Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 00:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jessica-elsparkcykelelande-med-lyckligt-slut/

Kultur

Jessica: Elsparkcykelelände med lyckligt slut

Ett lyckligt slut på elsparkcykeleländet, spår DN:s Jessica Ritzén. Foto: Anna Gustafsson

Kåseri. Elsparkcykeleländet kanske kan få ett lyckligt slut ändå. I kaskaden av larmartiklar finns även ljusa ögonblicksbilder, av ett fordon som slår det mesta i både smarthet och pris, skriver DN:s Jessica Ritzén.

En man kommer susande på en elsparkcykel och bromsar in vid jobbentrén. Framför fötterna har han en stor resväska i hårdplast och ovanpå den en brun datorportfölj. Jag konstaterar högt att det verkar vara en väldigt smart transport.

– Det tog mig tio minuter att köra från centralen till jobbet här i Marieberg, snabbt och smidigt, säger mannen nöjt.

Han avslutar resan i appen och får ett kvitto på 37 kronor.

– Med SL-biljett hade det kostat 45 kronor och med taxi minst 120 kronor, säger mannen, nu ännu mer nöjd.

I kaskaden av larmartiklar om elsparkcykeleländet framstår mannen närmast som ett unikum. Elsparkcyklar buskörs, felparkeras, stjäls, hivas i sjöar, skadar, till och med dödar, och nu senast utnyttjas för att råna barn.

De enda elsparkcyklar som gett mig verklig ångest är de som parkeras på broarna i stan.

Sanningen är väl snarare att förarna bara är ett tvärsnitt av oss alla. Varför elsparkcyklar stör så många är ju bara för att de används av så många. Jag kan lätt förstå sparkvännernas ohejdade passion. Har själv njutit av befriande elsparkfärder med vind i håret. Då gjorde jag ändå det dyrköpta misstaget att pausa cykeln vid en uteservering – och lärde mig att aldrig luncha med en elcykel. Transporten blev dyrare än lunchen, som redan var allt annat än aptitlig.

Jag ids inte rasa över felparkerade cyklar så länge de inte ligger mitt i körbanor. De enda elsparkcyklar som gett mig verklig ångest är de som parkeras på broarna i stan. Första gången jag upptäckte en ensam sparkcykel på ett brofäste stannade jag oroligt och spanade länge ner i vattnet. Det är väl ingen som har hoppat? Varför lämna en elsparkcykel mitt på bron? Vad har hänt?

Innan jag hann larma 112 blev jag varse att fordonet inte hade täckning längre. De rymningsbenägna elsparkcyklarna är geografiskt stängslade för att inte smita utanför sitt territorium. Därför lämnas de ofta utan körförmåga på både Tranebergsbron och Alviksbron vid gränsen till Bromma, varifrån förarna tvingas vandra hem.

De älskade och föraktade elsparkfordonen ska nu få sin rättmätiga plats i stockholmstrafiken, lovar trafikborgarrådet Helldén. Fint så. Nästa kaosartikel borde kanske skrivas med omsorg om sparkvännernas väl och ve. 

Mannen som lastar av sina väskor från elsparkcykeln vid jobbentrén säger att han borde ha packat hjälmen också. Det tänker han göra nästa gång.