Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 09:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jonas-thente-skolverket-vill-byta-skonlitteraturen-mot-pekpinnar/

Kultur

Jonas Thente: Skolverket vill byta skönlitteraturen mot pekpinnar

Tomas Tranströmer möter åttondeklassare i Rinkeby 2011. Det gillar inte Skolverket. Foto: Thomas Karlsson

Skolverket vill stryka lyriken, dramatiken, sagorna och myterna ur sina styrdokument för årskurserna 7 - 9. I stället vill man ha praktisk litteratur som uppfostrar. 

På 200-talet före vår tideräkning beordrade kejsaren Qin Shi Huangdi att alla böcker i Kina skulle brännas, i synnerhet de som handlade om antiken. Undantagna var böcker om medicin, spådomskonst, skogsbruk och av staten godkända, propagandistiska, historietolkningar. Sedan det svenska Skolverkets förslag att stryka historieundervisning om mänskligheten före medeltiden för högstadieelever återtagits, är det nu fullt möjligt att svenska barn även framgent får lov att konfronteras med exemplet Qin.

Men under radarn kvarstår parallellerna mellan kejsare och Skolverk, i förslaget till revidering av de styrdokument som svensklärare i årskurserna 7-9 följer. Böcker om medicin, spådomskonst och skogsbruk ansågs fortfarande vara okej i Kina. I Skolverkets Sverige vill man precisera ”texter som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer”.

Denna formulering skall ersätta det nuvarande styrdokumentets ”Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.”

Skillnaden här är viktig. Den nya preciseringen är fatal. Inte sällan får jag frågor från lärare om skönlitteratur jag kan rekommendera för elevläsning. Det handlar om mycket specifika önskemål. Korta och lättlästa texter om tjejer som mobbas i skolan för att de är långa; unga homosexuella hockeyspelare; våldtäkter på klassfester i årskurs åtta; flyktingproblematik.

Liknande erfarenheter hänvisar skoldebattören Filippa Mannerheim till på sin blogg. Lärare är intresserade av böcker bara om de passar riktlinjerna: pressade lärare kommer till författarkvällar på temat ”flykt” hellre än till samtal om skrivandets och läsandets lust.

Nu vill Skolverket alltså även på papperet skrota lyriken och dramatiken, sagorna och myterna, till förmån för produkter som skall uppfostra. En ny Katekes. ”Värdegrundslitteratur” kallar Mannerheim detta. Litteraturen, alltså, som pragmatiskt applicerad smörjolja i samhällsstrukturerna snarare än som litteratur. Om svenskämnet skriver hon uppgivet att det:

”alltmer förvandlats till ett urvattnat formämne, med inslag av mjuka, feministiska, relationsbärande teman som ska tuggas och ältas i bikupor ledda av en lärare med rätt värdegrund. Trots att historien borde ha lärt oss vid det här laget att pekpinnar fungerar dåligt och trots att en ung person rustad med god kunskapsgrund, är långt mindre mottaglig för fördomar än en person med påtvingad moral”.

Kraven i lärarutbildningarna sänks steg för steg och de nya lärarna följer order från en illitterat ledning. Den svenska skolpolitiken strävar idogt efter att fullända sitt internationellt uppskattade practical joke: en skola som bara kan syfta till att förnedra kommande generationer.