Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Bra att SVT blir synligare och går på offensiven

Jan Helin leder det nya programmet ”Fönster mot medievärlden”.
Jan Helin leder det nya programmet ”Fönster mot medievärlden”. Foto: Janne Danielsson/SVT

Risken finns att SVT:s nya programserie ”Fönster mot medievärlden” blir för intern. Se upp där! Men det är på tiden att de öppnar för dialog och debatt. 

Det vanliga eller det ovanliga i att en programdirektör, som beställer och bestämmer tv-innehållet inom public service till vardags, intar studiogolvet och själv blir programledare har jag inget bra svar på — vi kan nog anta att det är ganska ovanligt.

Jan Helin på SVT har gjort det, vanligt eller ovanligt, lämpligt eller olämpligt, det blir lite som en krass kollega sade: ”Jag struntar i vilket, så länge det blir bra tv”.

Lite mer komplicerat vill jag ändå tro att det är. Jan Helin är ingen ny Åke Wihlney och ”Fönster mot medievärlden” är inget nytt ”Fönster mot tv-världen” — det har inget med vare sig Åke Wihlney eller hans 70- och 80-talsklassiker att göra.

(En programidé man kanske ändå borde skaka liv i.)

Nu har Jan Helin gjort tre program i serien ”Fönster mot medievärlden” och man förstår, kanske, vad han har varit ute efter: Att märkas, inte i första hand synas.

Jag tror tack och lov att det är en mer publicistisk än narcissistisk resa, även om Jan Helin jättegärna verkar vilja ta jättemycket plats — och när jag skriver märkas, menar jag väl snarare visa sig upp sig, som en motsats till att gå och gömma sig, eller hålla sig undan.

Gamla SVT, vi pratar public service à la 60-, 70 och 80-tal, var ju i kraft av sitt monopol förr alltid experter på att kanalisera alla diskussioner, samla ihop dem, och i viss mån även styra flödet. Hade det inte diskuterats i SVT hade det ibland rent av inte hänt.

Monopolets fasa.

Det är ingen slump att Jan Helin kliver fram just nu, i slutet av maj 2018, och det verkar inte ha varit ett beslut som legat i långbänk direkt — han verkar bara ha öppnat dörren till direktörsavdelningen, klivit ut på golvet och sagt: ”Ge mig en studio. Får vara nog nu”.

Jan Helin vill förklara och försvara både sig själv och SVT, och jag tror det är bra, det är klokt, det är viktigt, men blir det, som kollegan frågade sig, ”bra tv”? Nja, det blir ”prat tv”. Jan Helin bjuder in till ”samtal” om det som händer i medievärlden. 

De första programmen handlar om valrörelsen och bevakningen, #metoo och till exempel SVT:s eget ”Uppdrag granskning” om namnpubliceringar, det är mycket snack, Jan Helin snackar för mycket själv, och han bjuder in för mycket mediekompisar — det riskerar att bli ”Glugg mot medieetablissemanget” — och då får plötsligt Jan Helins och SVT:s ambitioner rakt motsatt effekt. Se upp där!

Jag tror ändå på SVT:s uppriktiga uppsåt, att lätta på trycket, visa sig, bli mer transparenta, bli hela folkets egendom — igen. Public service är under hård, konstant attack för tillfället, det räckte med att man föll några procentenheter i den årliga så kallade Förtroendebarometern för att det skulle kallas ”ett ras”, hela Mediesverige pratade om en ”förtroendekris”, för att nu inte tala om den växande, organiserade sociala medier-högern (och där ingår nu många utan att de ens själva vet om det) som exploderade av lycka! 

SD och extremhögern leder SVT-attacken på nätet och de har siktet inställt på att kontrollera public service, som de ser som en stor potential politisk tillgång.

Faktum är att förtroendet för SVT särskilt bland unga sjönk en smula (och de tittar ju inte ens!), liksom bland de allra äldsta — men ser man undersökningen i sin helhet sjönk samtidigt folks förtroende för i stort sett alla stora samhällsinstitutioner. Och det är markant att det sker efter 2015, efter den stora flyktingvågen.

Hur undersöker förresten Jan Helin den kopplingen, utan att trilla ner i en stor svart extrem högerfälla…?!

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.