Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Isak Skogstad: Kunskapsskolan är bästa medicinen mot faktaresistens

Foto: Roald, Berit

En elev som inte besitter kunskap saknar helt förutsättningarna att tänka kritiskt. Det gör dem mer mottagliga för totalitära idéer och faktaresistens, skriver Isak Skogstad.

Förra året (DN 10/12) varnade Åsa Wikforss, professor i filosofi och nu aktuell sommarpratare, för att kunskapssynen i den svenska skolan uppmuntrar elever att vara kritiska och ”tänka själv”, men samtidigt nedvärderar betydelsen av faktakunskaper. Wikforss, som har skrivit boken ”Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender”, oroade sig för att denna kunskapssyn ”uppmuntrar till rent tyckande, av just det slag som florerar på sociala medier, och den gör att eleven står skyddslös inför falska nyheter och annan desinformation på nätet.” Detta riskerar i sin tur att underminera demokratin, menar Wikforss.

Liknande kritik har framkommit i Katarina Gunnarssons reportageserie om kunskapskraven i skolan som har sänts i Studio Ett under försommaren. Nyligen kunde även jag och skolexperten Per Kornhall avslöja (DN 7/6) att tjänstemän på Skolverket hade förvanskat sitt uppdrag de fick från regeringen om att ta fram tydligare kunskapskrav och stärka inslagen av faktakunskaper i läroplanen. Vi fick ett svar från den som är ansvarig för läroplanen på Skolverket – och hon menade att kritiken var obefogad. Helt plötsligt, efter drygt en vecka, pudlade generaldirektören i en ny artikel i DN (19/6) och förklarade att han nu skulle ta initiativ till att förbättra kunskapskraven och öka inslagen av faktakunskaper i läroplanen. 

För en utomstående betraktare kan det tyckas märkligt att något så fundamentalt som faktakunskaper har prioriteras ned i den svenska skolan under flera decennier. Idén är dock äldre än så. Ända sedan 1700-talet, då Rousseau publicerade sitt pedagogiska traktat ”Émile”, så har det funnits en idé om att faktakunskaper hämmar människans fria tänkande och förmåga att förstå. Rousseau menade att en massa kunskap som inte betyder något för en saknar syfte och att barn ska lära sig genom praktiska erfarenheter. Liknande idéer återfinns hos den pedagogiska husguden John Dewey, som var en amerikansk pedagog verksam under slutet av 1800-talet. Dewey myntade begreppet learning by doing och menade att undervisningens syfte inte ska vara att förmedla konkreta kunskaper, utan väcka människans kreativa förmågor genom att de ges möjlighet att upptäcka allt på egen hand.

Gemensamt för dem båda var att förmedlingspedagogik betraktades som korvstoppning. All modern inlärningsforskning från 1950-talet och framåt visar dock att Rousseau och Dewey har fel i sina antaganden. Det är lätt att förlåta dem, då de var verksamma under en tid då forskningen inte fanns. Svårare är det dock att ursäkta de som sprider liknande budskap i dag. Idén att faktakunskaper hämmar det fria tänkandet lever nämligen i hög grad kvar i den nutida skoldebatten, även om den tar sig uttryck i andra former. 

Skolan ska inte sträva efter att efterlikna samhället i stort, då den till sin natur är sådan att den kräver såväl auktoritet som traditioner

Frilansjournalisten Eva-Lotta Hulténs artikel ”Så kan skolan stå emot den auktoritära vind som sveper över världen” (DN 7/6) är ett exempel. Påståendet att eleverna behöver faktakunskaper innan de har förmågan att resonera kritiskt om ett ämne beskriver hon som en ogiltig tanke. I krönikan framställs vi som efterfrågar katederundervisning, disciplin och faktakunskaper i skolan som en del av en auktoritär strömning. Det är självfallet nonsens. I slutet sammanfattar Hultén sin kritik mot halmgubben:

”Men eleverna är vare sig hundar som ska dresseras eller datamaskiner som kan programmeras. De är levande, kännande individer, med egna tankar och behov.”

Att eleverna inte är hundar eller datamaskiner lär inte komma som en överraskning för den som någon gång träffat ett barn. Likt Hultén anser jag att faktakunskaper hänger samman med kritiskt tänkande. Jag menar däremot att det bara stämmer åt ena hållet; en elev rustad med kunskap har goda förutsättningar att utveckla en förmåga att tänka kritiskt. Åt andra hållet är en återvändsgränd; en elev som inte besitter kunskap saknar helt förutsättningarna att tänka kritiskt. Den som resonerar utan att kunna något svamlar bara.

Skolan bör akta sig för att lura eleverna med att det är viktigare att ifrågasätta än att kunna fakta. Det riskerar nämligen att lägga grunden för den faktaresistens som Wikforss har varnat för. Elever utan kunskap har dessutom inte vad som krävs för att försvara sig mot teorier utan grund i verkligheten. Författaren och journalisten Jenny Maria Nilsson har sammanfattat det väl (SvD 4/4 2015): ”Självständigt tänkande utan bildning kan lika gärna leda till konspirationsteorier på vaken.se”.

Hultén varnar för att om vi låter faktakunskaper komma före kritiskt tänkande kan det leda till elever som utvecklar antidemokratiska värderingar. Det är dock tvärtom. Kunniga individer värderar demokrati högre på samma sätt som individer med antidemokratiska värderingar förenas av en låg kunskapsnivå. I ”Rösträtt till salu. Det nya hotet mot demokratin” framkommer det att var femte ung svensk kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar. Ännu fler tycker att det vore bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller allmänna val”. 

Många tror att demokratiska värderingar bäst förmedlas genom att skolan, likt samhället i stort, är demokratisk. Men skolan ska inte sträva efter att efterlikna samhället i stort, då den till sin natur är sådan att den kräver såväl auktoritet som traditioner, vilket Hannah Arendt påpekade redan för över 60 år sedan. Lärarnas auktoritet har inget egenvärde, men den är en förutsättning för att kunna upprätthålla den arbetsro som krävs för att elever ska känna sig trygga och fokusera. När läraren inte längre är auktoriteten lämnas barnen åt sitt öde i majoritetens tyranni.

Jag och Hultén förenas i att vi båda eftersträvar ett skolsystem som fostrar demokratiska medborgare som står upp mot auktoritära krafter. Jag menar att det kräver mer ämneskunskaper, då den bästa medicinen mot såväl totalitära idéer som faktaresistens är en likvärdig kunskapsskola. Endast så kan vi säkerställa att alla elever rustas med den kunskap som krävs för att erövra demokratin varje dag, av varje generation. Scientia potentia est.

Isak Skogstad, högstadielärare och skoldebattör

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.