Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 15:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/jorgen-pettersson-visar-att-det-inte-gar-stanga-granserna-for-musiken/

Konsertrecensioner

Jörgen Pettersson visar att det inte går stänga gränserna för musiken

Bild 1 av 2 Staffan Mårtensson i Daniel Börtz ”Dialogo: 5” för klarinett och slagverk,
Foto: Adam Wrafter
Bild 2 av 2 Klarinettisten Staffan Mårtensson och slagverkaren Markus Leoson uruppför Daniel Börtz senaste duostycke ”Dialogo 5”.
Foto: Adam Wrafter

Trots återbud och reseförbud kan inte ens en coronapandemi hindra den entusiastiska festivalledaren, saxofonisten Jörgen Pettersson, från att göra Svensk Musikvår till mer än bara en svensk angelägenhet, enligt DN:s Johanna Paulsson.

Bakom de två accordeonisterna Mara Peiseniece och Irina Serotyuk sitter fyra personer och fladdrar med aluminiumfolie. Nittiotalisten William Sundman Sääf har hämtat inspiration från kärnkraftverk och tv-serien ”Chernobyl”, men nog är ”Vykort från en säker källa” en träffande titel även för en tid i coronakarantän. Melodisk stillhet förbyts i hotfullt morrande och pysande, övertonsskimrande och kraftfullt bälgande när duon pressar fram en halv orkester ur sina dragspelsinstrument. Nutida konstmusik för små ensembler handlar ofta om att utforska musikaliska möjligheter i mikroformat. Som när Staffan Mårtensson – soloklarinettist i Kungliga Hovkapellet – och slagverkaren Markus Leoson dessförinnan uruppförde veteranen Daniel Börtz senaste duostycke ”Dialogo 5” med sångbar, drömsk och tillspetsad dramatik.

Vore det inte för att Svensk Musikvår sedan nystarten 2016 filmat en del konserter för sin youtubekanal hade det knappast blivit någon festival. Det fria musiklivet har inte samma playplattformar redo som de stora konsert- och operahusen. Men Svensk Musikvår hade vanan inne och kunde snabbt styra om för att genomföra en stor del av sitt planerade program som livesändningar. På webben har man sedan i onsdags kunnat ta del av alltifrån ”Mormor Karins bravader” – en berättarkonsert för barn med musik av bland annat Andrea Tarrodi och Tebogo Monnakgotla – till elektroakustisk musik från Fylkingen med bandstycken, preparerad flygel och live-elektronik i regi av SEAMS, Sällskapet för elektroakustisk musik i Sverige.

Flera av verken under fredagskvällen på Teaterstudio Lederman exponerade i sin tur den nutida konstmusikens redan befintliga teknik för konsten att ensam musicera med andra: soloinstrument och tape, vilket alltså innebär att en musiker spelar duett med en förinspelad bandstämma. Under rubriken ”Disobediences in sound” fick Karin Hellqvist fiolen att låta som en hel flock i alltifrån Malin Bångs ”...när korpen vitnar” – en medeltida mördarballad för soloviolin – till Mike Vernuskys ”Drawn into the sea”, där svirrande soloviolin surfar på en fältinspelning av Madeirakustens vågskvalp.

Trots återbud och reseförbud kan inte ens en coronapandemi hindra den entusiastiska festivalledaren, saxofonisten Jörgen Pettersson, från att göra Svensk Musikvår till mer än bara en svensk angelägenhet. The show must go online som det numera heter och nog är det en speciell känsla när polska kvartetten Kwartludium plötsligt dyker upp i bild, direkt hemifrån Gdansk. Mellansnacket hörs lite dåligt och ljudet distar, men budskapet går fram ändå: det går inte längre att stänga gränser för musiken. Öppningsstycket av landsmannen Wojciech Ziemowit Zych är en stökig historia med brölande basklarinett och brutal klangbild, där titeln ”Always present longing” råkar kännas talande för sakernas tillstånd. För längtar det gör vi ju nu trots vår ständigt uppkopplade närvaro. De här fyra musikerna och verken hade förtjänat ett bättre öde än en skral livestreaming, men Kwartludiums vilja att kommunicera är rörande ändå.