Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 11:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/johan-eriksson-psykoanlysen-ar-absolut-ett-alternativ-till-kbt/

Kulturdebatt

Johan Eriksson: Psykoanalysen är absolut ett alternativ till kbt

Heinz Bennet som Sigmund Freud och Catherine Deneuve som patienten Marie Bonaparte i filmen ”Prinsessan Marie och Freud” (2004).
Heinz Bennet som Sigmund Freud och Catherine Deneuve som patienten Marie Bonaparte i filmen ”Prinsessan Marie och Freud” (2004). Foto: Arte/TT

Att utesluta psykoanalysen ur den offentligt finansierade vården är ett stort misstag. När det handlar om psykiskt lidande är det inte så lätt att upprätthålla skillnaden mellan personligt livsproblem och sjukdom. Johan Eriksson svarar Björn Hedensjö. 

Det Björn Hedensjö (DN 5/2) främst reagerar på i Kajsa Haidls artikel, i vilken jag intervjuas (2/2), är att hon presenterar psykoanalysen som ett alternativ till den moderna kognitiva beteendeterapin (kbt). Det är ”helt olika saker”, konstaterar Hedensjö. Jag håller med Hedensjö om att psykoanalys och kbt i mångt och mycket är olika saker. Men jag vill problematisera den grund han tycker sig ha för att konstatera detta. Vad man ägnar sig åt på divanen är enligt Hedensjö ”personlig utveckling i någon form” och inte ”att behandla sjukdom”. 

När det kommer till det psykologiska lidandet är det inte alldeles lätt att upprätthålla distinktionen mellan ett personligt livsproblem och sjukdom. Hedensjö nämner tre psykiska sjukdomstillstånd i sin replik: sömnlöshet, tvångssyndrom och panikattacker. Även mina psykoanalytiska patienter söker hjälp för dessa och liknande tillstånd (man ger sig inte in i ett krävande psykoanalytiskt arbete för att man är lite nyfiken på sig själv!). Men anledningen till att de söker just psykoanalys eller psykoanalytisk orienterad psykoterapi är inte sällan att de har en intuitiv känsla för det som Freud artikulerade så här: ”De neurotiska symtomen har en mening och står i samband med de personers liv som producerar dem.” 

Patienterna har med andra ord en känsla för att det som på ytan framstår som en funktionsstörning som de blott ”drabbats av”, egentligen är ett uttryck för mer eller mindre medvetna inre konflikter och livsproblem, det vill säga problem som rör det sätt på vilket de i egenskap av personer eller subjekt har handskats med de prövningar som livet har ställt dem inför. Att med olika medel på ett brådstörtat sätt försöka göra patienten symtomfri vore utifrån psykoanalysens synvinkel endast att stänga dörren till de frågor som en sant psykologisk behandling i varje enskilt fall bör adressera. 

Nu kan man i och för sig tänka sig ett psykiskt lidande som inte har sin omedelbara grund i livsproblemens sfär, låt säga en depression förorsakad av en medfödd brist på balans i hjärnans system av signalsubstanser. Men även i detta fall kommer vi inte bort från livsproblemens sfär. Som mänskliga subjekt ”är” vi inte bara, utan vi lever alltid i ett förhållande till oss själva och vårt liv. Jag ”har” alltså inte bara en depression, utan ”hur” det är att ha depressionen är alltid en aktualitet för mig. 

Kanske genererar depressionen jobbiga skuldkänslor av att vara en värdelös människa, känslor som kanske har sin historiska grund i att jag tidigt i livet svarade på en kärlekslös omgivning genom att skapa ett vad Freud skulle kalla för ett strängt överjag, ett överjag som nu straffar mig inifrån och gör min livssituation minst sagt krånglig att handskas med.

Psykoanalys och psykoanalytisk orienterad psykoterapi är någonting annat än kbt, visst. Men psykoanalys och psykoanalytisk terapi är absolut ett alternativ till kbt. Att på psykologins områden ”behandla sjukdom” står inte i motsatsställning till att ägna sig åt ”personlig utveckling”. Jag säger inte att psykoanalys och psykoanalytisk terapi nödvändigtvis är det bästa alternativet i varje enskilt fall, men att utesluta denna behandlingstradition ur den offentligt finansierade vården är ett stort misstag som inte tar hänsyn till vad det innebär att lida som mänskligt subjekt. 

Dessutom har den psykoanalytiska terapin i flera vetenskapliga studier visat god effekt på de så kallade ”sjukdomstillstånden”, bland annat har en nyligen publicerad studie av Marianne Leuzinger-Bohleber m.fl. visat att kroniskt deprimerade personer har lika mycket hjälp av psykoanalytisk terapi som av kbt. Därmed framstår båda som goda behandlingsalternativ där snarare det enskilda fallet än den generella diagnosen bör avgöra val av metod.

Läs mer:

Vården ska inte lägga patienterna på divanen 

Psykoanalysen är tillbaka