Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-29 14:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kasper-salinpriset-till-bostadsrattsforening-i-goteborg/

Kultur

Kasper Salinpriset till bostadsrättsförening i Göteborg

Bild 1 av 4 Bostadsrättsföreningen Viva på Guldheden i Göteborg
Foto: Nicke Johansson
Bild 2 av 4 Bostadsrättsföreningen Viva
Foto: Ulf Celander/Sveriges Arkitekter
Bild 3 av 4 Inredningspriset Guldstolen går till Blique by Nobis, Stockholm. Arkitekt: Wingårdh arkitektkontor
Foto: Bruno Ehrs/Sveriges Arkitekter
Bild 4 av 4 Tidskriften Arkitekturs pris Ung Svensk Arkitektur: Septembre Architecture & Urbanisme (med de svenska arkitekterna Emilia Jansson och Lina Lagerström) för stadsdelscentret Archipélia, Paris.
Foto: Schnepp Renou

På en svårtillgänglig klippa mitt i centrala Göteborg ligger årets klimatsmarta Kasper Salin-pristagare. Bostadsrättsföreningen Viva, som får det prestigefyllda arkitekturpriset, är ett experiment i hållbart byggande.

Årets Kasper Salin-vinnare, bostadsrättsföreningen Viva på Guldheden i Göteborg, har redan orsakat en hetsig debatt. I Göteborgsposten ser arkitekturhistorikern Claes Caldenby projektet som ”ett djärvt experiment”, medan arkitekturkritikern Mark Isitt hävdar att det är ”feg arkitektur”. 

Åsikterna går alltså vitt isär och sätter därmed fingret på den viktiga frågan: Vilka aspekter av arkitektur bör prioriteras i dag? Är det husens estetiska hållbarhet? Med vilka material och med vilken omsorg de är byggda? Hur energisnåla de är? Hur lägenheterna är planerade? Vilken typ av tomt husen står på? Ytterst handlar det naturligtvis om allt det här och mycket mer, men den typ av kvalitativ bostadsarkitektur som utmärkte Sverige på till exempel 1950-talet är snudd på omöjlig att åstadkomma med dagens kortsiktiga, marknadsdrivna byggande. Alltså måste man prioritera.

Brf Viva är resultatet av ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som, i ett samarbete mellan bland andra Riksbyggen, Chalmers och Malmström Edström Arkitekter, pågått i åtta år. Målet har varit att utifrån vår tid av klimatförändringar och vikande biologisk mångfald utforma ett i alla bemärkelser hållbart bostadsbyggande. Och visst är det ett intressant försök i den svåra konsten att förtäta i ett befintligt bostadsområde. 

Till sitt yttre för projektet tankarna till 1960-talsmodernism, med liggande fönster och fasader i rå betong.  Placeringen i en länge ratad Göteborgsbrant är däremot ett resultat av vår tid. Tre höga lamellhus är placerade som skivor tvärs mot sluttningen och förbundna med tre lägre hus längs branten. 

Det är fyra våningars nivåskillnad mellan gatan och idrottsplatsen nedanför berget och de lägre husen står på betongpelare. På och mellan gårdarna, som består av klipphällar, rör man sig på spänger och trappor. Det är en mycket speciell miljö som kan beskrivas som alltifrån dramatisk till omöjlig, beroende på vem man är. Men sett ur ett resursperspektiv var det kanske ändå bättre att bygga på den här otillgängliga tomten än att bygga bort ytterligare ett torg, en idrottsplats eller en park? I den täta staden gäller det ju att ta vara på de ekosystemtjänster den så väl behöver.

Foto: Ulf Celander/Sveriges Arkitekter

Å ena sidan, å andra sidan. Det här projektet har, liksom många andra arkitekturprojekt av i dag, varit fullt av svåra överväganden. Tack vare att tre av de sex byggnadskropparna har gaveln mot branten har i princip alla som bor i Brf Viva en vidunderlig utsikt över idrottsplatsen och omgivningarna. Men det medför också att de har rejäl insyn i köket, som man kliver direkt in i från den loftgång och ”entrébalkong” som vetter mot gården. Någon separat hall finns det inte i lägenheterna, som mestadels utgörs av ett och en-halvor om 47 kvadratmeter och två–fyror om 72 kvadrat. 

Krympande lägenheter är ett problematiskt svar på skenande bostadspriser och bostadsbrist. Samtidigt kan man se små, privata ytor som en typ av resurshushållning och Brf Viva kompenserar genom sitt drag av kollektivboende med gemensamma gästrum, festlokal och orangeri.

Hållbarhetsaspekterna innefattar också solceller på husens tak, som bidrar till att husen genererar mer energi än de gör av med. I stället för parkeringsplatser för egna bilar har bostadsrättsföreningen åtta bilpoolsplatser och här finns också ett symboliskt stort cykelgalleri. 

Brf Viva
Brf Viva Foto: Kasper Salin-priset

Brf Viva rymmer även ett sympatiskt experiment med boendeformer: de sex små ungdomslägenheterna har visserligen sålts som bostadsrätter, men innehåller en prisklausul som gör att de inte går att spekulera med. 

Huruvida husen skulle prefabriceras i trä eller betong utreddes parallellt. Trä gav lägre koldioxidutsläpp, innan en ny betongblandning med pottaska skärpte konkurrensen och fick träleverantören att hoppa av. Den svåra tomten bidrog också till valet av betongelement. 

I motiveringen talar Kasper Salin-juryn om Brf Viva som en ”inspirerande förebild” eftersom projektet visar ”stor omsorg om både mötet mellan byggnader och landskap och de boende”. Själv kommer jag inte ifrån känslan av att det trots allt är de boende som drar det kortaste strået. Visst bor de i ett plusenergihus och visst kan de spela pingis i växt- och aktivitetshuset. Men de små lägenheterna är långt ifrån billiga och så här mycket rå betong måste man nog vara en inbiten brutalist för att gilla. Att entrébalkongerna är klädda med cederträ räcker inte för att väga upp det massivt grå intrycket. Gårdarna kräver också en viss typ av bostadsrättsinnehavare. Vill man bo här med små barn? När jag står i gatunivån och blickar ned mot berggården är det som att titta ned i en ravin. Räcket känns farligt lågt. 

Apropå barn fanns också Adolfsbergsskolan i Knivsta av Larsson Lindstrand Palme Arkitekter bland de nominerade till Kasper Salin-priset. Det är en robust, publik byggnad med träfasad där arkitekterna, trots en begränsad budget, lyckats skapa en korridorlös och ljus interiör. Ett klart föredöme med tanke på dagens generellt torftiga skolmiljöer. Varför valde inte juryn att premiera den? 

Å ena sidan, å andra sidan. Arkitektur är och förblir en komplex cocktail av olika överväganden och intressen som krockar. Men en sak är säker: den blir aldrig bättre än de förutsättningar den får.