Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Jämlikheten väger lätt när populisterna får bestämma kursen

Vart ska man flytta om allt går åt helvete? Det finns starka krafter som vill göra livet surt för hbtq-personer och feminister. Historiska framsteg kan lätt raseras. 

Det var häromdagen, när jag läste om att var femte svensk nu stöder SD och att det inte alls är orimligt att partiet blir störst i höstens val, som tanken flög genom skallen: ”Vilket land ska man flytta till sen då, när allt gått åt helvete?”

Såvitt jag kan minnas var det första gången jag, som bög, överhuvudtaget ens lekt med tanken, som jag verkligen kände att ingen av de sexualpolitiska segrarna längre är bestående. Det är möjligt att det bara var en hysterisk reaktion, men ändå: tanken på att söka mig någon annanstans om allting brister finns där, jag har börjat formulera det som ett rimligt alternativ. 

Jag tycker om att bo i Sverige, jag skulle rentav kunna sträcka mig till att påstå att jag älskar det här landet. Men jag är heller inte naiv. Som medborgare i det regnbågsfärgade kollektiv som brukar insorteras under akronymen hbtq lär man sig i ganska tidig ålder att ta politikers vackra ord om alla människors lika värde, allas rätt att själva få forma sina liv i frihet, med en nypa salt. De fraserna gick på repeat hos de flesta makthavare redan för trettio, fyrtio år sedan, men kunde behändigt nog inte genomföras eftersom den allmänna sexualmoralen stod i vägen för det politiska reformarbetet. 

Att det dröjde till 2000-talet innan vi omfattades av såväl äktenskaps- som adoptionslagstiftningen är en indikation på hur hård kampen faktiskt har varit när det gäller hbtq-personers lika rättigheter. Men också hur sköra framgångarna är. Somliga av oss steriliserades så sent som till 2013, ett av många repressiva juridiska villkor för transpersoner att få leva ut sitt fulla jag.

Läs fler texter av Johan Hilton 

Och om det är någonting man kan lära sig av högerpopulismens europeiska framgångar de senaste tjugo åren så är det att jämlikhetsfrågor väger lätt. Det var inte så länge sedan hela Europa berömde sig för sin humanism, nu talar politiker i våra grannländer redan om att sätta asylsökande som fått nej i läger utanför EU, något taktiskt snille på S har fått partiet att profilera sig som en b-version av SD i valrörelsen (bara det en bedrift) och pr-fixerade borgerliga opinionsbildare ägnade hela förra veckan åt att ösa ovett över ett glassföretag som vågat uttrycka en åsikt i asylfrågan.

Alldeles bortsett från det faktum att varenda medborgare med en normal moraluppfattning borde reagera impulsmässigt när den här sortens tongångar ligger som ett bakgrundsbrus i politiken ska också en på det stora hela privilegierad hbtq-person dra öronen åt sig. Det är ingen djärv prognos att vi — tillsammans med kvinnokroppen —  står på tur härnäst. 

SD kan gasta bäst de vill om hur hbtq-vänliga de är, tro inte annat än att det finns starka krafter inom partiet vill upphäva både den könsneutrala äktenskapslagstiftningen och adoptionsrätten. Eller som betraktar oss som en slags perversa halvmänniskor som försvagar folkstammen. Följ högertrollens hetstrådar på Twitter, om ni inte tror mig. 

Det hotet hade förvisso varit en sak om man kunde lita på de etablerade partiernas moraliska kompass. Men med tanke på hur det låter i valrörelsen just nu är jag i mina värsta stunder övertygad om att partier som till slut bildar regering med stöd av SD på sikt också kommer att låta dem hållas i parlamentet. Regeringsmakten smakar helt enkelt för gott.

Så frågan återstår då vart man kan flytta, när reaktionen är ett faktum och det i dag otänkbara normaliserats till dagspolitik. Jag har inte en aning, det ser ungefär lika illa ut överallt. Spanien, kanske — Barcelona är åtminstone varmt. Förmodligen blir jag kvar. Några av oss måste väl fortsätta att ta strid också.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.