Kåseri. Från jord till bord och självhushåll i alla ära. Men hur kul blir ett kräftkalas på tre kräftor och två kantareller? DN:s kåsör Jessica Ritzén har dykt djupt ned i kräftspadet.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 21:48
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jessica-klara-skivan-pa-tre-kraftor-och-tva-kantareller/
Kultur
Jessica: Klara skivan på tre kräftor och två kantareller
Klockan är strax före midnatt och vi sitter i bilen på en tom villagata i Älta i väntan på att dygnet ska bli nytt. Först på tolvslaget får våra fem nyinköpta mjärdar läggas i sjön. Vi laddar nätburarna med foder som enligt burken ska vara helt oemotståndliga för kräftor. Vid midnatt börjar dygnskortet för kräftfiske gälla. För att inte gå miste värdefull fångsttid ska mjärdarna kastas ut från Ulvsjöns strand på sekundslaget.
Sedan sätter vi oss på klippan och väntar. Planerar för helgens kräftskiva. Vilka som ska komma och vem som gör Västerbottenpajen? Det blir en häftig diskussion om hur godaste lagen lagas och vilken öl den ska spetsas med. Samt vilka övriga drycker dessa kräftor tänkas kräva.
Augustinatten är så mörk den orkar och regnet klistrar över den dimmiga sjön. Maxfångsten är 50 kräftor och bara decimeterstora djur får bärgas. Sportfiskarna har tillsynsmän utstationerade vid sina fem kräftsjöar så fler än femtio vågar vi inte räkna med. På midnattsklippan är vi fortfarande förväntansfullt optimistiska och inväntar bästa skördetid.
När mjärdarna ska tömmas för sista gången efter 24 timmar är himlen ilsket svart. Sjön är blixtbelyst och åskan dundrar dovt i galenskurarna. De sista kräftburarna måste simmas in eftersom de hamnat precis bortom nåbarhet från stranden. Redan kallblöt av regn känns sjövattnet närmast badkarsvarmt i augustinatten.
Vi vittjar mjärdarna och räknar den totala fångsten. Tre pigga signalkräftor kravlar i hinken. Skivan känns väldigt långt borta. Min syster tillika fiskarkompanjon påstår att hon ändå inte gillar kräftor. Jag kan få alla tre. Det oemotståndliga kräftfodret var ingen skaldjurshit men lockade däremot en två kilo tung och brun fisk som nästlade sig in i buren, tyvärr oförmögen att förstå hur man tar sig ut. Efter en tuff och handgriplig räddningsaktion återbördas den till slut sjöåkern.
Väl hemma får de tre kräftorna kravla hink i väntan på kok. På diskbänken ligger papperspåsen med kräftkalasets andra självskördade ingrediens. Två gula kantareller hittade i Ekeröskogen. Eller troliga kantareller. Helt säker kan man aldrig vara.
Är glad att ha både fisk- och grönsaksdisk på cykelavstånd med fiskare och odlare som förstår sig på både djur och natur. För två kantareller gör faktiskt ingen sommar. Och tre ynka kräftor kräva gott om andra drycker.