Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 15:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jonas-thente-valj-din-egen-kronika/

Kultur

Jonas Thente: Välj din egen krönika

Bild ur ”Bandersnatch” bygd på den litterära idén att ge läsaren/tittaren kontroll över handlingen.
Bild ur ”Bandersnatch” bygd på den litterära idén att ge läsaren/tittaren kontroll över handlingen. Foto: Netflix

För dig med stort kontrollbehov följer här en krönika om interaktiva böcker, filmer och spel. Du kan själv välja hur du vill läsa den. Du kan också välja att låta bli.

Jonas Thente
Rätta artikel

(1) Du står i begrepp att läsa en bokkrönika i Dagens Nyheter. Den kommer att handla om berättelser som du till viss del kan styra själv genom att välja hur du vill att de ska fortsätta.

Vill du veta mer, gå till (2)

Är du inte intresserad av ämnet, gå till (7)

Vill du läsa slutklämmen direkt, gå till (6)

(2) Tekniken har nu nått därhän att en streamingtjänst som Netflix kan leka med en gammal litterär idé: att ge läsaren/tittaren kontroll över handlingen. Redan på 90-talet försökte halsbrutna, realitysvultna tv-bolag locka publiken att ringa in och välja vilket slut (av två) på filmen de föredrog. En deltagande publik. Så skulle man behålla tittarsiffrorna i den nya världen. Resultatet var som bäst löjeväckande.

Är du inte intresserad av tv, gå till (4)

Vill du läsa om ”Bandersnatch”, fortsätt till (3)

(3) Nya Netflix-satsningen ”Bandersnatch” är verkligen interaktiv. Tittaren avgör intrigens väg vid mängder av knutpunkter i filmen, från att välja vilken musik huvudpersonen ska lyssna på till att bestämma huruvida han ska slå ihjäl sin pappa eller ej. Eftersom filmen ingår i Netflix futuristiska, satirfilosofiska serie ”Black mirror” finns här naturligtvis också en twist som jag inte vill avslöja, men som torde vara ganska självklar.

Vill du avsluta din läsning, gå till (7)

Vill du läsa en utvärdering av filmen, gå till (5)

Vill du läsa om de litterära rötterna, fortsätt till (4)

(4) Runt 1980-talet var bokvärlden full av Välj ditt eget äventyr-böcker. De var från början barnböcker, men blev småningom måttfullt mer avancerade sf- och fantasyberättelser för en något äldre publik. Intrigerna var simpla, eftersom poängen snarare var att välja än att få en estetisk läsupplevelse. Kanske kan man jämföra med att titta på en skärm medan man träningscyklar. Det är träningen som är det viktiga, inte vad man ser på skärmen.

Att låta läsaren välja var inget nytt. 1900-talets mest notoriska experimentella språkekvilibrist, den geniale franska författaren Raymond Queneau, skrev exempelvis på 60-talet ”En berättelse på ert eget vis”. Den inleds med att fråga läsaren om han eller hon vill höra historien om de tre små pigga ärtorna. Om man vill det fortsätter man till stycke fyra. Om man inte vill så fortsätter man till stycke två, där man får frågan om huruvida man istället vill höra om de tre långa magra gärdsgårdsstörarna. Och så håller det på i en handfull sidor.

En annan höglitterär författare som lekt med läsarens val är argentinske Julio Cortázar, som 1963 gav ut romanen ”Hoppa hage”. Att det är den mest lyckade Välj själv-boken beror nog på att den bara erbjuder två val: antingen läser man den som den är, eller också hoppar man mellan kapitel enligt författarens anvisningar i slutet av varje sektion.

Med datorerna kom helt andra möjligheter att låta läsaren/spelaren välja väg. Det första datorspelet av välj äventyrs-typ skapades 1975. Sedan dess har spelen utvecklats till monumentala öppna landskap där spelaren kan röra sig mer eller mindre fritt och pyssla med vad som än känns mest intressant. Senast i raden är ”Red dead redemption 2”, där man börjar från botten i en gigantisk vilda västern-värld.

Numera kallar man texter där läsaren kan hoppa omkring på egen hand för hypertexter. Noga taget är hela internet ett exempel på hypertext, men vad gäller litteraturen så får man fortfarande betrakta försöken att skapa något av litterärt värde som just experiment eller smarta lustifikationer.

Om du vill slippa tv-referenser, gå till (6)

Om du vill fortsätta med krönikan, välj (5)

(5) Filmen ”Bandersnatch” är ett fascinerande och tekniktöjande experiment som säkert kommer att få efterföljare. Men den lyckas knappast öka behållningen bortom det tekniska och lätt satiriska. Lika lite som den absoluta merparten av de litterära rötterna har lyckats befordra minnesvärd fiktion.

Vill du läsa mer om litterära rötter, gå till (4)

Är du redo för slutklämmen, fortsätt till (6)

(6) Det fria valet i såväl datorspelen som hypertexterna är förstås en illusion. Vi kan känna att vi styr och manipulerar huvudpersonen, men vi blir själva manipulerade av författaren. Och när vi har läst, tittat eller spelat färdigt så har vi ändå läst, tittat eller spelat i absolut huvudsak samma verk som alla andra. Det är tvunget, för ingen skulle kunna skapa ens en någorlunda schysst roman som på riktigt gav läsaren flera olika alternativ.

För om man tänker sig en roman med nio kapitel som vart och ett har åtta alternativa fortsättningar som leder läsaren vidare längs ett självständigt spår – då kommer antalet kapitel uppgå till 16 770 216. 

(7) Så var det inte mer med den saken.

Vilken sak? Gå till (1)

Läs fler texter av Jonas Thente , bland annat om att politik är en plåga för folk med dyskalkyli.