Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jonathan-johansson-vill-gora-popmusik-utan-pop/

Skivrecensioner

Jonathan Johansson gör popmusik utan pop

Jonathan Johansson saknar inte ambitioner.
Jonathan Johansson saknar inte ambitioner. Foto: Eva Tedesjö

Förutom att sammanfatta mänsklighetens historia vill Jonathan Johansson på sitt nya album rasera allt han rent musikaliskt bygger upp. Men det är fortfarande melodier han är bäst på.

Jonathan Johansson vet vikten av att bygga narrativ. Genom att pussla ihop små, till synes separata fragment har han gjort skivor om flyktingkrisen, psykisk ohälsa och den stora kärleken.

Nu handlar det om inget mindre än hela mänsklighetens historia. ”Scirocco” skildrar hur vi alla sitter fast i en lång kedja av världspolitik, orättvisa och våld. Hur vi försöker hitta en väg ut genom den gudomliga evighet som ligger nedärvd någonstans i vårt muskelminne. Vad vi gör när den flykten misslyckas.

Genom ett brett kollage av kulturhistoriska referenser – från Beyoncés döttrar till Breiviks manifest – observerar Jonathan Johansson alltihop utan att moralisera.

Lika kollagemässig är själva musiken. Snyggt stelopererad elektronisk pop à la The Knife byggs upp och raseras om vartannat, i ett korthus av tempobyten, uteblivna refränger och diktinläsningar. Det är hans mest intellektualiserade skiva hittills. Ett slags popmusik utan pop.

Bitvis är allt lite väl format av viljan att radikalt bryta mot de två förra albumens mjuka soulfunk. Men då och då penetreras det oberäkneliga mullret av rengörande, enkla melodier.

Det är fortfarande i de stunderna – som ”7 april” och mittenpartiet av ”För oss” – som Jonathan Johansson briljerar. När musiken får plats att blicka uppåt. När dansgolvet och bönen slås samman.

Bästa spår: ”7 april”

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om hur Hällas lyckas göra sin nördiga musik genuint oförutsägbar.