Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Hundraåringar och medborgare tar över scenerna i år

Välkommen till Scenvår 2018. I höst går vi till val – hur påverkar det scenutbudet under året?

Det finns ingenting som prövar den goda scenkonsten som ett valår. Plötsligt gör varenda scen plats även för dagspolitikens dramatik – från ansträngda tiggarinslag i uppsättningar av ”Tartuffe” till fresker över folkrörelselivets Örebro.

Och det kan ju låta spännande. Men det finns en sak som förenar alla teaterbesökare: vetskapen om att man av scenkonsten egentligen bara kan förvänta sig det oväntade. Storvulna och anspråksfulla idéer som ser bra ut på papperet visar sig ofta vara konstnärligt kattguld, medan till synes alldagliga föreställningar sätter själen i oväntad rörelse.

Valår och dess ofta både politiskt och idémässigt ambitiösa repertoarer har följaktligen en oöverträffad förmåga att blotta klyftan mellan det tidlösa och det flyktiga. Alexander Mørk-Eidems resonerande klassikeruppsättning ”En folkefiende” visade sig, till exempel, ha en nästan kuslig aktualitet vintern 2014 när SD just fällt regeringens budget och den parlamentariska förhandlingsförmågan prövades. Andra, betydligt mer högröstade och uttalat politiska föreställningar, har redan uppslukats av minnesbankens dunkel.

Därför vore det lönlöst att spekulera i vad som kommer att dröja sig kvar enbart utifrån en titt på vårens premiärlista. Det är ju i det oväntade som tjusningen finns.

En sak kan dock konstateras: det ska antingen vara en jubilar eller en medborgare i vår.

Både Birgit Nilsson och Ingmar Bergman fyller 100 i år. Det uppmärksammas här i Scenvår genom Jacob Lundströms sondering av Bergmans relativt nyvunna status som dramatiker för scen och i Maria Schottenius intervju med Nilssons musikaliska arvtagare Christina Nilsson.

Men jubilarerna gör sig också gällande på repertoaren. I vår har ett antal Bergmanföreställningar premiär världen över med en storslagen final i form av Dramatens Bergmanfestival i augusti. Och i maj hyllas näktergalen från Bjärlöv på både Göteborgsoperan och den kungliga diton.

Medborgaren då? Hon syns inte minst i de dokumentärt anstrukna föreställningarna på storstädernas barn- och ungdomsteatrar.

I Backas ”Som att jag ska bestiga Mount Everest på tio minuter” har den rutinerade journalisten Ylva Mårtens intervjuat barn i Göteborg mellan 10 och 12 år om livet, drömmar och framtiden – och på så sätt hittat ett nytt uttryck för sin livslånga strävan att låta barn ta plats som subjekt i det offentliga medvetandet.

Men också i Kulturhuset Skärholmens ”The Laramie Project” där ett myller av invånare i den amerikanska staden Laramie intervjuas om det homofobiska mordet på en ung man, hur det har påverkat stadens självbild och omformat deras samhälleliga medvetande.

Medborgaren dyker även upp i mer traditionell bemärkelse, som utpräglad politisk varelse med både rättigheter och skyldigheter. I Unga Klaras ”Torget”, som hade premiär i dagarna, utforskas demokratibegreppet utifrån frågeställningar om stat och kapital. Och i Malmös politiska kabaret ”Vinnaren tar allt” dyker en hel medborgarorkester upp med Cardigans Nina Persson i spetsen för att ta tempen på växelspelet mellan kollektiv och individ.

Frågan är hur man ska tolka denna repertoarmässiga polaritet mellan gårdagens giganter och dagens medborgare.

Som att morgondagens demokratiska möjligheter sträcker sig genom tid och rum för att fatta den historiska erfarenheten i handen? Varför inte? Inom teatern kan allt hända.

3 föreställningar i vår

1. ”Den talangfulle mr Ripley” Uppsala stadsteater

Efter att ha sett Jonas Österberg Nilssons bländande iscensättning av ”Främlingen” härom året är förväntningarna höga på hans tolkning av spänningslitteraturens läbbigaste thriller. Premiär 7/4.

2. ”Processen” Borås stadsteater

Tidigare konstnärlige ledaren Ragna Wei återvänder till Borås stadsteater för en iscensättning av Kafkas klassiker där publiken får välja mellan att delta eller titta på. Premiär 17/3.

3. ”Salieri vs Mozart” Folkoperan

Orkar man en vända till om rivaliteten mellan de två geniförklarade kompositörerna? Om Tobias Theorell och Loa Falkman står i fören – helt klart. Spelas nu.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.