Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

I Sverige har vi "studycircles"

Storheten i ABF:s gärning syns i dess spridning - hur avfolkad en centralort än är, så står i alla fall ABF:s tegelhus intakt. Det, och Folktandvården. Och verksamheten pågår där inne, även om allt annat står still, och pengarna de har når via studiecirklarna ut till de enskilda som ber om dem till sin idé eller replokal. Så kan The Hives förklara för tidskriften Rolling Stone i dag att all deras första utrustning köptes för pengar från något "we in Sweden call studycircles". Så kan den som är besviken på ABF eller vill driva med dem skratta åt att ABF av i dag är keramikens och vävstugans borg, långt mer än ett politiskt kraftcentrum.

ABF firade 90-årsjubileum i november. Studiecirkeln fyller 100 år i år. I en nyutkommen bok med titeln "Bildning och klasskamp" skriver ABF:s förre ordförande Inge Johansson arbetarrörelsens hela bildningshistoria på femhundra sidor, från 1700-talets läsundervisning till 90-talskrisens Kunskapslyft, för att på den allra sista sidan avsluta med konstaterandet "Arbetarbildningen har alltid fått kämpa i underläge. Mycket tyder på att det blir så också i fortsättningen." Mycket har varit otacksamt - det var till exempel ABF som började med svenskundervisning för invandrare, långt innan den statliga SFI-undervisningen startade och upphandlades i kommunerna.

Runt förra sekelskiftet var läroverken stängda för arbetarklassen, men ABF tog sitt ansvar: på 20-talet dominerades studiecirklarna av ämnen som stats- och kommunalkunskap, kooperation och nationalekonomi. När Rickard Sandler startade ABF 1912 var det utifrån övertygelsen att folkbildning var en förutsättning för att socialdemokratin skulle kunna förverkligas. Arbetarrörelse var för honom och Hjalmar Branting en kulturrörelse: arbetarna skulle ärva borgarklassens kultur och lära sig föra sig i den, för kampens skull. Eller med Ellen Keys ord, för att "försköna livet".
- Hela tiden sedan ABF startade har det ju fungerat som en stabiliserande instans i samhället och hjälpt till att släta över olika konflikter när man byggde folkhemmet, säger chefredaktören och författaren Göran Greider som i november fick ABF:s litteraturpris.

- Och där gjorde man ju en stor insats som kulturellt smörjmedel, men nu är ju det där folkhemmet nedlagt och i stället utbreder sig ett mer naket klassamhälle. Och då tycker jag man måste våga gå ifrån vara-alla-till-lags-linjen och våga diskutera motsättningar och konflikter. Rent konkret, när ABF kör kampanjer om demokrati och att den "måste leva" så går det bara ut på att "det är viktigt med demokrati och att gå och rösta".

Han låter som Ture Nerman 1923, som i kritiska skrifter gick loss om hur slätstruken och menlös ABF:s verksamhet var: "Man saknar varje plan och system. Man ger lite och tunt av varje men i stället så mycket mer omväxling, homeopatiska doser av allt mellan himmel och jord: från avståndet mellan Jupiter och Saturnus till risodlingen i Kina, från skönlitteraturens bildningsvärde till binnikemaskens familjeförhållanden", ironiserade han.

Ett annat problem har varit gubbigheten - folkbildningshistorien har skrivits som en totalt enkönad historia. Ingen kvinna valdes in i ABF:s förbundsstyrelse under de första 43 åren, och kvinnliga särorganisationer motarbetades. Ändå fanns kvinnorna där hela tiden - och slet i bakgrunden. Som Maja Sandler, Rickard Sandlers hustru, som av flera forskare anses vara mer avgörande för ABF:s tillblivelse än sin man. Eller Hulda Flood, som var tjugo- och trettiotalens Margareta Winberg i politiken, debatten och ABF-skrifterna, men trots det aldrig fick något officiellt uppdrag i ABF. Ingen förde ens in kvinnorna i statistiken på många decennier, men 1963 gick kvinnorna förbi männen i deltagarantal, och sedan dess har de varit flest.

I dag förs interndebatten om vad ABF står och borde stå för med hårda ord i "Fönstret". Är det en new age-organisation eller har den kvar kraft att bli en klasskampsbastion? För 90 år sedan var många av de aktiva i ABF unga radikala akademiker med borgerlig uppfostran och ABF:s roll var att distribuera ett borgerligt kulturarv till arbetarna. När ABF på 70-talet skrev ett nytt handlingsprogram skulle i stället det etnologiska kulturbegreppet gälla. ABF skulle nu värna människans "personliga utveckling", hennes behov av gemenskap, trygghet och frigörelse. Fältet var således fritt för kurser i keramik, frigörande dans och aromaterapi.

Samtidigt är det under 70-talet som ABF var mest framgångsrikt och politiskt intressant. Och levande, i form av "barfotaforskning", inspirerad av Sven Lindqvists bok "Gräv där du står" från 1978. Det kom signaler från flera av landets tunga industriföretag - som i Norberg, Vikmanshyttan och Glasriket - om rationalisering och omstrukturering. Nedläggning och permittering. Anställda, studenter och journalister ville få reda på vad som egentligen var på gång - och startade studiecirklar (som förgrenades i arbetarmuseer och teaterföreställningar) med klart uttalade uppgifter att väcka opinion, värna bygdens intressen och ge folket en röst gentemot företagen. Det man skulle vilja se pyra i sårbara kommuner i dag, där en styrelse i Tyskland med ett enda beslut om en fabriksflytt kan släcka en hel bygd.

