Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-06 09:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/johanna-paulsson-coronapandemin-har-gjort-den-klassiska-musiken-viral/

Kultur

Johanna Paulsson: Coronapandemin har gjort den klassiska musiken viral

Pianisten Igor Levit lade ut en digital spelning från vardagsrummet av Beethovens ”Waldsteinsonat”. Här dock på Konserthuset i Stockholm.
Pianisten Igor Levit lade ut en digital spelning från vardagsrummet av Beethovens ”Waldsteinsonat”. Här dock på Konserthuset i Stockholm. Foto: Foto: Jan-Olav Wedin

Även den klassiska musiken flyttar ut på nätet just nu men tusentals likes betalar varken mat eller hyra för de frilansande solister och musiker som fått sina gig avbokade. 

Jag kommer för sent. Strax före åtta är det digitala konserthuset redan fullt. Berlinfilharmonikernas Digital concert hall är en sedan länge etablerad betalplattform för strömmade konserter. Men nu i coronatider när allt är inställt har man bestämt sig för att erbjuda gratis inträde till playtjänsten. 

Den här fredagskvällen är det således betydligt fler hemmasittare än jag som är sugna på lite klassisk livemusik. Bänkraderna gapar kusligt tomma, inga applåder tar vid efter sista tonen. Hade jag inte behövt köa en halvtimme innan jag till sist trillade in i slutet av Luciano Berios ”Sinfonia” hade jag kunnat tro att jag var ensam.

Staatsoper Unter den Linden sände kvällen innan ”Carmen” inför tom salong, men enligt uppgift med 160.000 åskådare online. Samtidigt bjöd Malmö symfoniorkester via webben på Stravinskyfestival – ett fint spontaninitiativ även om de första minuterna blev stumma. I stället fastnade jag på Twitter, där pianisten Igor Levit tänkte testa något nytt: en hemma hos-konsert i sociala medier. I strumplästen slog han sig ner vid flygeln i vardagsrummet och spelade Beethovens ”Waldsteinsonat”. I hörnet av bilden bubblade gillahjärtan förbi som i en Mellofinal samtidigt som kommentarsfältet fylldes av glada tillrop från Hamburg till Nairobi och Ohio. Responsen var så överväldigande att han lovat fortsätta varje kväll.

Trots det skrala ljudet lyckas Levit skapa någonting att samlas kring. Den virtuella konsertsalen är dessutom befriad från både hostningar och störande mobilsignaler. I coronatider finns anledning att fundera över vad som egentligen gör en konsertupplevelse när man inte längre kan ta del av den på plats – det tekniskt felfria eller gemenskapen? Att bara stirra på en skärm skiljer sig inte mycket från att se en dvd-inspelning. Men att kunna interagera via sociala medier i realtid gör det möjligt för oss att vara ensamma tillsammans. Den klassiska musiken, som hittills haft en förhållandevis blygsam nätnärvaro, torde till och med vara mer lämpad för digitala upplevelser än andra genrer. Publiken är ju redan van vid att sitta tyst och stilla, medan popmusik och klubbkultur är förenad med skrålande alkoholkonsumtion och fysisk medverkan i form av dans.

När de flesta av landets konsertlokaler och operahus nu tvingats stänga ner sin publika verksamhet för att hjälpa till att begränsa smittspridningen i samhället blir det livesända kulturutbudet ännu viktigare. Inte bara för att hålla modet uppe, utan också för att faktiskt hålla folk hemma. Att offentligt finansierade kulturinstitutioner nu börjar sända gratis är därför ypperligt. Kungliga Operan körde Wagners ”Valkyrian” i lördags (konsertant för att minska risken för virusspridning bland de medverkande). Berwaldhallen har redan tidigare meddelat att man tar sitt public service-ansvar och livestreamar en rad kommande konserter.

Även det fria musiklivet är redo att haka på. Senare i veckan börjar festivalen Svensk musikvår som i skrivande stund kommer att försöka genomföra och strömma de flesta av konserterna inför begränsad publik eller helt utan. Preliminärt kommer till och med ensemblen Kwartludium att kunna medverka direkt från Polen. Det är lösningar som på sikt tål att tänka på i skenet av klimatkrisen, även om man måste påminna sig om att strömning i sig är en energislösande verksamhet och långtifrån koldioxidneutral. I rasande fart sprids också flitigt lajkade klipp där italienska operasångare i karantän tar sig ton från balkongen. Men tusentals tummar upp betalar varken mat eller hyra för alla de frilansande solister och musiker som världen över fått sina gig avbokade eller i bästa fall framflyttade.

Coronapandemin har – om ni ursäktar uttrycket – gjort den klassiska musiken viral. Men hur många artister som än väljer att flytta ut konsertverksamheten på webben kommer Facebook knappast att stå för fiolerna. Eller – i Levits fall – flygeln. Just nu råder ett slags undantagstillstånd där alla behöver bidra på sitt sätt, men på sikt behöver betallösningar komma på plats. Mest för att se till att livekulturen inte mals ner i den strömmade skivbranschens magra brödsmuleekonomi. I Sverige kräver situationen att arrangörer får hjälp att täcka upp för förlorade biljettintäkter, på samma sätt som det nu talas om stödpaket för att rädda jobb i andra branscher. Kulturrådet kommer därtill att behöva vara både lyhört och flexibelt på bidragsfronten under lång tid framöver. Vi – publiken som nu söker sällskap i musiken – får aldrig invagga oss i tron att digital kultur är kostnadsfri.

Läs fler texter av Johanna Paulsson och fler kulturkommentarer