Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Johan Croneman: En typ av handpåläggning som skulle kunna spara miljarder inom sjukvården

Missa inte Margreth Olins film om det norska fenomenet Joralf Gjerstad. Han påstås ha helande krafter, eller anklagas för att vara en charlatan. Sanningen är förmodligen mycket enklare än så.

Strax efter lunch på midsommardagen (SVT2, 13.30) kan förmodligen de flesta av er vara i behov av något att helt stilla reflektera över.

Den norska dokumentären ”Mannen från Snåsa” råder inte bot på din baksmälla, men erbjuder säkert viss vederkvickelse. Sätt klockan på ringning, det kan löna sig.

Men: Redan på torsdag kan de som vill tänka efter lite, före, se samma dokumentär på SVT2 (20.00).

Under 65 år sägs nästan 50 000 personer har rest till norska Snåsa i Nord-Tröndelag för att få ta del av Joralf Gjerstads helande krafter. Hans händer. Hans varma händer.

Det borde inte vara patienter man skickar till Joralf Gjerstad, snarare sjukvårdspersonal, främst läkare.

Joralf Gjerstad har genom åren skapat enorma diskussionsvågor i vårt grannland, inte minst när det visat sig att många kända norrmän, toppolitiker bland annat, utnyttjat Joralfs helande krafter. Många har givetvis kallat honom för kvacksalvare och bluff. Han har själv aldrig påstått att han vet bättre än doktorerna och vetenskapen, bara att många som besökt honom mått betydligt bättre när de åkt än när de kommit – och i Margreth Olins stillsamma och bitvis vackra film kan jag faktiskt inte se tillstymmelse till den humbug och det bluffmakeri som så många andra i Joralf Gjerstads bransch uppvisat och uppvisar.

De flesta har sett business i ”kraften” och givetvis passat på att också sko sig ekonomiskt på sin magi – det har inte Joralf, han har aldrig tagit betalt, han har aldrig levt på sina förmågor (möjligen gjorde han sig en hacka när Ingar Sletten Kolloens bokbiografi kom ut för ungefär tio år sedan). Han är ingen charlatan i den bemärkelsen, ingen väckelsepredikant som Arne Imsen, ingen skojare som Runar Søgaard.

Egentligen handlar inte Magreth Olins film heller om tro eller vetenskap, mer om tro och hopp – om människor som inget hopp har, om människor som gärna vill tro. Om en vetenskap som inte gav några svar.

Joralf Gjerstad lade ner verksamheten 2009, för Margreth Olins skull öppnar han igen tillfälligt, tar sig an några av de patienter hon tar med sig – det är egentligen helt ointressant huruvida hans händer bär på små mirakel, vad som är sant, vad som är falskt, det som är värt att beakta är vad som händer med de otroligt olyckliga människor som får sätta sig i soffan bredvid Joralf. Människor som plågats i åratal, människor som uppfattar att de aldrig har tagits på allvar - det är människor som verkar bekanta, som till vissa delar kanske också finns i både dig och mig…?! Det hopplösa i oss.

När någon säger att de äntligen har träffat rätt i sjukvården, äntligen, efter 20 års sökande, har hittat en bra läkare, så har de i 99 fall av 100 helt enkelt träffat en doktor som hälsat, satt sig ner, tagit sig tid – och lyssnat. Sett och lyssnat. Det är exakt vad Joralf Gjerstad gör, han hälsar, han ber dig komma lite närmare, han lägger armen om dig, och händerna på det onda, och så frågar han hur det känns! ”Hur känns det här? Känns det här bra”. ”Ja, det känns fint”!

Det är klart att det känns fint! En liten flicka tycker sig plötsligt bli av med låsningar i nacke och rygg och ben som plågat henne i åratal, en svårt ångestriden ung kvinna blir sedd för första gången på årtionden och går därifrån med ett leende, en svårt skeptisk man blir av med sina magbesvär. Fråga mig inte hur, men borta är de.

Men: Det borde inte vara patienter man skickar till Joralf Gjerstad, snarare sjukvårdspersonal, främst läkare. Hur ser ett möte ut? Hur ser en riktig människa ut?

Jag tror att det är en typ av handpåläggning som skulle kunna spara miljarder inom sjukvården. Men då måste man ju vilja själv också, och se hela människan. Och sluta betrakta sjukvården som om det gällde att skapa ett effektivt och avancerat reservdelslager.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.