Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Hon vill lära oss att städa inför döden

Margareta Magnusson vill äga så lite saker som möjligt. Nu för tiden köper hon helst blommor och växter. ”Blommorna dör av sig själva, det är bra. Jag älskar blommor och köper nya varje vår, och vissnar en kan man köpa sig en annan. Och det är bekvämt också, för när det blir kallt och de inte vill vara med längre så försvinner de bara. Det tycker jag är käckt.”
Margareta Magnusson vill äga så lite saker som möjligt. Nu för tiden köper hon helst blommor och växter. ”Blommorna dör av sig själva, det är bra. Jag älskar blommor och köper nya varje vår, och vissnar en kan man köpa sig en annan. Och det är bekvämt också, för när det blir kallt och de inte vill vara med längre så försvinner de bara. Det tycker jag är käckt.” Foto: Alexander Mahmoud

Vi blir allt mer pryltokiga. Därför är det bra att komma i gång i tid, tycker konstnären Margareta Magnusson. 82-åringens debutbok om döstädning har sålts till 20 länder innan den ens är utgiven på svenska.

I döden blir vi alla minimalister. Men Margareta Magnusson tycker att vi borde göra oss av med överflödiga ägodelar långt innan hushållet skalas ned till en sparsmakad enrummare två meter under jord.

Hennes kommande bok ”Döstädning – ingen sorglig historia” skiljer mellan döstädning och dödstädning. Det förra gör man ”innan döden för att man är klok och vet att man en dag ska dö”. Dödstäda gör man efter att någon har dött – oavsett om denne hunnit gå igenom sitt överfulla källarförråd eller inte.

Nackdelen med dödstädning är att bördan hamnar i knäet på nära och kära. ”Det kommer att förstöra det goda minnet de har av dig”, skriver Margareta Magnusson som själv har blivit tvungen att dödstäda flera gånger.

– Det är inte kul och man kan bli väldigt trött och irriterad. Man frågar sig om de alls tänkte på att det finns människor runt omkring som lever vidare och måste ta hand om allt skräp de lämnar kvar. Tror människor att de är odödliga? Vi har faktiskt ett ansvar för våra grejer, säger hon när vi träffas i hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm.

I dag är hon 82 (”och ett halvt”) år gammal och säger att hon ligger efter med sin egen döstädning på grund av arbetet med boken. Men för tio år sedan, i samband med att hennes make sedan 48 år gick bort, tog hon steget att flytta från ett stort hus på västkusten till sin 66 kvadratmeter stora tvåa med balkong. Då försvann merparten av ägodelarna.

– Det var ett äventyr. Det var nog ingen som trodde att jag skulle klara det, men det gick jättebra. PRO (Pensionärernas riksförbund reds anm.) var snälla och kom och hämtade saker som de sedan kunde sälja. Det hela tog en liten stund, men jag hade inte bråttom, säger hon.

Hon bjuder på kaffe och vetelängd. Det syns på ordningen i köket att hon värdesätter den välorganiserade vardag hon förespråkar i boken. På en liten hylla står de få kokböcker hon valt att behålla: ”Vår kokbok”, Tore Wretmans ”Menu”, ”Esquire cookbook” samt en egen receptsamling. Behöver hon andra recept är det en lätt sak att söka på nätet, skriver hon i boken. En stor mängd konstverk, skulpturer och prydnadssaker vittnar också om ett långt yrkesliv som konstnär.

– Jag älskar saker, roliga grejer som den här till exempel, som en keramiker på Koster har gjort. Den är så söt, säger Margareta Magnusson och pekar på en liten lergris med vingar som svävar strax under kökslampan.

Ovanför soffan i vardagsrummet hänger en av Margareta Magnussons egna målningar, föreställande en gata med torghandel i Singapore där familjen bodde i sex år medan Margaretas make hade en tjänstgöring i landet. Att flytta är ett bra tillfälle att göra sig av med saker, tipsar hon i boken. Själv har hon flyttat 17 gånger och tyckte att den senaste flytten från hus till lägenhet kändes som en befrielse:

– Det är skönt att bli av med en massa onödiga grejer. Man blir mycket friare. När jag flyttade hit till Stockholm sprang jag runt på nästan varenda konstutställning, det var lätt gjort när jag inte hade en massa grejer att ta hand om. Bara att öppna dörren och gå ut. Det unnar jag verkligen andra.

