Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Ett möte av den sorten som man aldrig glömmer

Bild från K-Special ”Iggy Pop och Michel Houellebecq - Att överleva”.
Bild från K-Special ”Iggy Pop och Michel Houellebecq - Att överleva”. Foto: VPRO/SeriousFilm / SVT

Rockikonen Iggy Pop och författaren Michel Houellebecqs samtal om inre lidanden är märkligt upplyftande och inspirerande.

Ett av mina favorituttryck är ”in genom det ena örat och ut genom det andra” – stora delar av mitt liv har jag ägnat åt film- och tv-program som åtminstone primärt sorterats efter just den principen. Det har varit helt nödvändigt, man kan inte härbärgera allt.

Fredagens K-Special (SVT2, 20.00) blev till ett möte av den sorten som man aldrig glömmer. Efter bara några minuter tittar man på klockan och tänker: ”Måste det här verkligen ta slut, i kväll”.

Den 70-årige punk- och rockikonen Iggy Pop och den franske författaren Michel Houellebecq möts över ett köksbord i det som en gång i tiden kan ha varit Michels farfars och farmors kök (49 minuter in i filmen, kopiera och spara för resten av livet).

Läs fler krönikor av Johan Croneman

Kan ha varit farmoderns kök, eftersom Michel Houellebecq växte upp med just sin farmor, men han är samtidigt också den ende i Erik Lieshouts magiska dokumentärfilm som spelar någon annan, eller i alla fall uppträder under ett annat namn, nämligen Vincent.

Filmen har den lika magiskt undersköna titeln ”To stay alive. A Method”, och ännu bättre blir det med undertiteln: ”En feelgood-film om lidande”.

Iggy Pop läser under hela filmen högt ur Michel Houellebecqs underbara essä (från 1991), ”Rester vivant”, och när han inte gör det, eller sitter och småpratar (så det gör ont!) över ett köksbord med Michel Houellebecq, möter han tre andra som också vet rätt mycket om lidandet och skapandet; konstnären Jerome, receptionisten och poeten Anne Claire, och den en gång så framgångsrike entreprenören Robert, som gick i väggen och anträdde en resa in och ut i den franska psykvården som kanske aldrig nått ett slut.

Deras berättelser om sina inre lidanden, deras historier om hur de hamnade i tungsinnet och svärtan, är märkligt nog också något av det mest upplyftande och inspirerande jag mött på länge.

Det finns inte ett ord som snabbspolas, inget enda går in genom det ena örat och ut genom det andra.

Man är helt chanslös mot det som sägs i filmen – och det trots att det ibland inte blir så lite pretentiöst, och inte sällan obegripligt, när det inte bara är svårförståeligt. De pratar mycket om poesi, och hela filmen är poesi, och bra poesi, och innan Iggy & Michel (eller Vincent) hamnar vid köksbordet för ett snack om bland annat punkrörelsen, sitter Michel/Vincent i farmors soffa och säger: ”Jag läste någonstans att det finns två sorters konstnärer. Revolutionären och dekoratören. Jag tror att jag är dekoratör innerst inne. Dekoratör av påhittade utrymmen”.

Filmens fem huvudpersoner är det mest kantiga och aviga man sett, och det är helt naket gjort, och man har inte lagt ett enda raster emellan dem och oss. Och visst visar Houellebecq upp ett starkt släktskap med en sådan som Lars von Trier, både när det gäller egen falsk identitet, men framför allt när det gäller att skapa osäkerhet hos oss om vad som egentligen gäller; vad är fasad och vad är tablå, vad är litteratur och film, och vad är en helt vanlig, helt vardagligt sann historia?

Det är en väldigt rolig film också, utan den distansen hade filmen blivit komplett outhärdlig; Iggy får till slut följa med Michel/Vincent ner i källaren, för Vincent/Michel skall visa honom en spektakulär konstinstallation som han arbetat med mycket länge. Iggy tittar på den med förundran (vi får aldrig se den), medan Vincent/Michel står ute på garageuppfarten och tar en cigg – och titta på hur han röker den där cigaretten!!

Det är också poesi.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.