Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 03:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/johan-croneman-svts-tjuv-och-polis-ar-det-jonsigaste-jag-har-sett-pa-lange/

Kultur

Johan Croneman: SVT:s ”Tjuv och polis” är det jönsigaste jag har sett på länge

Stöldligan i SVT:s ”Tjuv och polis” från Askersund. Foto: Ulrika Malm/SVT

Krystade tv-idéer finns det många. Men frågan är om inte ”Tjuv och polis” slår rekord i löjlighet. Det går inte att begripa hur det ens kunde gå i produktion. Och det färdiga resultatet är därefter. 

Bakom programförklaringen ”vi gör ett socialt experiment” kan numera exakt vad som helst gömma sig – i tv-sammanhang är det inte sällan den mest knasiga idén som vinner. När det nu inte är vilken idé som helst.

Ett socialt experiment blir givetvis bara riktigt intressant om det finns ett socialt sammanhang vars gränser man kan töja på och utmana: Vad händer med en grupp människor som lämnas på en öde ö utan mat eller vatten? Hur reagerar fyra personer instängda i en hiss? Vad händer om man låter en överklassfamilj från Djursholm flytta till Rinkeby under ett år? Vi släpper fyra svenska familjer som ”flyktingar” i Sudan och Afghanistan – hur klarar dom den utmaningen?

Man kan undersöka människor och makt, klass och kön, sociala konventioner och fördomar. Alla som läst ”Flugornas herre” vet vad vi pratar om.

Enkla dejtingprogram blir också naturligt spännande, det vet nämligen de flesta av oss något om. Knasidéer som ”Gifta vid första ögonkastet” blir på sin höjd en barnsligt skruvad lek. Vem har någonsin seriöst fantiserat om att gifta sig med första bästa människa man träffar ute på gatan? Ligga med, javisst, men gifta sig med? 

Det finns en gräns även för det löjliga.

När man uttömt Robinson-koncepten, plus ytterligare några andra bra idéer, har man därefter fått konstruera sociala experiment utan all social kontext. ”Hallå där! Vad händer om 8 människor stängs in i en charkdisk på Ica i Laholm”? Det har man ju alltid suttit hemma och fnulat på, eller hur?

”Tjuv och polis” på SVT (söndagar) är en sådan där otroligt dödfödd hittepå-idé som man bara inte kan begripa hur den har tagit sig hela vägen från idé till produktion utan att någon vettig människa på vägen sagt stopp.

Tio helt vanliga Askersundsbor (och då pratar vi så jäkla vanliga att man nästa får omdefiniera hela begreppet ”vanlig”) får i uppdrag att genomföra en kupp, göra ett inbrott och sno 50 miljoner spänn.

Själva stöten, med de tio Askersundsborna utspökade och maskerade (för vem, undrar man) är nog det absolut jönsigaste jag sett i genren någonsin. När de smyger runt den där byggnaden de ska slå till mot så skrattar man brallorna av sig, och det är så riggat och så ospännande och så fejkat att man önskar att gruppen poliser som ska jaga dem redan en kvart in i programmet hade avslöjat inbrottet, skickat hem deltagarna och spärrat in redaktionen på ett år och sex månader.

”Vi vill visa hur erfarna poliser jobbar och reder ut ett allvarligt brott”, har det stått i diverse programförklaringar – poliserna i ”Tjuv och polis” tycks dock bara markant smartare än ”de vanliga” tjyvarna, och jag lovar: Hade man filmat ett gäng sjuåringar som spelat burken en kväll i en svensk sommarträdgård så hade det varit tio gånger mer dramatiskt och spännande. Och betydligt roligare att titta på.

I söndags hade det gått en vecka efter själva stöten, några har polisen haffat, några andra är de på spåren. SVT:s team är med när krimarna ringer på dörren hos en misstänkt Askersundsbo – som inte verkar ett skit förvånad över att det står ett tv-team och två poliser i dörren och anklagar henne för att ha stulit femtio miljoner.

Verkligen klurigt för poliserna när hon utan att ställa en enda fråga lugnt och städat följer med på förhör. ”Hur skulle hon kunna vara inblandad i detta? Nu får vi lägga pannorna i djuuuupa veck…”

Det är tv-underhållningens svar på radions ”Klartext”.

Inte ens Micke Leijnegard, som leder programmet, kan dölja hur komplett uttråkad han är. Han lurar ingen.