Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 15:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/james-elkington-later-tidlos-i-jazzig-femtakt/

Skivrecensioner

James Elkington låter tidlös i jazzig femtakt

James Elkington är helt avspänd i det tricksiga.
James Elkington är helt avspänd i det tricksiga. Foto: Timothy Musho

James Elkington spelar den sorts bluesjazzigt brittiska folkgitarr som blev omsprungen av folkrocken på 70-talet, men har tålt tiden betydligt bättre.

Det tycks ha blivit en lucka i utgivningen hos det ursinnigt produktiva folkgitarrfenomenet Ryley Walker från Chicago, kanske är den tillräcklig för att släppa igenom hans kumpan James Elkington? Som ter sig precis lika insnöad på det brittiska 60-tal där Bert Jansch och John Renbourn korsade folk med akustisk jazz och blues – så att de verkade förbisprungna av folkrocken så fort den kom, men låter mer klassiskt tidlös än den gör i dag.

Även Elkington är baserad i Chicago och har spelat med varenda experimentmusiker i trakten, men kommer ursprungligen från England och sjunger som om han aldrig höjt rösten i sitt liv. Samtidigt som han spelar tricksig gitarr med den mest obesvärade elegans och får titellåten att svänga som om jazzig femtakt var det mest naturliga i världen.

Min gissning är att den här skivan aldrig kommer åldras.

Bästa spår: ”Late Jim’s lament”, ”Ever-roving eye”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om hur Lucinda Williams fortfarande är underskattad.