Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Semestern är slut men tänk tanken att vi tog ut några veckor till

På måndag återvänder många till jobbet. Vart tog semestern vägen? Vill man propagera mot löneslaveriet finns ingen bättre tid än nu.

Pensionsjätten AMF hamrar ut sin tv-reklam, ingen har väl undkommit den senaste historielektionen…? ”Först hade vi två veckors semester” (sedan vikingatiden, låter det förresten som). ”1951 blev det tre. 1963 blev det fyra. 1978 blev det fem veckors semester. När du går i pension blir det 52 veckors semester!”

Jippi.

Herregud. På fyrtiotalet, när min pappa och mamma var unga, hade de som slavade på pappersbruk, på sjukhus, på tung verkstadsindustri två veckors semester. Fjorton dagar!

Enligt AMF-reklamen ”blev det” sedan tre. Och fyra och fem. Jo, efter enveten kamp, hot om strejker, och en målmedveten och organiserad arbetarrörelse ”blev det” så – och högern röstade alltid emot. De röstade emot två, tre, fyra och fem veckors semester. Lite tankeväckande ändå.

Extremt provocerande reklam en vecka där de flesta av oss återvänder till vardagen, verkligheten, jobbet. De där fem veckorna kändes plötsligt som om man bara stängt ögonlocken för en sekund – och sedan öppnat dem på rotmos: Färdigt. Tillbaka till gruvan!

Vill man propagera mot löneslaveriet finns det ingen bättre tidpunkt än just nu. Läser därför ännu en gång Roland Paulsens fantastiska text i DN för drygt ett år sedan (24/8) där han bland annat ger oss 8 goda råd om hur vi skall klara av de kommande elva månaderna som just löneslavar.

Han skriver att vi skall fokusera på att vara glada att vi har ett jobb, vi skall fokusera på att vår arbetsgivare bara vill oss väl, att samhället är oföränderligt och att vi varje morgon skall titta oss i spegeln och upprepa mantrat: Jag behövs, mitt jobb är meningsfullt och mitt liv är oändligt…

Den texten hade kunnat bli som tio Guds bud för oss skeptiker – Roland Paulsen gör eventuellt misstaget att bli för smart, för rolig. Vi tappar bort oss i all listig ironi. Missförstå mig rätt, texten är genial – men för genial? 

Hur många av oss vågar erkänna att vi bara jobbar för pengarna, för att kunna betala för vår status, många av oss skulle inte arbeta en dag till om vi slapp. Men hur outhärdlig skulle inte den insikten bli?!

Vi som propagerat för upproret skulle väl aldrig se solen igen.

Vi lär oss att vi måste älska jobbet, att det är en gåva, och att vi skall skatta oss lyckliga. Jag har sannerligen inte alltid älskat mitt eget jobb som frilansjournalist.

Som ung jobbade jag som hemsamarit, på lager, delade ut tidningar, jobbade på slipen på ett pappersbruk, plockade jordgubbar och potatis, jobbade på en sjukhustvätt, sorterade foton på ett fotoföretag, trista jobb som jag aldrig stod ut med i mer än max fyra–fem månader.

Elva månaders slit på ett sådant jobb, en månads semester, elva månaders slit, en månads semester, elva månaders slit, en månads semester.

Fram till pensionen vid 65. Vad finns det tid till då? Att äntligen kunna vara sjuk på heltid? Och leta kuponger för att få pensionärslivet att gå ihop? ”Femtiotvå veckors semester.” Några underbara år kanske – om du har varit duktig och pensionssparat hela livet.

Tänk er om vi alla kollektivt, på eget bevåg, tog ut två veckors extra semester nu i dagarna, vilket terrordåd! Vi som propagerat för upproret skulle väl aldrig se solen igen.

Hasseåtage visste råd redan i lunchrevyn på Berns, ”Under dubbelgöken” 1979: ”Måste ni tillbaks till kneget/det är bara ett bevis på feghet/att störta dit/till detta trista slit, nej gå och ta telefon/Ring och säg det är nåt fel på mig/jag mår nog inte riktigt bra/Jag tror jag kommer nog inte mer i dag/du måste ta dig själv i kragen/säg att du har ont i magen/lagom skolk är bara bra för folk som Kolingen sade…”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.