Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 03:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jenny-lind-var-naktergalen-som-blev-var-forsta-superstjarna/

Bokrecensioner

Jenny Lind var näktergalen som blev vår första superstjärna

Jenny Lind (1820-1887) gjorde fansen tokiga var hon än drog fram i Europa.
Jenny Lind (1820-1887) gjorde fansen tokiga var hon än drog fram i Europa. Foto: TT

Under sin korta men intensiva karriär blev sopranen Jenny Lind rekordsnabbt en av Europas första kändisar. Johanna Paulsson läser Ingela Tägils spännande och levande biografi ”Näktergalen”.

Numera kryllar det av svenska sångfåglar på internationella operascener, från Nina Stemme till Malin Byström. Men först ut att pröva vingarna i världen var årets 200-årsjubilar Jenny Lind. 

Sopranen med smeknamnet ”den svenska näktergalen” var flerfaldigt uppvaktad av den danske författaren H C Andersen och nog är det lockande att betrakta hennes liv som en saga: född som oäkting och ”ful ankunge” i Stockholm, men snart firad som skönsjungande svan av en hel musikvärld. Så pass populär att polisen många gånger fick rycka ut för att skingra folkmassorna som ville få en skymt av stjärnan.

När musikvetaren och sångerskan Ingela Tägil nu tecknar hennes porträtt i en ny biografi blir det en berättelse som inte enbart handlar om Linds karriär, utan också om operakonstens utveckling i en brytpunkt mellan nya och gamla ideal. 

Tägil har tidigare disputerat på en avhandling om röstens betydelse för Linds mediala identitet. Med akademikerns förhållningssätt vederlägger hon såväl mytbildningen som det romantiska skimret över ”näktergalens” karriär med källkritisk blick. Lind är nämligen tidigt ute med att skapa sig en egen image. Något som blir möjligt tack vare mediernas genomslag och en framväxande kvinnlig kändiskult kring sångerskornas privatliv.

”Näktergalen. En biografi över Jenny Lind” av Ingela Tägil.
”Näktergalen. En biografi över Jenny Lind” av Ingela Tägil.

Aktrisyrket förknippades starkt med prostitution, men var samtidigt ett av få yrken där kvinnor kunde göra en betydande klassresa och en sådan gjorde Jenny Lind. Bland annat genom att ge sina rolltolkningar en jungfrulig framtoning. 

Utöver brev och dagböcker har Tägil studerat ett rikt recensionsmaterial. Ett återkommande ledmotiv i historien om Lind är röstproblemen hon ådrar sig i unga år och som gör hennes röst ”beslöjad” samt bekräftelsebehovet och det dåliga självförtroendet. En närmast förlamande prestationsångest leder till att Lind försöker förhala premiärer och får vredesutbrott på sin omgivning.

Förklaringen finns kanske i den otrygga barndomen. Modern kom från en respektabel familj ur lägre borgarklassen. Genom skilsmässa hade hon skaffat sig en för tiden ovanlig självständighet och födde sin andra dotter Jenny – egentligen döpt till Johanna Maria – som ensamstående. Senare gifte hon sig ändå med barnets far, en musikalisk slarver som slösade bort pengarna på bland annat brännvin. Och trots att Jenny Lind efter sina framgångar betalade ut ett generöst underhåll till föräldrarna tycks de ständigt ha klagat och krävt större summor.

Jenny Lind (1820-1887) gjorde fansen tokiga var hon än drog fram i Europa. Porträtt av Carl Larsson.
Jenny Lind (1820-1887) gjorde fansen tokiga var hon än drog fram i Europa. Porträtt av Carl Larsson.

Lind skänkte annars gärna pengar till både vänner och välgörenhet; långt innan hon gifte sig lyckades hon klokt nog skaffa sig en pålitligare förmyndare än sin försumlige far. Tillsammans med den nio år yngre pianisten Otto Goldschmidt från Hamburg fick hon så småningom den egna familjelycka hon länge längtat efter. Paret fick tre barn och bosatte sig i Storbritannien. Den relativt nyfrälsta sopranen fortsatte dessutom konsertverksamheten med framför allt oratoriesång.

För att vara en populärvetenskaplig framställning kan de rösttekniska utläggningarna någon gång bli aningen långrandiga. Men Tägil lämnar aldrig läsaren i sticket; tålmodigt och initierat gör hon de smalaste termer tillgängliga även för läsare utan förkunskaper. Författaren ger därtill en god inblick i dåtidens konstnärsvillkor, turnéliv och samhällsklimat. På Jenny Linds tid var det för övrigt koleran som härjade i omgångar. Hösten 1834 håller Kungliga Teatern (där det spelades både talteater och opera) tillfälligt stängt i två månader på grund av smittorisken och halvsystern Amalia dör i sviterna av sjukdomen.

Under sin relativt korta men intensiva operakarriär blev Lind rekordsnabbt ett av Europas största namn och Tägil hjälper oss att förstå hajpen. Giacomo Meyerbeer skrev huvudrollen Vielka särskilt för Linds flöjtlika stämma och bland fansen märktes såväl Storbritanniens drottning Victoria som tonsättaren Felix Mendelssohn. När hon lanseras i Amerika på 1850-talet har industrialismens massproduktion gjort det möjligt att kränga Jenny Lind-prylar, alltifrån hattar till möbler. 

”Näktergalen” är en utomordentligt intressant bok om en av världens första stora superstjärnor.

Läs fler texter av Johanna Paulsson och fler av DN:s bokrecensioner