Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Jonathan Lundqvist: Ska vi verkligen ge bort makten över vem som får höras till amerikanska företag?

Beslutet att stänga ned Granskning Sverige togs inte av en domstol utan av anonyma individer på Google. Om kommersiella överväganden får forma det offentliga samtalet går vi en mörk framtid till mötes, skriver Jonathan Lundqvist.

Den senaste veckans debatt har inneburit att vi har fått en märklig situation där både företrädare för mediebranschen och vissa politiker tycker att det är en rimlig ordning att ett amerikanskt företag agerar grindvakt till den svenska offentligheten. 

Förespråkarna för linjen tycks mena att inte de lagar som vi efter demokratiska samtal gemensamt har enats om ska få markera vårt samhälles yttre gränser. Det räcker med makthavarnas egen indignation och en upplyst fingertoppskänsla för anständighet och god smak. Inga krav på rättsprocesser eller domar. 

Läs mer: Google har vidtagit åtgärder mot Nordfront 

Grundproblemet är att offentligheten har privatiserats i en hisnande takt. För många svenskar är Facebook den enda arena där man över huvud taget för kollektiva samtal i något slags opinionsbildande syfte. Nätjättarna, främst Google (inklusive dess underbolag Youtube) och Facebook, har blivit sina egna offentligheter med egna seder och bruk. 

Läs mer: Kritiken mot Google: Det här har hänt 

De gemensamt beslutade lagarna i samhället blir därmed irrelevanta och ersätts av godtyckliga och långtgående användaravtal och ”communityregler” som sätter en mycket lägre ribba för det som är tillåtet än vad lagen medger. Ibland uppmärksammas detta när moralsystemen hamnar i konflikt, som när vi i Sverige tycker att ammande mammor borde få synas på Facebookbilder. Användaravtal är dock till för att skydda företaget, inte för att garantera medborgare dess rättigheter. 

Det finns säkert mycket att säga om metoderna som Granskning Sverige använder – och mycket har också sagts i flera stora gräv om personerna bakom kanalen. Däremot har det aldrig kunnat bevisas att innehållet är olagligt

Normalt sett behöver inte detta vara ett problem. Det är rimligt att företag själva får bestämma vilka regler som gäller på dess plattformar. Godtar inte konsumenterna förutsättningarna finns konkurrenter som erbjuder andra möjligheter. Men där ett fåtal aktörer, som Google och Facebook, har vuxit sig så pass stora att de i praktiken är synonyma med internet för många konsumenter blir det ett stort bekymmer. Nätjättarna förvandlas till perfekta måltavlor för påtryckningar. 

Nyligen togs kanalen Granskning Sverige bort från Youtube. Programmet som visas på kanalen har gjort sig känt för att ”exponera” den svenska ”eliten” genom raljerande intervjuer med ofta ovetandes journalister. Resultatet var sällan smickrande för den som intervjuades. 

Det finns säkert mycket att säga om metoderna som Granskning Sverige använder – och mycket har också sagts i flera stora gräv om personerna bakom kanalen. Däremot har det aldrig kunnat bevisas att innehållet är olagligt, vilket är en viktig distinktion. 

När Granskning Sverige togs bort från plattformen var det med hänvisning till upphovsrätten. DN och Expressen hade anlitat en advokat som kontaktade Youtube. Orsaken var att Granskning Sverige illustrerat vissa av sina samtal med skärmavbilder av artiklar från tidningarna de kritiserade. Det är en metod som är praxis hos nästan alla medier och har stöd i citaträtten, som är en inskränkning av upphovsrätten. Det är mycket möjligt att en domstol hade godkänt även den här användningen som del av en kritisk diskussion. 

Läs mer: Google självkritiskt efter antisemitiskt sökresultat 

Det får vi aldrig veta eftersom det inte är våra domstolar som får pröva det. Beslutet att tysta kanalen togs i stället av anonyma individer på Google. Det var heller inte bara klipp med eventuella upphovrättsöverträdelser som togs bort. Allt raderades och kanalen kan inte längre lägga upp nya videor. 

Googles beslut går inte att överklaga. Att ens hitta ett telefonnummer till företaget är omöjligt. 

Hot och hat mot politiker och journalister är reella problem som ska tas på allvar. Men hot är redan olagligt. Det är främst en utredningsteknisk fråga att komma åt personerna bakom.

Företaget gör affärsmässiga avvägningar mellan att få kritik för att ta ner materialet eller bli kölhalade för att behålla det. Det alternativ som har lägst risk och lägst kostnad blir också Googles beslut. Det är inget konstigt med att företag fungerar så. Det är till och med helt rimligt. Men om sådana överväganden får forma det offentliga samtalet går vi en mörk framtid till mötes. 

Hot och hat mot politiker och journalister är reella problem som ska tas på allvar. Men hot är redan olagligt. Det är främst en utredningsteknisk fråga att komma åt personerna bakom. Att däremot ”hata” någon – och ge utryck för det – är inte olagligt. Trots de uppenbara kollisioner med yttrandefriheten som det skulle innebära att införa en sådan ordning kan det vara en legitim åsikt att vilja ändra på det. Men då måste man gå den långa vägen genom utredningar och lagförslag så att medborgarna kan säga sitt. Att outsourca censuren till amerikanska företag är att runda demokratin. 

Företrädare för mediebranschen borde kort sagt veta bättre. Om man inte kan hoppas på bättring av principiella skäl borde man väl åtminstone se om sitt eget hus? Vill man verkligen ge stora amerikanska företag, som redan är tidningarnas värsta konkurrenter på många marknader, nycklarna till att också kontrollera vad som får sägas och vem som får höras?

Jonathan Lundqvist är journalist och avgående ordförande för Reportrar utan gränser

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.