Vi är många osäkra som går till valurnorna för att EU-rösta den 26 maj – vad är det vi ska rösta om? Det talas alltid om avståndet till Bryssel (152 mil om du tar bilen ner för att på plats studera makten, och maten!) Handen på hjärtat törs jag nog påstå att de medelsnittliga kunskaperna om Bryssel, Europeiska unionen och hur det funkar är allt från kollektivt undermåliga till rent urusla.

Hur många av oss reder ut de konstitutionella förhållandena och instrumentella skillnaderna mellan EU-parlamentet, kommissionen och Europeiska rådet? Jag tror de flesta av oss blir med beröm underkända i ett kunskapstest i grundläggande Europakunskap.

Läs mer: Maria Schottenius: Dokumentären där EU plötsligt får mänskliga och stenhårda ansikten 

Jag har själv svängt flera gånger. Har gått från ett fundamentalistiskt nej till ett överstatligt överkommando på 70-talet, till ett historiskt motiverat ja till ett europeiskt fredsprojekt i vår tid, under tidigt 2000-tal – de inhemska politiska dimmorna gör det inte direkt lättare att spana ner över kontinenten och orientera sig i ett EU-parlament som man över huvud taget inte har ett förhållande till.

James Graham skrev det mäktiga manuset till den lysande Channel 4-serien ”Brexit: The uncivil war”, med briljante Benedict Cumberbatch som nej-sidans Dominic Cummings (finns på HBO). Den har många av oss sett, och några ytterligare dokumentärer har väl passerat revy de senaste 2-3 åren, plus då hundratals för att inte säga tusentals nyhetsinslag och artiklar om Brexit – och ändå har många av oss till och med haft svårt att greppa bara denna enda enskilda problematik: När EU inte funkar.

Söndagens Dokument utifrån på SVT1, ”Bye bye Britain” (av den belgiske filmaren Alain de Halleux) punktmarkerar under mer än ett år den franske chefsförhandlaren Michel Barnier, och tro mig: det är en väldigt pedagogisk film. Michel Barnier är en superskicklig pragmatiker och åtminstone i den här frågan befriande enkel i sin argumentation.

Han redde glasklart ut vad de tre viktigaste frågorna handlar om när det gäller Storbritanniens utträde ur unionen – och det blir faktiskt särskilt glasklart hur politiskt lättjefullt brittiska politiker handskats med hela utträdesfrågan, hur katastrofalt oförberedda de var, och hur deras politiska rävspel totalt fuckade upp (ursäkta lingot) frågan.

Konstitutionellt verkar det också vara helt idiotiskt, om man nu tillåts uttala sig såpass hädiskt om urgamla brittiska traditioner – men att ha en helt bindande folkomröstning, och sedan ta beslut utan till exempel ett val emellan, liknar ju en bön om att få besöka det politiska helvetet. Där befinner sig britterna nu, varken mer eller mindre.

De ska omförhandla ungefär 750 komplicerade avtal, det handlar om 3,5 miljoner EU-medborgares framtid i Storbritannien, och 1,5 miljoner britters framtid i Europa, det handlar om nya gränsfrågor, tillgång eller inte till den europeiska inre marknaden.

Michel Barnier och hans handplockade femtio experter, och grymt förberedda förhandlingsdelegation, ställs i de Halleux film mot ett gäng lallande britter som lite lojt verkar släntra förbi förhandlingsbordet och förväntar sig another day in the park, lite snickesnack och så: Färdig!

Det är så här långt en brittisk politisk katastrof – och Michel Barnier både låter och ser på ytan ut som en timid samhällskunskapslärare på högstadiet när han exemplariskt undervisar både tittare och journalister (han får tala extra tydligt till engelska journalister).

Jag rekommenderar varmt denna excellenta redovisning av de europeiska ståndpunkterna i Brexitfrågan – men det blir också så småningom en bra inblick i vad det EU är som åtminstone Michel Barnier strävar efter. Oavbrutet intressant.

Läs fler krönikor av Johan Croneman