Redan innan utgivningen i oktober är ”Döstädning” såld till 20 länder. Kanske vittnar det internationella intresset om att döstädning och dödstädning är förhållandevis nya och växande fenomen som alltfler tvingas förhålla sig till:

– Ja, det har blivit ett större problem. Jag menar, vi har inte haft krig. Vi har samlat på oss grejer ända sedan 1930-talet, då jag är född. Jag minns fortfarande de sparsamma åren med ransoneringar under andra världskriget. Vi barn samlade på apelsinpapper, för de hade fantastiska mönster. En kille i skolan hade en dag med sig en halv kokosnöt han fått tag på, eftersom hans pappa var sjökapten. Han bröt av bitar av den och sålde. Det var tummade och äckliga bitar, men ååå vad vi gnagde, vi tyckte det var fantastiskt.

Döstäda är något man kan göra hela livet egentligen, det handlar om att vara praktisk, så att man slipper springa runt och leta efter grejer hela tiden.

Margareta Magnusson var 10 år när andra världskriget tog slut 1945 och rekordåren inleddes. Sedan dess har konsumtionen av resurser och produktionen av prylar bara ökat och till slut nått dagens ohållbara nivåer. Enligt en rapport från WWF förra året skulle det krävas 4,2 jordklot om alla människor i världen konsumerade på genomsnittssvenskens nivå.

”Denna galna konsumtion vi alla är en del av kommer så småningom att förstöra vår planet – men den behöver inte förstöra den relation du har med dem du lämnar kvar på den”, skriver Margareta Magnusson.

Hon tycker att man först och främst ska sträva efter att hitta någon som kan återanvända sakerna man döstädar bort. Men om ingen vill eller kan ta emot dem är det bara att åka till återvinningscentralen.

– Det är faktiskt jätteroligt att kasta grejer. Man hör hur det klirrar så skönt. Jag vet inte varför det känns så bra, men kanske har man någon inneboende ilska på något sätt och vet med sig att man måste ändra på sitt liv.

”Sakerna du äger kommer till slut att äga dig”, säger minimalisten Tyler Durden i filmen ”Fight club”. ”Livet blir mycket trevligare och bekvämare om vi blir av med en del av vårt överflöd”, skriver Margareta Magnusson. Hon känner ett släktskap med den strömning som ibland kallas frivillig enkelhet.

– Ja, det är bra att organisera sitt liv så att det blir lättare att hålla reda på sina saker. Döstäda är något man kan göra hela livet egentligen, det handlar om att vara praktisk, så att man slipper springa runt och leta efter grejer hela tiden. Förvånansvärt många människor lever så och jag fattar inte hur de orkar, eftersom man tappar väldigt mycket tid på det.

Men hur många lättade leenden som än kan skådas på landets återvinningscentraler är det också många som upplever rensning i vindsförråd och garderober som ångestfylld syssla. Tänk om just de där olika askarna med skruv och plugg kan behövas för något framtida hemmaprojekt? Om någon släkting skulle kunna ha glädje av det ärvda soffbordet i Shurgardförrådet? Om barnen kommer att undra var alla deras teckningar och slöjdprojekt tagit vägen?

– Det ligger mycket minnen i varenda sak du har hemma. Det är därför det tar sån tid att gå igenom det. Men det är också därför det är så skönt att ha gjort sig av med en del grejer. Då blir det inte fullt så betungande sedan, säger Margareta Magnusson.

Bokens engelska titel är ”The gentle art of Swedish death cleaning”. Kanske framhäver det bilden utomlands av svenskarna som ett lågmält och reserverat folk: inte ens när de dör vill de vara till besvär. Men enligt Margareta Magnusson handlar det om att visa hänsyn och ta ansvar. ”Döstädning är lika viktigt för dig som för dem du lämnar”, lyder en av kapitelrubrikerna. Lika lite som hon vill att hennes barn ska behöva ta ut semesterveckor för dödstädning av hennes hem vill hon förvara sina lakan i ett gammaldags linneskåp av hänsyn till flyttarbetarna.

