Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-28 04:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jessica-ovantat-besok-staller-ovantat-manga-fragor/

Kultur

Jessica: Oväntat besök ställer oväntat många frågor

Foto: Jessica Gow/TT

Kåseri. Och väcker även frågan om vad jag vill att folk ska veta om vad, hur, var och varför jag tittar på tv. Som jag inte ens gör längre.

Klockan är närmare nio på kvällen när det ringer på dörren. Jag hinner tänka allt möjligt oroligt. Brinner det? Är grannarna osams? Är det syrran? Har det hänt något? Öppnar värnlöst dörren bara för att upptäcka att ingenting har hänt. Annat än att Com hem bestämt sig för att komma hem till mig.

Killen utanför dörren ser sjukligt trevlig ut. Så där översympatisk som man måste vara när man är lika oönskad som kronofogden eller semesterregn. Jag hade kunnat förbereda mig. 

Under högerfoten ligger varningslappen som aviserar besöket. ”Com hem kommer snart hem till dig! Passa på att köpa, fråga, prata om riktigt snabbt bredband och tv! 

Som vore det en kompis som kom på spontanfika. Inte ens jag är bekväm med oväntade besök. Då står jag oftast i morgonrock, har slut på kaffemjölk och inte ens en Singoalla att bjuda på. 

Jag hävdar också att det är något skumt med varor, tjänster och budskap som måste krängas över dörr. Avbetalas inte sällan med en ”jag är så jävla lurad” känsla. Som man ändå måste vara vänligt artig inför.

Jag har ofta Jehovas på besök. Gjorde en gång misstaget att diskutera min odefinierbara icketro med en gudsmånglare. Är sedan dess för evigt upptagen som ”trevlig” i Jehovas rullor och blir sönderbesökt.

Nu har även katten parkerat sig i hallen för att inspektera den oväntade besökaren. Harry börjar bli van, det är andra besöket denna vecka av sjukligt trevliga killar som vill veta allt om hur jag tittar på tv. 

Det räcker inte att jag säger att inte tittar på tv längre. Det enda jag jag chromecastar på 40-tummaren är P1 till stillbilder av schweiziska alper.

Är det inte lite väl nyfiket ändå, rent av integritetskränkande, att hålla på att fråga om vad jag tittar på och betalar för tv:n? Varför ska jag redogöra för min mediakonsumtion i morgonrock till någon jag inte känner? Som säljer något jag inte ens vill ha. 

Den övertrevliga killen verkar helt hemmastadd i trapphuset och har ett helt frågebatteri att bocka av. Vad har jag för bredbandsleverantör, vad betalar jag och vilka filmer gillar jag egentligen?

Jag har ingen lust att prata varken tv, film eller bredband i morgonrock med sjukligt trevliga människor utanför dörren. Står kvar bara för att inte förlora mitt eget trevlighetsansikte. 

Beslutar efter någon minut att försiktigt börja stänga dörren framför det och leende och fortsatt frågande ansiktet som långsamt smalnar av och försvinner ut ur mitt synfält. Ler samtidigt mitt minst lika stora Nej, tack tillbaka.