Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Julhjältar, lucka 7: De ljugande främlingarna i Paul Austers ”Smoke”

Paul (William Hurt) bläddrar i Auggies (Harvey Keitel) fotoalbum i Smoke.
Paul (William Hurt) bläddrar i Auggies (Harvey Keitel) fotoalbum i Smoke.

Bakom den sjunde luckan i DN Kulturs julkalender, där redaktionen väljer ut sina största julhjältar i kulturen, finns två ensamma människor som insett att lögnen är den bästa julsången.

Då Guds son anlänt för att sona våra synder, skola vi årligen shoppa sönder planeten och titta på Disney-klipp från 1958.

I evighet. Amen.

Lägg till identitetslekar (tomtedräkt), illusioner (att släkten är sams) och kitsch (belysning och ballader), och det blir tydligt att julen är årets mest postmoderna dag. Vem är då bättre lämpad att samla småkusinerna vid brasan för en julsaga än författaren Paul Auster?

Filmen ”Smoke” från 1995, som han skrev manus till, följer några karaktärer som samlas kring en tobaksaffär i Brooklyn. En dag berättar författaren Paul att han bara har fyra dagar på sig att skriva New York Times årliga julsaga.

Butiksbiträdet Auggie, som är hobbyfotograf och har fotat hörnet utanför butiken varje dag i tjugo år, berättar då om när han en sommar på sjuttiotalet kommer över sin första kamera.

Det börjar med att en ung pocketbokstjuv tappar sin plånbok utanför affären. Auggie förmår sig dock inte anmäla då han blir rörd av de vackra familjefoton som trängs med körkortet. Månaderna går och på julafton har hans vanliga sällskap rest till Florida, så han bestämmer sig för att göra en god gärning och återlämna plånboken.

Bakom dörren väntar en blind kvinna, som förväxlar Auggie med sitt barnbarn. Han förstår att hon firar julen ensam och väljer att spela med. Han kramar om henne, berättar om hur han har fått jobb och snart ska gifta sig. ”Jag visste alltid att det skulle lösa sig för dig, Robert”, säger hon och nickar lycksaligt.

Han går ut och köper en enkel julmiddag – potatissallad, chokladkaka, en färdig kyckling – och när de ätit färdigt och han går på toaletten ser han en hög obrutna kameraförpackningar. Han tar med sig en ut, och när han ser att hon somnat i soffan lämnar han lägenheten med kameran under armen. När han återvänder några månader senare har någon annan flyttat in.

”Hon firade sin sista jul med dig”, svarar en rörd Paul och de sitter länge tysta. ”Skitsnack är en sann talang”, fortsätter han och blåser ut ett rökmoln, varpå Auggie ler brett. 

I filmen finns en uttjatad lek med det förflutna som en opålitlig, muntlig berättelse: Auster delar förnamn med filmens författare, som får sagan berättad för sig, av någon som i sin tur antagit en främlings identitet.

Men här finns också en insikt om julen. ”Du gjorde en fin sak”, säger Paul om Auggies rollspel. Samtidigt låtsades den gamla kvinnan lika mycket för hans skull.

De gjorde alltså snarare en fin sak tillsammans. De satte upp en föreställning, med tafflig rekvisita och historier som ingen av dem trodde på, för att hålla varandra sällskap. De ljög, för att livet är så ensamt annars.

Med andra ord: de firade jul.

Läs alla luckor i DN Kulturs julkalender här.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.