Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 16:09 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kandidat-3-makode-linde-konst/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Kandidat 3: Makode Linde (konst)

Därför är Makode Linde nominerad till DN:s kulturpris. Med såväl humor som djupaste allvar punkterar Makode Linde rasistiska stereotyper. Hans konsekventa black face-sminkning av vita, västerländska ikoner ställer rastänkandet på ända – så att gamla symboler kan laddas med ny innebörd.
Därför är Makode Linde nominerad till DN:s kulturpris. Med såväl humor som djupaste allvar punkterar Makode Linde rasistiska stereotyper. Hans konsekventa black face-sminkning av vita, västerländska ikoner ställer rastänkandet på ända – så att gamla symboler kan laddas med ny innebörd. Foto: Rui Ajuiar
Stort allvar med mycket humor. Makode Linde är den tredje av fem kandidater till DN:s kulturpris. Maria Schottenius har ­träffat en konstnär med siktet inställt på våra skamkänslor

Du leker med rasistiska stereotyper. Är humorn betydelsefull?

– Om man inte vill ha tråkigt är humor viktigt. Här skiljer sig inte konsten från livet.

Du valde en tårta i din performance på Moderna museet. Det finns många bottnar och lager i en tårta. Hur tänkte du?

– När Pontus Raud bad mig göra ett verk som en tårta var det som en dröm som gick i uppfyllelse. Eftersom ”Afromantics” är mitt mest uppskattade verk kändes det som en självklarhet att göra en Afromanticstårta. Jag tänkte mycket på vad det skulle betyda att arbeta i materialet tårta och vilka nya aspekter det skulle ge verket. Jag vet inte, tårt-tolkning känns SÅ 2012. Men några saker som kom upp i min tankeprocess var bottnar och lager av kannibalism, styckning, Afrika, rasism, övergrepp, maktlöshet, söndagsnöjen och KRO (Konstnärerna riksorganisation). Där har du receptet på rasisttårta.

Du gjorde en tårta efter en modell av Venus från Willendorf. Varför valde du en modergudinna?

– I ”Afromantics” använder jag mig av västerländska ikoner. Eftersom just det här konstverket skulle konsumeras ville jag att det skulle vara en kvinnokropp.

En av associationerna hos kritikerna har varit våldtäkterna på svarta kvinnor i Kongo, där deras underliv slits sönder. Fanns den idén med i tårtans utformning?

– Jag vill inte recensera andras tolkningar … Så länge de inte anklagar mig för att vara rasist.

Var det din mening att lura kulturministern att skära i tårtan?

– Kan konst luras?

Hur ser du på att hon skar i den?

– Inget konstigt med det. Det hade jag också gjort. Att hon sedan började mata mig var ju hennes eget initiativ. Och av alla människor som högg in var hon den enda som fick mig att sluta skrika en stund. Det kan ses som en bedrift i sig.

Hade inte hennes medarbetare kollat upp förutsättningarna för hennes framträdande?

– Den som tittade på Rapport några dagar innan kunde själv se både tårta och skiss. Jag hoppas ­staten har viktigare saker att hålla på med än att förhandsgranska konst.

Var det inte lite taskigt att utsätta henne?

– Om inte hon tyckte jag var taskig förstår jag inte varför jag ska tycka att jag var taskig.

Vad ville du åstadkomma?

– Jag är konstnär. Att göra konst är med andra ord mitt jobb.

Vad vill du komma åt?

– Dina hemligaste skamkänslor.

Är det konstnärens uppgift att osäkra sin omgivning ?

– Ja, om vi bara rör oss i en komfortzon riskerar våra sinnen att stagnera.

Du är född på Söder, bosatt i Berlin och håller till i Indien. Kan vi få en liten lägesbeskrivning av din tillvaro?

– Fantastiskt! Jag är nu i Bombay några dagar för att skaffa rekvisita till en musikvideo jag ska spela in åt Aerea Negrot. Förutom det arbetar jag för fullt med utställningar som är planerade till senare i år. Jag är också art director åt skivbolaget Studio Barnhus. All min fritid går åt till att arbeta med soundtracket till kvasi-lesbiska splatter-musikalen ”Dyke hard”.

Du gjorde en performance, som du kallade ”Nattvarden” i somras i Kungsträdgården? Hur fungerade den tycker du?

– Att få träffa alla fina lärjungar var underbart! Alla som kom och aktivt deltog verkade glada efteråt. Roligast reaktioner kom från alla Kungsans turister. Jag hörde efteråt om några killar som planerat ett attentat och klätt ut sig med jättestora negerballar och afroperuker, men tydligen fegade de ur vid Stureplan. Under ett performance är jag inte så självreflekterande att jag faktiskt tar in åskådare. Precis som tårtan var ”Afromantics XXL” ett verk som egentligen bara kunde upplevas om man deltog aktivt. Eftersom denna performance låg så nära i tid till tårtan var det dock svårt att bortse från mediernas roll. Upplage­effekten av ”Afromantics” förstärktes när bilderna reproducerades i medierna.

Har den internationella uppmärksamheten lett till något konkret beträffande din karriär? Nya utställningar?

– Ha, ha. Ja, men jag är alldeles för paranoid för att våga prata om saker som inte är 100 procent ... som min så kallade karriär. På hemmaplan blir det utställning på Galleri Jonas Kleerup och en stor utställning på Lokstallet i Strömstad.

Du har blivit vida berömd, orsakat klickfest på Youtube, blivit rasistanklagad med mera. Hur har den stora pressen från medierna påverkat dig som konstnär?

– Jag har lite svårt att kliva in och ut ur olika roller och svara på frågor ”som” konstnär, bög, eller vad det nu kan vara. I somras, när det var som värst sa en kompis att det inte gick att prata med mig längre eftersom ”allt jag sa lät som att jag pratade med en journalist”. Det gjorde mig lite ledsen. När jag gör ett nytt verk hör jag mina konst­lärares röster eka i bakhuvudet, inte afro­svenskarnas eller mediernas.

I morgon: Intervju med den nominerade i kategorin film.

Makode Linde

Född: 1981.

Bor: I en resväska med trasigt hjul.

Familj: Mamma Tove, fem syskon och pittbullterriern Makeba.

Det bästa jag gjort: Att bli spermadonator. Det är så fint att ge.

Tycker om: Killar.

Tycker inte om: Orättvisor, könssjukdomar och popmusik.

Härnäst: Ska jag gå och försöka köpa en reflektor, men varje gång jag går utanför dörren kommer jag hem med ett kilo saker som skulle kunna klassas som ”onödiga”. I går var det 6 st regnbågsfärgade peruker, 2 party-burkor och en självlysande fez. Vad det blir i dag vet jag inte.

DN:s kulturpris

Fem kandidater från fem olika genrer har nominerats av DN:s kritiker och presenteras i tidningen den här veckan.

Genrerna är: musik, scenkonst, konst, film och litteratur.

Pristagaren utses av kultur­redaktionens medarbetare.

Den 5 februari på Konstakademin avslöjas pristagaren. Han eller hon får 50 000 kronor och en skulptur av Eva Lange.

Tidigare vinnare: klarinettisten Martin Fröst 2007, regissören Mikael Marcimain 2008, singer/songwritern Frida Hyvönen 2009, skådespelaren Noomi Rapace 2010, skådespelaren Ann Petrén 2011 och konstnären Ann-Sofi Sidén 2012.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.