ABF:s förbundssekreterare Elsie Bäcklund tycker att ABF syns för lite i samhällsdebatten, och att integrationsfrågor är något av det viktigaste ABF kan satsa på i dag. Men samtidigt som många invandrarorganisationer är medlemsorganisationer i ABF har dessa knappt några representanter i förbundsstyrelser.
- Nej, vi lever tyvärr inte som vi lär. Vi arbetar med vår mångfaldsplan och här måste det till krafttag.

Inge Johanssons 90-årsjubileumsbok heter "Bildning och klasskamp". Passar det som ord för vad ni sysslar med?
- Det kräver också självrannsakan. Det vore fel att säga att klasskampen är tydlig och kristallklar. Många säger att de inte känner igen ABF men då säger jag att man måste inse att det snart är 2003. Men att vår uppgift är lika stor som 1912.
- Man kanske inte gör en klassresa via ABF i dag. Men min önskan är att vi uppfattas som platsen för dem som har fått minst, de vi upptäckte i och med Kunskapslyftet som inte ens har grundskolekompetens, som det egentligen var samhällets ansvar att ta hand om.

Jag beger mig till Kommunalvägen 26 i Huddinge centrum, och ett av landets mest typiska tegelröda ABF-hus från 40-talet. Det är luciadag och cafépersonalen har glitter i håret. En barnteater repeterar, någon enstaka datakurs håller till på övervåningen, annars är det julavslutat. I vävstugan i källaren sitter några kvinnor och väver daldräll.
- Knyppling och vävning är i själva verket en väldigt komplicerad syssla som kräver mycket av den intellektuella förmågan, säger bildningskonsulent Barbro Isaksson i trappan upp, som för att en gång för alla mota den manliga kritiken om att kvinnors hantverkscirklar inte är tillräckligt god folkbildning.

I entrén sitter en Augusta Johansson i form av en docka och läser en Brantingbiografi; hon symboliserar en av de pionjärer som jubileumsutställningen "Huddinge ABF 75 år" minns. Bilderna och affischerna berättar om föreläsningar med Elise Ottesen-Jensen i sexualkunskap, jazzcirklar, studiecirklar om kärnkraft och Little Gerhard- och Moa Martinson-besök. I höstens program finns föreläsningar om "den goda maten" och om hedersmord. Squaredance, frigörande dans och politiska minnen med seniorsektionen. Släktforskning, bridge och ett ständigt stort behov av replokaler, som förhoppningsvis ska tillgodoses med ett nytt hus där banden inte stör PRO.

- Det sociala värdet i vår verksamhet ska inte underskattas. I vävcentralerna får många kvinnor ur sig saker i stället för att springa till läkaren för varje liten orosgrej. Nyss hade vi en föreläsning om fibromyalgi. Det kom dubbelt så många som jag hade trott, säger Barbro Isaksson.

Göran Greider är trött på snällheten hos ABF, men vill samtidigt berömma dem för att de fört in en del nytt under 90-talet, som Socialistiskt Forum-dagarna runt om i landet. Men samtidigt, menar han, håller ABF på att missa dagens litteraturtåg av klassmedvetna anti-Horace Engdahl-författare, precis som de gjorde på 20- och 30-talen när Moa Martinssons och Ivar-Lo:s arbetarskildringar fördömdes av ABF för att de var för realistiska och utmålade bilden av en skitig arbetarklass och "Fem unga" för att de var för kaxiga.

Ordet kultur har använts ofta inom ABF, konstaterar Inge Johansson, men ingen, allra minst Sandler, har försökt granska ordet kultur ur arbetarrörelsens synvinkel. Kanske är det som Greider säger, att de som arbetar på ABF i dag antingen är för snälla, eller för imponerade av den kultur som presenteras av borgerligheten och dess medier. Att den åsikt råder, som hävdar att Kultur är något automatiskt Fint och Nyttigt som ska Hyllas. Själv var han på så superdåligt humör sist han blev inbjuden till ett ABF-seminarium, att det blev förstämning.

- Men grinig kan man liksom inte vara i ABF-sammanhang, för allt ska vara så äppelkindat och klämkäckt. Man borde spränga sönder kulturbegreppet, som går igen i "Fönstret", i klassmässiga, könsmässiga och etniska beståndsdelar.

- Men man ska inte glömma att trots allt förborgerligande så är det omstörtande om tio personer utan makt eller universitetsutbildning träffas i en studiecirkel och snackar utan någon som övervakar det hela. ABF är nog det enda ställe där det kan hända att någon ställer sig upp och håller en lång tirad om att man borde hugga huvudet av en kommunalpamp.

Bild

Jazzcirkel. Ett gäng grabbar lär sig allt om jazz, 1957.

Bokprat. Moa Martinsson besöker ABF i Huddinge 1953. Trettio år tidigare hade hennes arbetarskildringar fördömts av ABF för att vara för realistiska.

Spisarcirkel. Lyssna på skivor i grupp, sent 50-tal.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.