Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 09:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jonas-hassen-khemiri-instruktion-i-hur-du-overlever-i-ett-land-nar-20-procent-inte-vill-ha-dig-har/

KULTUR

Jonas Hassen Khemiri: Instruktion i hur du överlever i ett land när 20 procent inte vill ha dig här

1 min 18 sek. Foto: Daniel Costantini

Hur ska man leva vidare i ett Europa där nationalismen tar ett allt starkare grepp om vardagen? Mer för vissa än för andra. För DN Kultur skriver Jonas Hassen Khemiri en överlevnadsguide till veckan efter EU-valet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

1. Vakna upp måndag morgon och intala dig att valresultatet var en glad överraskning. Fira att nationalisterna inte fick 100 procent av rösterna. På morgon-tv:n säger populistiska politiker att det här bara är början, kampen fortsätter, vi kommer aldrig ge upp, inte förrän varje gräns är en mur, inte förrän alla medborgare minns vilka det var som byggde det här landet. Kriminella ska utvisas, flaggan ska respekteras, fattigdom ska utrotas, med fler poliser, hårdare straff och vattenkanoner. Dom som inte ställer upp på våra krav har ingenting här att göra. Vem är det? säger din sexåring. Ingen alls, säger du och stänger av tv:n. Är han en onding? säger din treåring. Han är politiker, säger du och dukar fram frukost. Förklara för dina barn att allt kommer fortsätta precis som vanligt. Det här valet förändrar ingenting. Ni kommer stanna här. Ni ska ingenstans. Tänk inte på att var femte person som du träffar i hissar, på bussar, i mataffärer, tycker att du gör något fel som går runt här och existerar.

Foto: Beatrice Lundborg

2. Ägna tisdagen åt att glömma dina erfarenheter av det här landet. Radera alla gånger som en polis har bett dig om id-handlingar. Glöm bort alla gånger som du har hört någon påstå att dina föräldrars religion är en portal till ondska. På tisdagskvällen får du skjuts hem från basketträningen av en kompis, en polisbil blinkar blått och signalerar att ni ska stanna i vägrenen. Din kompis visar sitt körkort och polisen tittar på det lite för länge och när han äntligen är klar är det din kompis som önskar konstapeln en trevlig kväll. När ni gasar därifrån säger kompisen att han blir stoppad mycket mer sällan ända sen han skrev sig på sin flickväns adress, eftersom hon bor i ett område där bostadsrätterna är dyrare och medellivslängden längre. Men det skiljer inte så mycket i medellivslängd mellan kompisens område och flickvännens. Inte mer än arton år. Repetera efter mig: Arton år är ingenting. Alla människor är lika mycket värda. Det är en ren slump att vissa mord blir löpsedlar och andra mord blir notiser. Morden på Madeleine och Fredrik och Ulla och Carl och Kristoffer blir löpsedlar. Morden på Thanh och Rawan och Uma och Mohamed och Parham blir notiser. Slump. Ren slump.

Glöm bort alla gånger som du har hört någon påstå att dina föräldrars religion är en portal till ondska.

3. Vig onsdagen åt att krossa deras fördomar. Få högsta betyg i allt. Lär dig ordlistan utantill. Öva in ett trovärdigt leende, som du kan sätta på dig varje gång någon misshandlar uttalet av ditt namn, eller stavar fel på ditt namn, eller frågar vad ditt namn betyder egentligen. Räkna inte hur många i din krets som har kommit hit och lärt sig ett helt språk, och som ändå ses som oanställningsbara på grund av en minimal brytning eller ett felkomparerat adjektiv. Sitt helt tyst på restaurangen när ditt gamla kompisgäng säger att dom faktiskt är öppensinnade, men fakta är fakta och man måste ändå minnas vilka det var som byggde det här landet. Någon säger att i helgen var det tre somalier i ett badhus som... Någon annan berättar om två rumänska tiggare som... Protestera inte när dina kompisar säger att du är annorlunda. Du är ju inte som dom, det är inte ditt fel att vi har hamnat här. Det är politikernas fel, det är EU:s fel. Till och med ett barn förstår ju att öppna gränser bara kan sluta i kaos. Knyt handen i fickan, le och säg: Jag håller med.

