Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-27 12:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kaseri-att-atervinna-snusprillor-som-avvanjning/

Kultur

Augustin: Att återvinna snusprillor som avvänjning

Foto: Anders Wiklund / TT

Kåseri. Min plan att sluta snusa lyckades, men till ett osmakligt pris.

Jag stoppade snusprillan innanför överläppen och tänkte för mig själv att det ändå var ovanligt bra kvalitet på just den här dosan, eftersom de små påsarna med det svarta guldet fortfarande var fuktiga efter nästan en vecka. 

Jag vet att det är ohälsosamt och oattraktivt med snus, men kan inte låta bli. Jag är gift och dessutom med en snusare, så redan där uppstår en spricka i övertygelsen om hur angeläget det är att göra mig kvitt min snuskiga och dyra vana. Det finns olika strategier för att lägga av, men metoden för att börja på nytt är alltid likadan: jag kunde ju sluta bara häromveckan, så då kan jag unna mig en. Bara en.

Jag har försökt att sluta tvärt, men det gör mig otrevlig, så det gör jag inte längre. Nedtrappning är min bästa metod. Därför var min utlandsresa ytterst läglig.

Jag öppnade en snusdosa som låg hemma på köksbänken och som såg påbörjad ut. Inuti låg elva snuspåsar. Perfekt - jag skulle kunna ta tre första dagen, två andra dagen och så vidare tills jag obevekligt, obarmhärtigt hade fått slut på mitt snus. 

Jag skulle till ett land där inget snus fanns att köpa, så när snuset var slut, då var snuset slut. 

Jag unnade mig själv tre snusar den första dagen i utlandet. På kvällen kände jag ett akut missnöje med mitt hotellrum, med vädret och med den missnöjda idiot som jag såg i badrumsspegeln. Dag två tog jag två snusar, men missnöjet med tillvaron eskalerade. Det blev inte bättre av att jag kände mig lite svajig i magregionerna. Jag tolkade det som en justering till bakteriekulturen i landet, och inget sänker en utlandsvistelse som en sjunkande, sugande känsla i magen. Den tredje dagen kändes allting bättre, utom magen. 

Jag beslöt att inventera mitt snusförråd. Sex små snuspåsar kvar. De lockade mig där de låg, fuktiga, fyllda med det livselixir som jag kallar nikotin. 

Jag kanske skulle unna mig tre i dag. Jag lyfte en. Den var verkligen väldigt fuktig. Var den inte ovanligt platt och slät också? 

Jag messade min fru.

– Den där snusdosan som stod på diskbänken när jag for, skrev jag. Det råkade inte vara så att du hade stoppat in dina använda snusprillor inuti asken?

– Jo? svarade frun.