– Egentligen borde det vara förbjudet att ha sådana gamla tunga möbelpjäser. De går inte in i en hiss och vem ska förstöra ryggen uppför åtta trappor för att bära det? Jag tycker inte om sådant, det är obetänksamt och elakt att skaffa sådana saker. Jag vill inte att flyttgubbarna ska få krumma ben och krokig rygg för ett linneskåps skull, säger hon.

När Margareta Magnusson får lust att köpa något nu för tiden blir det oftast blommor och växter. Balkongen är en grön oas på sex kvadratmeter, en liten och mer lättskött version av den trädgård hon hade i sitt hus på västkusten.

– Blommorna dör av sig själva, det är bra. Jag älskar blommor och köper nya varje vår, och vissnar en kan man köpa sig en annan. Och det är bekvämt också, för när det blir kallt och de inte vill vara med längre så försvinner de bara. Det tycker jag är käckt.

Innan vi säger hej då i dörren vill Margareta Magnusson bara försäkra sig om en sak:

– Har du med dig alla saker nu? Du får inte glömma någonting!

Fakta. Margareta Magnusson

Född på nyårsafton 1934 i Göteborg. ”Som liten trodde jag alltid att det var för mig och min födelsedag som alla kyrkklockor ringde, alla de stora båtarna i hamnen tutade och fyrverkerier sprakade och smattrade i skyn”, skriver hon i boken.

Verksam som konstnär. Utbildad på Beckmans högskola i design i Stockholm. Inledde sin yrkesbana som mode- och annonstecknare.

Målar i olja, akvarell och tusch. Första soloutställningen i Göteborg 1979.

Pappan var läkare och mamman hemmafru och utbildad sjuksköterska. Har fem egna barn.

”Döstädning – ingen sorglig historia” ges ut i höst på Albert Bonniers förlag.

Döstädning. Så kommer du i gång – sju tips från ­Margareta Magnusson

1. Börja med kläder

”Kläder brukar vi alltid ha för mycket av. De är också enkla att göra sig av med för att de oftast inte är relaterade till någonting. Det skulle väl i så fall kunna vara brudklänningen eller något liknande, men jag har slängt den också. Det var ändå inget roligt att ta fram den, eftersom den hade så smal midja.”

2. Fråga barnen

”Om man har x antal barn tycker jag man ska söka hjälp hos dem och fråga vad de tycker, och om de har några synpunkter. Fråga om de har glädje av någon viss sak. Det är roligt om de säger ja, och om de svarar nej vet du att du kan göra dig av med saken utan att någon blir ledsen i framtiden.”

3. Döstäda ensam

”Om jag döstädat tillsammans med min man skulle det ha tagit oss åratal. Män tenderar att spara det mesta i stället för att göra sig av med saker. Det gäller även för minsta skruv och mutter.”

4. Börja inte med fotografier

”Fotografier och brev är sådant man fastnar i och kan hålla på med i evigheter. Det svårt att slänga sådana saker med mycket minnen i sig, och dessutom tar de inte så stor plats. I början är det bättre att inrikta sig på stora saker.”

5. Ge bort saker

”Man behöver inte köpa saker hela tiden för att ge bort om man är bjuden någonstans. Du kanske har en trevlig liten skål eller någonting annat att ge bort. Jag tror att människor blir ganska glada för sådana gåvor.”

6. Börja i tid

”Antalet ägodelar ökar snabbt under årens lopp. Därför är det bra att komma i gång i tid, att försöka få lite gjort med an man ännu orkar. Döstäda kan man göra redan från 30-årsåldern, och det blir lättare både för oss och för våra närmaste om vi hela livet försöker hålla en vettig organisation.”

7. Skriv upp

”Skriv upp vad du tänker göra med alla saker i ett visst rum eller skåp, för efter några veckor glömmer du bort och då får du göra om allting igen. Jag skriver till exempel att lampan i ett rum ska till ett ställe, och stolen till ett annat. Då blir det också lättare att komma ihåg allt om Emmaus eller Myrorna kommer för att hämta saker.”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.