Foto: Beatrice Lundborg

4. Lägg torsdagen på att hitta ett sätt att kapitalisera på din bakgrund. Var med i musikvideor där det står i annonsen att artisten söker ”etniska” bakgrundsdansare. Skriv böcker och pjäser där människor som ser ut som du romantiseras och är utrustade med ett oändligt stort tålamod. Dom blir aldrig arga för du blir aldrig arg. Ställ dig på en ståuppscen och dra skämt om din bakgrund, driv med din mammas brytning, din pappas rygghår, dina bröders brottsbenägenhet, dina systrars tjocka smink, din farmors religion. Åk på kommunalt anordnade mångfaldskonferenser och dra exakt samma skämt, fast utan svordomar. Fakturera företagsgig plus moms. Åk hem till dina barn. Avslöja aldrig att du har ägnat ännu en dag åt att tjäna pengar på att göra dig vän med makten. Erkänn aldrig för någon annan än dig själv att du oljar förtryckarmaskinen snarare än att krossa den, att det som du trodde var revolt, i själva verket var massage.

Avslöja aldrig att du har ägnat ännu en dag åt att tjäna pengar på att göra dig vän med makten.

5. Fredagens fokus är ett intensivt självhat. Internalisera deras röster. Titta dig själv i spegeln och tänk onda tankar om ditt hår, din näsa, din hudfärg, din ambitionsnivå, din framgång. Extra viktigt är att du visar ditt självförakt för dina barn, så att de också smittas av samma tankar. Gå runt på stan och tänk att nationalisterna har rätt som påstår att en annan värld är omöjlig. Enda vägen framåt är bakåt. Snudda aldrig vid tanken på att det finns något absurt över att vi lever i en tid där pengar, båtar, bilar, skulder, äpplen, näshårsklippare, mobiltelefoner kan korsa gränser, men inte människor.

Foto: Beatrice Lundborg

6. På lördagen händer något konstigt. Du är på väg mot mataffären med dina barn, treåringen vill gå själv och sexåringen vill bara gå på dom vita strecken, så det tar några extra sekunder att korsa gatan. Bakom ratten på bilen som väntar sitter en äldre man. Han tutar. Och du fakking flippar. Du hoppar upp på bilhuven och vrålar: VARFÖR ÄR DET INGEN SOM PRATAR OM VILKA SOM BYGGDE DET HÄR LANDET?! Våra föräldrar bussades hit från Turkiet för att bygga era lastbilar, dom lämnade sina karriärer som socionomer i Chile för att slipa era golv, dom körde upp från Polen för att sänka priserna på era badrumsrenoveringar, dom flydde från ert krig i Irak för att jobba artontimmarsskift i era tobaksaffärer, dom skrev regimkritiska texter i Eritrea, dom var bilmekaniker i Sudan, dom var lantmätare i Indonesien, dom var frisörer i Ukraina, dom var sjuksköterskor i Kurdistan, dom var bartendrar i Tunisien, dom lämnade allt för att komma hit och köra era taxibilar, ta hand om era mormödrar, tvätta era fönster, dom har förstört sina ryggar, fått sin diabetes, drabbats av sina depressioner och nu har ni mage att... (Du hinner bara säga en bråkdel av allt detta innan du blir neddragen från bilhuven av två förbipasserande säkerhetsvakter (men då har du ändå hunnit sparka in framrutan och brutit av vindrutetorkarna på bilen (och precis innan vakterna tvingar ned dig på marken får du syn på dina barns ansikten (och dom ser rädda ut (men också stolta))))).

Du hoppar upp på bilhuven och vrålar: VARFÖR ÄR DET INGEN SOM PRATAR OM VILKA SOM BYGGDE DET HÄR LANDET?!

7. På söndagen packar ni era väskor och gör er redo att dra. Ni kan inte stanna här längre, det här landet har kapats av onda krafter och för barnens skull är det bäst att sticka. Innan det är för sent. Det är först på flygplatsen som du inser ditt misstag. För dina barn vill inte åka någon annanstans. Dom har ingen annanstans. Du har ingen annanstans. Ni åker hem och gör er redo för en ny vecka.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt