”Rädsla urholkar själen”. Så döpte den förutseende Rainer Werner Fassbinder sin film 1974.
En berättelse om rasism, utanförskap och att som marockansk gästarbetare bli sämre människa än sina tyska värdar. Och enligt den färska brittiska EU-studien ”Nothing to fear but fear itself?” drar nu samma rädslor återigen fram i Europa.
I måndags presenterades studiens svenska kapitel, signerat forskarna Clara Sandelind, Mikael Hjerm och Anna Rehnvall, hos tankesmedjan Fores. 90 välanvända minuter med fokus på nationell identitet och exkluderande attityder där forskarna tillsammans med bland andra Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation, och statsvetaren Göran von Sydow gav perspektiv.
Vad driver då ”invandringsmotståndet” – och är omhuldandet av nationell identitet så farligt i sammanhanget? Dels är det viktigt att ”invandring” är på agendan. Något som är fallet i Sverige sedan 2015, men kan vara på väg ner. Den andra centrala faktorn är nationell identitet och upplevda hot mot ”sin” kultur.
Värst är detta när den egna identiteten upplevs som ”etnisk”. Något som skiljer många Sverigedemokratiska väljare från andra. Men det finns även risker med den ”tunnare” civila nationella identiteten om den laddas med deterministiska föreställningar om tillhörighet och knyts till kultur. Säg att det liberala samhället och dess institutioner påstås vara ”kristna värderingar”.
Våra institutioner kommer inte att tämja extremisterna om de tar makten. Tvärtom.
Studien analyserar nationaldagstal och partiledarnas tal i Almedalen, där SD, KD och M på olika vis satt ”svenska värderingar” i fokus. ”Hederskultur” ställs till exempel inte mot mänskliga rättigheter, utan mot svenska värderingar.
von Sydow varnar för just detta: Det är när traditionell höger politiserar nationell identitet i tron att de ska ta initiativ från ytterhögern som samhällsdebatten blir konfrontativ och explosiv. Konstruktiv socioekonomi på höger–vänster-skala ersätts med ”Vem är svensk”.
Och där är vi nu. Att följa högerns ledarskribenter ger igenkänning kring något Hjerm sa: När väljarna inte längre uppfattar ”De är ett hot mot ekonomin!” som relevant, då tar man kulturen – ”De hotar midsommar!!” – för att slutligen tala om existentiella hot mot det liberala samhället: ”De hotar friheten!!!”
Vad göra? För att tala med von Sydow: Återpolitisera, verkliggör socioekonomiska dimensioner. Mascarenhas sa, korrekt, att EU bör börja prata om sociala villkor och klyftor. Kommer unionens ekonomiska politik ner från en abstrakt nivå är det i sig ett vapen mot nationella populister.
Våra institutioner kommer inte att tämja extremisterna om de tar makten. Tvärtom. Därför måste politiker och samhällsdebattörer lystra till vad forskningen har att säga.
Om inte rädslan ska få urholka själar, demokratier och mänskliga rättigheter.