Katarina Frostenson uppehåller sig vid både August Strindberg och Ingmar Bergman i boken ”K”. Knappast en tillfällighet. Hon vill skriva in sig i den stora traditionen av svenska konstnärer i rasande kontinental exil.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.
Prenumerera
Logga in