I boken ”K – berättelsen” som utkom på torsdagen skildrar Katarina Frostenson flera episoder under krisen i Svenska Akademien. Hon berättar om när hon läste advokatutredningen om kopplingarna till hennes make, samt om tiden därefter när institutionen röstade om huruvida hon skulle uteslutas.

Katarina Frostenson kallar utredningen för ett beställningsjobb av den tidigare ständiga sekreteraren Sara Danius. Hon skriver att hon såg tv-bilderna när Danius utanför Börshuset berättade att Akademien brutit banden med kulturprofilen Jean-Claude Arnault, samt att ”ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli” utsatts för ”oönskad intimitet”: 

”Det är så tossigt att det nästan är skojigt att se henne stå där i regnet och påstå detta, som en sipp furstinna”, skriver Katarina Frostenson. 

Flera delar i Akademiens advokatutredning är kända sedan tidigare, däribland anklagelsen att Frostenson läckt namn på sju Nobelpristagare till sin man. I boken avslöjar hon själv nya detaljer om materialet, bland annat bilder och kommentarer i sociala medier, uppgifter som ”tycks utgöra beviset för att min make har idkat skörlevnad i Parisvåningen”.

Katarina Frostenson återger scener från advokatbyråns kontor i Stockholm, där hon fick läsa utredningen, och även från ett möte på Svenska Akademien när hon var på plats för att bemöta anklagelserna om sekretessbrott och jäv.

Bland annat beskrivs hur Sara Danius tar fram ett utskrivet mejl, ”som en sparsam mus har hon bevarat brevet”, som visar hur Arnault bett att få se hennes cv innan hon inträdde i Akademien – en händelse som även nämndes i Sara Danius sommarprogram.  

Katarina Frostenson skildrar även hur en ledamot – som hon inte nämner vid namn utan beskriver som ”den naturaliserade skåningen” – uttrycker stark kritik mot Frostenson och hennes man för hur de betett sig, och att de sedan gett sig av när stormen brutit ut. 

Frostenson frågar sig: ”Vad hade han gjort, hur hade han ’betett sig’ om han haft mordhot haglande över sig, en flodvåg av avsky, om han hade rullats i tjära och aska? Hade han suttit still på sin röv på sin gård och vispat gravlaxsås i godan ro?”

Enligt Frostenson har ”den naturaliserade skåningen” berättat att han, 1996, i förhand fått namnet på en polsk poet som skulle få Nobelpriset. Klas Östergren (ledamot 2014-2018) har senare vittnat öppet om att Arnault avslöjade för honom att pristagaren skulle bli Wislawa Szymborska. 

Frostenson upprepar i boken att hon är oskyldig till vad hon anklagats för, men medger vid ett tillfälle att hon kan ha begått ett stadgebrott då hon inte informerat om sitt delägarskap i Forum, som mottog ekonomiskt stöd från Akademien. Att hon inte informerade Akademien beror enligt Frostenson på bristande uppmärksamhet från hennes sida.

I boken skildras även andra tidigare okända kontakter med ledamöter. Enligt Katarina Frostenson fick hon i ett samtal med Anders Olsson förslaget att lämna institutionen tillfälligt, medan en annan ledamot som hon kallar för ”H” ett par dagar tidigare ska ha uppmanat henne att inte lämna: ”Han tycker inte att det är en bra idé. Det är inte lösningen. Nej! Jag slår tanken ur hågen och går ut och går”, skriver Frostenson.

En annan ledamot som får upprepad kritik är Per Wästberg, i synnerhet efter en intervju han gjort med italienska tidningen La Repubblica. Frostenson skriver att hon känt Wästberg som ”en vänlig, omtänksam och nyfiken person. Och som en man ständigt beredd att bege sig åt det håll där nyheten fanns, där framgången syntes störst” – men att hon inte sett hans ”elakhet” tidigare.

Hon skriver senare: ”När det gäller SA är jag glad att jag inte suttit i församlingen den här tiden, i det tillstånd som har rått där så länge nu”. Den 12 april förra året lämnade hon arbetet i Akademien, samma kväll som Sara Danius lämnade posten som ständig sekreterare. De båda har sedermera utträtt från institutionen efter ekonomiska överenskommelser. 

DN söker Sara Danius, Klas Östergren och Anders Olsson. Per Wästberg har meddelat att han inte vill kommentera innan han har läst boken själv.

Katarina Frostenson om nya boken: Vi kunde inte vara i Sverige längre