I mitten av juli arrangerade USA:s justitiedepartement ett endagsseminarium om den tilltagande antisemitismen i det amerikanska samhället efter Donald Trumps makttillträde samt efter våldsutbrottet i Charlottesville för två år sedan. Vid den senare händelsen marscherade nynazister med facklor och plakat på stadens gator och skanderade antisemitiska ramsor. 

Bland de medverkande på seminariet i Vita huset fanns finansminister Steven Mnuchin, utbildningsminister Betsy DeVos och FBI-chefen Christopher Wray. Huvudtalaren var den nytillträdde amerikanske justitieministern William Barr. Tanken med uppställningen var att visa att Trump-administrationen tar utvecklingen på allvar. Men trots ansträngningarna har Donald Trumps trovärdighet som ”Amerikas störste antirasist” och ”Israels och det judiska folkets bästa vän i Washington” (presidentens egna formuleringar) på goda grunder, många gånger, ifrågasatts. 

Trump inledde redan sin valkampanj med rasistiska utfall mot mexikaner och andra latinamerikaner; han beskrev dem som narkotikahandlare, brottslingar och våldtäktsmän. Under kampanjen 2016 twittrade Trump ut en bild på Hillary Clinton med dollarsedlar och en davidsstjärna i bakgrunden – en anspelning på den klassiska antisemitiska myten om ”judisk kontroll” över den amerikanska ekonomin. Samtidigt vägrade han att ta avstånd från den ökända rasistiska organisationen Ku Klux Klan. 

Valkampanjen avrundades med en tv-annons som förklarade problemet med den amerikanska ekonomin: ”En global maktstruktur har rånat vår arbetarklass och lagt pengarna i fickorna på en handfull stora företag.” Dessa ord illustrerades i sin tur med bilder på chefekonomen och riksbankschefen Janet Yellen, den liberala filantropen George Soros och finansmannen Lloyd Blankfein – samtliga judar. 

Efter valsegern 2016 har Donald Trump vid åtskilliga tillfällen gett uttryck för främlingsfientlighet och bigotteri, åsikter som appellerar till delar av amerikansk vit medelklass. I ett uttalande kort efter kravallerna i Charlottesville jämställde han våldsamma nazister med antinazistiska demonstranter. ”Det finns bråkmakare och goda människor på båda sidor”, förklarade han. 

Också på senare tid har Trumps hårda retorik präglats av ständiga angrepp på invandrare, muslimer, latinos och afro-amerikaner. Inte minst mot kongressledamoten Rashida Tlaib och hennes kollega i representanthuset Ilhan Omar, två amerikanska politiker med muslimsk bakgrund. 

En annan måltavla är redan nämnde Soros, som presidenten påstår finansierar husvagnstransporter med centralamerikanska migranter till USA. Det är ett påstående som rimmar väl med det ord som Trump regelbundet använder om sina fiender: ”globalister”. Ett kodord som anknyter till den antisemitiska klyschan om att judar är kosmopoliter med dubbla lojaliteter. 

Under sommaren eskalerade presidentens retorik ytterligare när han ifrågasatte de judiska medborgarnas pålitlighet. Vid ett möte i Vita huset i september förklarade han att ”amerikanska judar som röstar på Demokraterna uppvisar /…/ en stor brist på lojalitet”. ”När USA:s judiska medborgare i dag anklagas för illojalitet – eller ’dubbla lojaliteter’ – ringer larmklockor som varnar för en överhängande katastrof”, kommenterade Chemi Shalev i den ansedda israeliska vänsterliberala dagstidningen Ha’aretz.

Också i förfarandet kring riksrättsprocessen har utspelen fortsatt. I Trumps kritik av de 200 demokrater som undertecknade det brev som öppnade upp för processen nämndes nämndes endast tre vid namn – två judar (ordförande i underrättelseutskottet Adam Schiff och ordföranden för justitieutskottet i USA:s representanthus Jerrold Nadler) och den latinamerikanska presidentkandidaten, Alexandria Ocasio-Cortez. Trump kallade dem ”vildar”. 

De fortsatta attackerna har därefter försetts med allt tydligare antisemitiska undertoner och i första hand riktat in sig mot Adam Schiff. ”Vi kallar honom inte ’Shifty Schiff’ utan anledning,” sade presidenten under ett pressmöte. ”Han är en skiftande, oärlig kille”. Därmed bockar Trump av ytterligare en stereotyp: att judar är svekfulla, opålitliga och manipulativa.

”Trumps antisemitism är inget nytt”, skriver Mehdi Hasan, en brittisk politisk journalist, programledare i Al Jazeera och redaktör för nättidskriften The Intercept. ”Han var antisemit när han anklagade amerikanska judar för att vara illojala. Han var antisemit när han berömde nynazisterna i Charlottesville som ’mycket fina människor’. Han var antisemit när han av ingen anledning alls påpekade att komikern Jon Stewart (alias Jonathan Leibowitz) har judisk bakgrund”.

Det finns inget roligt med presidentens hån mot Schiff, spridande av galna konspirationsteorier om Soros eller irrelevant information om hans fienders judiska identitet. Både hoten i Charlottesville och dåden i Pittsburgh-synagogan är en påminnelse om att antisemitisk retorik – av alla slag, men särskilt av den trumpianska sorten – sätter judiska liv i fara. 

Det är fel att skylla president Donald Trump för massakern i Pittsburgh; skytten är ansvarig. Trump är emellertid skyldig till att med sin retorik ha bidragit till ökad antisemitism och andra former av rasism. Hatbrott mot judar eller judiska institutioner i USA ökade med 37 procent under Trumps första år vid makten.

För drygt 200 år sedan skrev den fransk-amerikanske författare Hector St. John Crevecoeur (1735–1813) i ”Breven från en amerikansk bonde” att det som mer än någonting annat skulle forma ”den nya amerikanska människan” var det faktum att hon lämnat den gamla världen – med dess fördomar och xenofobier, religiös intolerans och socialt förtryck. Hon har i stället funnit ett hem i en ny värld där principer, grundade på individens frihet, skulle råda. 

Detta håller nu USA:s 45:e president på att rasera. 

 

Fotnot. Lördagen den 9 november är det 81 år sedan Novemberpogromen då 1.500 tyska judar mördades eller begick självmord, 30.000 judiska män skickades till koncentrationsläger och omkring 7.500 judiska butiker vandaliserades.