Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 10:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/johanna-paulsson-var-haydnsymfonin-en-subtil-hint-till-konserthusledningen-i-helsingborg/

Konsertrecensioner

Johanna Paulsson: Var Haydnsymfonin en subtil hint till konserthusledningen i Helsingborg?

Stefan Solyom, som nu slutar som chefsdrigent i Helsingborg.
Stefan Solyom, som nu slutar som chefsdrigent i Helsingborg. Foto: Britt-Mari Olsson

Stefan Solyom slutar som chefsdirigent för Helsingborgs symfoniorkester. DN:s musikkritiker Johanna Paulsson som har hört avskedskonserten undrar hur det står till i Helsingborgs konserthus. 

Till sist är de bara två violinister kvar. Då har även dirigenten lämnat pulten och sällan har stämningen känts lika sordinerad som denna kväll i Helsingborgs Konserthus. Joseph Haydn är samtidigt musikhistoriens meste humorist, kanske också diplomat. När han 1772 komponerade sin symfoni nr 45, Avskedssymfonin, gav han sin uppdragsgivare Nikolaus I Esterházy en subtil hint om att det var dags att ge de hemlängtande musikerna ledigt. I finalsatsen lät han dem en efter en blåsa ut ljuset på notstället och lämna scenen med sitt instrument. Fursten lär ha fattat vinken.

Frågan är om detta högst symboliska framförande också bar på något särskilt budskap till ledningen när Stefan Solyom i torsdags tackade för sig som chefdirigent efter sex säsonger med Helsingborgs symfoniorkester. Både borgmästaren och Max Granström, vd för det kommunala kultur- och evenemangsbolag där konserthuset ingår, tackade av Solyom med förinspelade hälsningar och konserthuskören sjöng ”For he’s a jolly good fellow”. Däremot inte ett ord från konserthuschefen Fredrik Österling och heller inte ett knyst från den avgående chefdirigenten själv under en livesändning som kändes hårt regisserad, för inte säga censurerad.

Att detta var samme Solyom som för två år sedan greppade mikrofonen och höll ett långt brandtal om jämställdhet är nästan svårt att tro. Då resonerade han kring begreppet kvalitet och konstaterade att ”ett konstverk som varken är politiskt eller socialt” helt enkelt inte existerar. Åtminstone utåt sett har han och Österling gemensamt stuckit ut hakan och i både ord och handling drivit en okonventionell linje för att motverka den klassiska musikens osunda konsensuskultur. Det har handlat om alltifrån att göra konstformen mindre högtidligt uppklädd (serien Frack-off) till att lyfta fram komponerande kvinnor.

Mycket av det Solyom sa 2018 är förmodligen sådant som skulle kunna avfärdas som så kallad ”kulturpolitiskt trendig jargong”. Den anklagelse som den frilansande pianisten och skribenten Martin Malmgren i tidskriften Kvartal nu riktat mot enbart Österling. Debatten som rullat ett par varv har spretigt och insinuant handlat om alltifrån så kallad ”jämställdhetsaktivism” till att Österling valde att – inom ramen för sin tjänst – komponera minioperan ”Makten och härligheten” för sin egen orkester. Något som tycks dela tonsättarvärlden trots att exempelvis nuvarande Dramatenchefen Mattias Andersson tidigare hade trippelrollen som konstnärlig ledare, dramatiker och regissör på Backa Teater. Eller att kollegan Kajsa Giertz är både chef och regissör i grannhuset Helsingborgs Stadsteater.

Men i Kvartal går Malmgren så långt som att tala om ett ”konserthus som tagits som gisslan av sin egen chef”. Och mitt i allt detta lämnar alltså Solyom – halvvägs genom ett tvådelat fyraårskontrakt – tjänsten som chefdirigent. Oavsett vad som ligger bakom är det sämsta tänkbara tidpunkt. Låt oss hoppas att rekryteringen av en efterträdare inte dröjer. Helsingborgs symfoniorkester behöver en chefdirigent med stark integritet. Inte minst för maktbalansens skull.