unga saknar allmänbildning, men är på nätet varje dag. De är nyfikna, har kanske hört talas om Förintelsen och vad som hände då, de kanske undrar vad en jude egentligen är för något – och googlar det.

Nyckeln heter förstås utbildning, källkritik, vad som på engelska kallas digital literacy och ett ansvar som vilar tungt på föräldrar och lärare.

– Det finns många lögner på internet och det finns de som kanske tänker att 300 000 judar döda i Förintelsen, det låter väl trovärdigt? När det i själva verket var sex miljoner.

Ett annat ansvar vilar på dem som tillhandahåller informationen, fortsätter hon, och pekar på servrar, webbhotell, Facebook och Google, som också äger Youtube, där mycket av den värsta propagandan sprids. Internationella avtal om IT-reglering är angelägna, men också ett mer aktivt utredningsarbete.

Och den stora frågan är hur ett fritt, demokratiskt samhälle ska kunna bevara sin öppenhet, sin yttrandefrihet och möjligheten att uttrycka sig anonymt, men samtidigt stävja en brottslig retorik och rena hot. Där handlar det både om individuella hot och om organiserade politiska rörelser.

– Det är anmärkningsvärt hur stor påverkan de här sajterna har fått på de ”vanliga” medierna, genom att citeras som Twitterkampanjer, med utfall mot enskilda skribenter, som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg eller författaren Katarina Mazetti, eller med en förskjutning av vad som anses normalt. Och hur ska vi göra om demokratin hotas av krafter som använder sig av demokratin? När dessa grupper har parlamentarisk representation och sitter med och kontrollerar exempelvis Säkerhetspolisen? säger Lisa Bjurwald.

Hon gör en kort paus och fortsätter:

– Den här boken tog några månader att skriva, men förarbetet har jag gjort under många år. Jag har ändå överraskats av med vilken kraft och beslutsamhet som de högerextrema har lyckats. Men jag hoppas att jag kan behålla engagemanget. Jag vill inte att det ska kännas normalt att varje dag få veta att man ska gruppvåldtas.

Chatta med Lisa Bjurwald om näthat med start klockan 13:00

Skriver även för engelsk- och tyskspråkig press

Lisa Bjurwald är journalist och författare. Hon har skrivit bland annat på DN:s ledarsida och är i dag halvtidsredaktör för tidningen Medievärlden. Hon skriver även för engelsk- och tyskspråkig press och har flera böcker bakom sig, bland dem ”Europas skam – rasister på frammarsch” (2011), ”God dag kampsyster!” (2009).

”Skrivbordskrigarna” (Natur & Kultur) släpps den 21 januari.

Extremhögern på nätet

Sajter med utgivningsbevis lyder under yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, och har en ansvarig utgivare som därmed står även för kommentarsfälten. Saknas utgivningsbevis faller sajterna under allmänt åtal, där den kommenterande själv bär ansvaret.

Många av de servrar som de högerextrema sajterna finns på finns i USA. Innehållet på sidorna lyder därför inte under svensk lag.

I tisdags inledde Justitiekanslern, JK, en förundersökning mot Realisten.se på grund av några av de anonyma, grovt rasistiska kommentarer som fällts där.

Läs Insidans serie

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.