Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Hugo Ticciati – en musikalisk magiker som trollar med gammalt och nytt

Den 15 juni börjar musikfestivalen O/Modernt på Confidencen. Årets program utforskar den klassiska musikens kopplingar till fantasy. DN har träffat violinisten Hugo Ticciati som vill göra publiken mer medveten om lyssnandet.

Folk misstar honom ofta för Harry Potter. Det händer att de ber om en autograf och blir besvikna när de upptäcker att han ”bara” är en världsomresande violinist. Men Hugo Ticciati är en annan sorts musikalisk magiker som kan trolla ihop de mest omöjliga kopplingar mellan gammalt och nytt. Det är vad hans festival O/Modernt går ut på. 

– Oavsett hur långt ifrån varandra saker kan vara finns det ett samband om man går tillräckligt djupt. Ibland kan det vara lite banalt och ibland kan det vara jättefilosofiskt. Det jag försöker göra i musiken är en spegling av min livsfilosofi, förklarar han.

Det är inte lätt att hitta en intervjutid. Ticciati flänger runt en del. Vid sidan av det internationella konsertlivet är han biträdande konstnärlig ledare för musikskolan Lilla Akademien, där han även undervisar i musikestetik och filosofi. När han väl är hemma drar han sig helst tillbaka till Täljö med fågelkvitter och sju kilometer skog bakom huset. Därför ses vi istället innan den årliga presentationen av O/Modernt på den brittiska ambassadörens residens i Diplomatstaden. 

Skivrecension: Hugo Ticciati tänker djärvt med självklarhet 

Själva festivalen äger rum på Ulriksdals Slottsteater, Confidencen och startades 2011 på initiativ av operasångaren Kjerstin Dellert, som gick bort i våras.

– Hennes ande lever med oss i varje ton. För mig är det inte slut med döden, nu är hon överallt. Kjerstin Dellert var och kommer alltid att vara en stor inspiration, säger Ticciati. 

Han ogillar dualism och tror mer på att allting hänger ihop. Oavsett det gäller musikhistorien eller olika religioner. I den gamla rokokoteatern Confidencen såg han genast en perfekt mötesplats för musik från olika tidsepoker och genrer. Madrigaltonsättaren Monteverdi kan kombineras med rockbandet Muse. Tanken är att aktivera lyssnandet. Att inte bara låta publiken glida med i ännu en Mozartsymfoni, utan få folk att reflektera över något nytt. 

Årets festivalprogram kretsar kring den brittiske barocktonsättaren Henry Purcell.

– Temat är från grunden, ”from the ground up”. Det handlar om Purcells basgångar, men också om människans rötter, berättar Ticciati.

Nu har han dessutom tagit fasta på det där stående skämtet om att han liknar J K Rowlings trollkarlslärling: Purcells opera ”Dido och Aeneas” kommer bland annat att vävas ihop med John Williams filmmusik till just Harry Potter.

– Jag har faktiskt aldrig sett filmerna och har börjat titta lite på böckerna först i efterhand. Jag tyckte att det kunde vara fint att sammanföra Henry Purcell och Harry Potter. Det finns ganska  många intressanta kopplingar: de mytologiska rötterna, liksom två sidor av människan, den onda och den goda.

Den klassiska musikvärlden brukar annars vara dålig på att se den här sortens paralleller till modern populärkultur och andra konstarter. Men fantasygenren är egentligen inte så svår att förena med äldre musik inspirerad av mytologi och folklore. 

– Under Purcells tid började man också skriva massor med fantasior som är fritt utformade och flödande musikaliska tankar. Det speglar även festivalens program, där varje konsert kan ta oförutsägbara vändningar.

Hur ser du på diskussionen om att det är svårt att hitta unga klassiska musiker?

– Om man enbart avser klassisk musik så är det svårt. Men jag hoppas att ordet klassiskt försvinner snart och att det bara blir musik. Folk, jazz och klassiskt förenas genom samma kreativa impuls att skapa ett ljudande uttryck för vad det innebär att vara människa, säger Ticciati och talar om att bli av med elittänkandet.

– Så fort man börjar prata om att vara solist, kammarmusiker eller orkestermusiker begränsar man möjligheter. Man ska alltid gå sin egen väg, men samtidigt måste man vara medveten om världen omkring sig. Det är det som är den svåra balansgången för de unga i dag och för oss som spelar och vill ha en bredare syn på saker. Institutioner och historien är uppbyggd på ett visst sätt. Men det förändras. 

Ticciati är född i London och började spela violin i sexårsåldern. Han utvecklades snabbt, men körde fast i de sena tonåren. Det lossnade först när han kom i kontakt med violinpedagogen Nina Balabina. Ett möte som fick honom att tacka nej till en studieplats i Cambridge, flytta till Sverige och stänga in sig med skalövningar i fyra år. Så fick han smeknamnet ”Hugo the Hermite” – eremiten. Behovet av ensamhet är stort, säger den 38-åriga violinisten. Gemenskapen får han genom musicerandet med andra. Lillebror Robin är för övrigt en allt mer eftertraktad dirigent i opera- och symfonisammanhang. Men Hugo föredrar kammarformatet och leder även O/Modernts egen festivalorkester. I våras kom ensemblens debutalbum ”White light”, lika starkt präglad av österländsk filosofi som festivalen. 

När jag i förbigående undrar om han kan lista tre oumbärliga tonsättare skruvar han på sig och kommer inte längre än John Cage utan att få total beslutsångest.

– ”Silence”, för att det på något sätt innefattar all musik och tystnad, säger han sedan och syftar på den amerikanska avantgardistens mest kända stycke 4’33”. 

– Jag tror att tystnaden i grunden är den musik vi har för lite av. 

Festival O/Modernt

Äger rum 15-20 juni på Ulriksdals Slottsteater, Confidencen i Solna. 

Startades 2011 på initiativ av operasångaren Kjerstin Dellert med violinisten Hugo Ticciati som konstnärlig ledare. 

Årets tema är den brittiske barocktonsättaren Henry Purcell – ”from the ground up”. 

Festivalens kammarorkester släppte nyligen debutalbumet ”White light” med musik av andliga minimalister som Arvo Pärt, Beatleslåtar och indisk raga. ”Det är både djärvt tänkt och förbluffande självklart”, skrev DN:s kritiker Martin Nyström och gav skivan en 4:a i betyg.

 

Hugo Ticciati

Född 1980 i London, flyttade till Stockholm 1999.

Internationellt verksam violinist, lärare och konstnärlig ledare för Festival O/Modernt.

Har uruppfört en rad nyskrivna verk av tonsättare som Erkki-Sven Tüür, Victoria Borisova-Ollas och Albert Schnelzer.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.