Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Johan Croneman: Det var en tid när barbariet bankade på porten. Som i dag ..?

Under första världskriget dog en ungdomsgeneration. Johan Croneman rekommenderar en dokumentärserie som försöker förklara hur det fruktans­värda kunde hända.

Det var i mitten av åttio­talet, vi var på resa genom Frankrike, på väg till fiestan i Pamplona, folkabuss, tjurrusning, högläsning ur ”Och solen har sin gång” (vi var bara sådana …).
”Sväng av här”, skrek jag plötsligt, det stod Verdun på en skylt, trots ösregnet ville jag in här för att titta på en av första världskrigets mest fruktansvärda krigsskådeplatser.

På tio månader dog här 337.000 tyskar och 377.000 fransmän. Europas ungdom slaktades som offerlamm – i ett krig så brutalt, och så meningslöst, att det över­stiger all mänsklig fattningsförmåga.

Det blev tyst i bilen när plötsligt en jättekatedral uppenbarade sig till vänster om oss, om jag inte minns helt fel, uppförd av soldater och byggd uteslutande av skrotad krigsmateriel från slaget. I en enda kollektiv rörelse förflyttades nu våra huvuden sakta åt höger, och där, i hundratals, kanske tusentals rader, så långt ögat nådde: vita kors. Det var en chock att få det så tydligt serverat.

Det var mer än man kunde ta in.

Vi sade heller ingenting mer till varandra den eftermiddagen, bara körde, så långt bort vi kunde – med en bild kvar på näthinnan, som aldrig skulle försvinna.

SVT sänder lagom till hundraårsminnet av augusti 1914 en sevärd dokumentärserie om både upptakten till och orsakerna bakom ”The great war” (som engelsmännen fortfarande kallar det första världskriget).

Det är en delvis, och bitvis lyckad, halvdramatisering som utgår från minnen, brev, dokument från dem som var med längst där framme, i skyttegravarna – men också från dem som blev kvar, på hemmafronten, de som väntade på sina soldater och söner, inte sällan i åratal, och inte sällan förgäves. Serien är i åtta delar, och mår säkert bra av att konsumeras i lite större sjok, typ två timmar per tillfälle.

Hittade inget särskilt kontroversiellt, eller ens något litet uppseendeväckande i de första femtio minuterna, som sammanfattning, som repetition och som påminnelse fungerar det dock helt fint.

Betydligt mer spännande blev den timme som följde upp seriestarten, historieprofessorn Niall Fergusons mer analyserande program ”Varför ett första världskrig”.

Han presenterade en hel rad alternativa historiska förklarings­odeller, och en hel del ny spännande forskning om vad som egentligen kom att utlösa detta råbrutala monsterkrig – ett krig som man nog i praktiken numera kan säga tog slut först 1945, i och med det andra världskrigets slut.

Det kändes riktigt bra att SVT satsat på detta som motrörelse till festen i fotbolls-VM, allsånger, sommardeckare.

Inledningen av serien sade oss också kanske något särskilt: Förkrigstiden kännetecknades över stora delar av Europa av framtidstro, järnvägen och telegrafen band samman världen på ett närmast ofattbart vis, farten och hastig­heten var enorm tyckte man, man såg redan då globaliseringen ta form, det var väl ingen som trodde på, eller ville ha, ett krig..?!

Barbariet stod redan utanför porten och bankade på. Snart var katastrofen över oss. Några paralleller till i dag, någon..?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.