Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-08 09:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jessica-kom-igen-stockholmare-bit-ihop-och-stall-upp/

Kultur

Jessica: Kom igen stockholmare - bit ihop och ställ upp

Påsken kommer även denna vår.
Påsken kommer även denna vår. Foto: Jessica Ritzén

Kåseri. Kom igen! Vill vi bli nästa Lombardiet? Hur svårt kan det vara att hålla sig lite för sig själv ett tag? Om det räddar liv.

Blir sorgligt bedrövad av mejl, mess och inlägg fyllda av högljutt gnäll. Hur tråkigt, orimligt och omänskligt det är att vi inte får besöka anhöriga på äldreboenden, lämna snoriga barn på förskolan, gå till gymnasieplugg, åka kollektivt utan distans, träffa kollegor, handla i köpcenter, gå på museum eller på krogen. Ja, det är ju jättetråkigt. Men då får det väl vara så ett tag. Det är inte läge att leva som vanligt just nu.

Sent omsider tog staden beslut om att stänga ned delar av Stockholm. Uppmana folk att jobba hemma, elever att plugga hemifrån, anhöriga att sluta besöka äldreboenden.

Så varför gör vi inte det? Det är ju ingen lek det här. Det har nog alla förstått vid det här laget. Ändå leker vi med människors liv genom att trotsa råd och förbud. Hävda att rädslan för viruset är värre än att bli smittad eller smitta. Hur tänker vi? Det är ju för att slippa rädsla som vi ska sätta oss i hemmakarantän ett tag. 

Argumentet är orimligt som att hävda att säkerhetsbälten i bilen bara skulle skrämma upp folk och förleda oss att tro att vi kan dö i trafiken. Det kan vi. Men risken minskar radikalt om man sätter på sig bälte. Precis som vaccin mot säsongsinfluensa är en bra idé om man är i riskgrupp. Tyvärr finns inget för covid-19 än. 

Till dess kanske vi inte ska åka till shoppingcenter för att köpa tulpaner och känna oss härligt befriade från onödig ångest. Det handlar inte om att sluta leva. Bara att leva på ett annat sätt. 

Är på närmaste mataffär för att snabbt handla lite mer mat än jag vanligtvis hushåller med. Hör en taxichaufför på torget utbrista: ”Jag skulle inte sätta min fot utanför dörren i den här situationen. Men jag har inget val.” 

Men många har det valet. Jag blev också uppiggad och glad av att se att både påskris och tulpaner flöda på torget. Men jag köper inte. Jag tar en bild i stället. Det får duga i kristider.

Tänker att stockholmare i grunden är ett seglivat folk. Socialtjänsten i staden förbereder sig för att många som aldrig gått till socialen kommer att hamna där nu tillfälligt. De är redo för det, och välkomnar alla som behöver tillfälligt ekonomiskt bistånd, om än digitalt.

Jag trodde aldrig skulle skriva den här krönikan. Men nu är den skriven. Håll ut Stockholmare och var beredda på att livet förändras. Om vi alla hjälps åt så kan livet fortsätta både under och efter detta. Påsken kommer även denna vår.